Den annalkande 30-årsfesten II

Nu är det helt fixat med lokal. Skönt det. Nu kan jag börja ägna tankarna på andra saker och planering kring festen. Temat är, i stort sett, klart. Vad för typ av mat är också klart. Ska skriva ner inbjudningslista och ha någorlunda koll på hur många som kommer.

Annars har dagen rullat på. Börjar bli en aning trött på att ständigt gå hela tiden och längtar efter en cykel. Ska ta mig i kragen och köpa en snart. Det är många saker som ska passas in. En Urban ersätter man inte så lätt. Utseende, storlek, antal växlar, belysning och allmän personkemi ska stämma.

Näsplåster

Jag är öppen för innovationer. Eller iallafall efter att jag vet att det funkar på alla andra först. Ibland har jag lite problem med att sova. Jag slutar att andas genom näsan och det blir en stötvis andning som irriterar både mig och tjejen som får höra djupa tunga andetag från mig. Det är inte så ofta, men de nätter det händer, så är det väldigt jobbigt och det resulterar i dålig sömn som ger en lite sämre Tobbe dagen efter.

Så jag svängde förbi apoteket igår för att hitta någon lösning på det hela. Det fanns nåt plastgrej som vidgade ut näsborrarna - inte riktigt min grej. Har fortfarande min fåfänga att se hyfsat bra ut oavsett vad jag ska göra eller tid på dygnet. Så det blev näsplåster istället som ska underlätta andningen. Då ser man ju ut som en proffsig fotbollsspelare iallafall. Och jösses, jag sov som ett litet barn inatt. Skönt!

En sväng annanstans

Är hemma hos mig nu. Kan ju inte missa West Ham-Liverpool heller. Men oroa er inte. Jag ska tillbaka sen och sova hos henne. Är man provsambos så måste man hålla hela vägen! Den här gången ska jag packa lite smartare än förr. Ofta har man svängt förbi lyan för att hämta kläder eller någon oumbärlig hygienartikel, men nu är mitt mål att inte vara här alls fram till fredag. Ingen match, tror ni, men är man van att ha sina saker inom räckhåll hela tiden, så är det en annan sak. Plus att man tränar och svettas lite extra och behöver mycket ombyte av kläder.

Jaja, nu är det match! Heja Pool!


Provsambos

Jag och min tjej provar att vara sambos, vilket innebär att hon skickar sms på en inköpslista som jag får precis när jag ska hem. Och det handlar om att småtjafsa lite på morgonen om rutiner och sånt. Jag vet iallafall att vi MÅSTE ha två tv-apparater. Våra favoritprogram och intressen är inte riktigt kompatibla med varandra, kan man säga.

Men annars är det riktigt skönt att få höra ett hej när man kommer hem. Få en ömsint kram och ha ett snabbt snack om hur dagen har varit. Laga mat åt varandra och hjälpa till med olika saker. Att kunna när man vill verkligen få vara med varandra. Det känns bra. Lite konstigt, men det känns bra...

27 minuter

Så lång tid tar det att gå från tjejens hem till jobbet. Jag skulle i och för sig kunna ta bussen. Men det är krångligt och tar ungefär lika lång tid. Det är ju nyttigare att gå, så. 

Men fasiken vad man längtar efter morgonkaffet när man kommer fram.

Ska det vara så här hela veckan?

Intensiv dag idag. Först fick jag ett oannonserat besök av chefen som gillar att besöka lektioner då och då. Tur att man var väl förberedd och hade en sådan lektion som han kunde delta i diskussionen. Tänk om det var så att eleverna enbart arbetade självständigt. Det hade ju inte varit så kul att titta på. Eller om man själv höftade lite. Istället tyckte han att det var lite för hög nivå på min filosofilektion. Ja, siktar man mot stjärnorna, så hamnar man åtminstone på trädtopparna.

Därefter precis innan nästa lektion gick brandlarmet. Vår samlingspunkt vid sådana tillfällen är basketplanen som inte har plogats alls under snösäsongen. Vilket ledde till attt 150 elever och ytterligare personal fick vada ut i ett par decimeters snö och vänta där i 10 minuter innan vi fick reda på att det var ett falskt alarm.

Eftermiddagen innehöll sedvanliga lektioner och några möten som tog massa energi och jag avslutade dagen med ett intensivt träningspass på gymmet. Hem för att duscha och äta lite mat. Sen hem till tjejen och äta ännu mera mat. Nu sitter jag här, mätt och rätt så trött. Man brukar säga att som måndagen blir, så blir det hela veckan. Fy fan.....

Segt idag

Är ganska seg idag. Utgång igår som var trevligt. Vi grabbar hade inte klackarna på taket, men däremot en hel soffgrupp för oss själva och drack öl.

Ska snart hem till tjejen och vänta på henne när hon kommer tillbaks från Sälen. Vi har inte setts så mycket den senaste veckan - så det lär väl bli lite extra kramande ikväll.


Många variabler att tänka på när man väljer film

Det var trevligt igår. Eftersom jag och P är självutnämnda filmexperter så gick bara vi ner till videoaffären och diskuterade fram och tillbaka vilka två filmer vi skulle välja. Med hänsyn till vilken dag på veckan, tidsplan, vilka filmer som har setts och vilka som skulle se filmerna bestämde vi till slut två stycken. Många variabler att tänka på.

Fast jag måste säga att jag blev lite besviken på P igår när vi skulla välja film. Han ville se "Click" och det var över min döda kropp. Hans tafatta försök med att kvalitetsskådespelaren Christopher Walken var med i filmen uppvägdes inte med att sopan Adam Sandler var med. Istället fick vi kompromissa med filmerna Offside och så Bilar för J:s skull, så han fick någon lätt film att titta på.

De var ok - småroliga men inga som kommer att fastna i minnesbanken.

Efter att grabbarna hade gått borde man ha lagt sig, istället läste jag och evter två timmar somnade jag. Vaknade således alldeles för sent för att hinna med de planer jag hade tänkt för dagen. Istället fortsatte jag att koppla av med en bok. Har ätit mat och snart ska jag knalla över till J för spelkväll med grabbarna och förmodligen går vi ut och hänger nånstans.

Ett steg åt rätt håll

Intensiv dag och jag fick massa nya åtaganden inför nästa vecka. Bara att gilla läget. Skönt med fredag iallafall. Jag tog ett träningspass efter jobbet och det gick bättre än förra gången. Inte så bra som jag vill ha det, men ett steg åt rätt riktning iallafall.

Ska rensa lite här innan några grabbar kommer över för en lugn filmkväll. Vi är ju i den åldern nu när man inte orkar gå ut så mycket, utan väljer hellre en "lugn" filmkväll. Men imorgon kväll kanske vi ska göra ett försök att festa som i ungdomens dagar..

Nya kunskaper är alltid bra att ha...

Det säger ganska mycket att av veckans nutidsfrågor var det en fråga som inte nån av oss lärare kunde på rak arm, medan alla elever kunde den frågan.

Frågan löd nånting om vad uppdateringen av dataspelet "World of Warcraft" hette.

Nu vet jag iallafall att det heter "The Burning crusade".

Man lär sig något nytt varje dag...

Hugg i magen

Jag har ju sträckkollat på Vita huset-serien ett tag. Som P nämnde förut så är det två första säsongerna det bästa som har visats på TV nånsin och jag får, som sagt, rysningar av välbehag efter varje avsnitt. Det var dock en liten liten sak som störde mig konstant. Under vinjetten, ungefär halvvägs, så hörs det en svag telefonsignal. Det ger mig ett ständigt hugg i magen och jag rycker efter mobilen för att svara. De första gångerna var jag inte medveten om att det hördes från teven. Istället blev jag lite konfunderad. Efter ytterligare gånger förstod jag att det inte var mobilen, utan från teven. Men inte kunde jag koppla av för det, för det högg fortfarande i magen när jag hörde det, fast jag sträckte inte mig efter telefonen iallafall.

När jag kollade på ett avsnitt idag när jag kom hem, så hörde jag det. Det högg inte i magen och jag sträckte inte heller efter telefonen.

Skönt.

Det tog bara 30 avsnitt att vänja sig.

Ett kort brejk..

Sitter kvar på jobbet och planerar kommande arbetsområden som ska sättas igång nästa vecka. Dessutom måste jag sätta igång med att skriva en ansökan till några fonder för att finansiera en skolresa som eventuellt ska göras i slutet av terminen. Mycket att göra nu och jag var tvungen att ställa in planerat samkväm ikväll. Ska försöka komma iväg inom rimlig tid och svänga förbi hindersmässan. Nu ska jag köpa mig ett par vantar!

När jag väl är hemma, så ska jag äta upp lunchen som jag glömde i morse. Det var ärtsoppa och pannkakor till lunch idag på skolan,. så därför hade jag tänkt äta ett alternativt mål. Men nu blev det iallafall pannkakor. Ärtsoppa äter jag bara inte. Inte bara det att det inte är mat, utan att det är fruktansvärt äckligt också.

Och inte bara det att det smakar äckligt, för mig är det otroligt viktigt att mat ser visuellt gott ut. Ärtsoppa ser inte visuellt gott ut, utan refererar till mindre trevligt före detta maginnehåll. Punkt slut.

Ok, mitt lilla brejk är över. Tillbaks till planeringen om antiken...

Hålla kylan utanför

Jag stannade lite längre på jobbet och finputsade några planeringar. Dels för att bion tog tid från planeringen och dels invänta på M:s samtal om fika på stan. Sagt och gjort, så mötte jag upp M i stan och vi diskuterade och avhandlade den senaste veckans händelser.

Efteråt gick jag förbi den årliga Hindersmässan. Allt höll på att stänga, så det fanns inte så mycket utrymme att inspektera, men en sak vet jag iallafall att jag ska köpa antingen imorgon eller på fredag. Ett par handskar/vantar. Tappade mina förra veckan och har ingen aning om vart de har tagit vägen, så det är lika bra att punga ut några riksdaler för ett nytt par. Det är ju så svinigt kallt att det känns in i märgen och jag har dessutom bestämt att jag ska ta min superdupervarma jacka imorgon för att effektivt hålla kylan på avstånd. Iallafall på överkroppen. Till underkroppen så blir det nog långkalsonger.

En obekväm sanning

Idag fick jag en friplats till skolbion. Det var egentligen inte meningen, men jag hade jobbat tidigare med en grupp om klimathotet och dess effekter, den gruppen skulle se filmen "En obekväm sanning" av f.d presidentkandidaten Al Gore. Som sagt, en lärare kunde inte gå med och man tillfrågade mig istället. Har velat se filmen ett bra tag, så valet var lätt.

Enda problemet var att det var direkt efter lunch och jag hade ätit en bastant skollunch bestående av klyftpotatis, stekt kyckling och tzatziki. Klart att man passar på att äta mycket. Ni vet hur det är efter man ätit mycket. man blir lite sömnig. Stålsatte mig att inte somna i biosalongen och satte mig halvt obekvämt med benen.

Filmen var riktigt intressant, även om jag bitvis stördes av den marknadföringsmässiga delen med bilden av Al Gore som världsmiljötalesmannen nummer 1. Dock kvarstår faktum. Vi står inför en ordentlig förändring av miljön i världen och det är vi som orsakat det. Det är inte ett naturligt fenomen som ska gå i cykel, utan det är vi som bestämmer processen.

Gick därifrån med bestämda steg om att iallafall jag ska försöka så mycket som står i min makt för att bidra till en bättre värld. Eleverna var måttligt förtjusta. Tråkigt! Jag somnade! Jag bryr mig inte! var de vanligaste kommentarerna. Nåväl, man tänkte nog likadant i deras ålder. Nu har man iallafall sått några frön i deras huvud och framöver kommer förhoppningsvis några att tänka mer om det.

Betyg i ordning och uppförande?

I Stockholm stad har man bestämt sig att gå i täten och genomföra ett förslag som Alliansen med sannolikhet kommer att föreslå framöver. Att man ska kunna sätta betyg i Ordning och uppförande. Rättare sagt så ska alltså varje elev få ett skriftligt ordningsbedömning där både föräldrar och elever får mer konkret se hur eleven beter sig i skolan. Skolk, sena ankomster och oordning skall noteras. Man anser att med konkreta omdömen bidrar de till en lugnare studiemiljö och man kan då fokusera sig på kunskaperna i skolan.

Jag tar mig för pannan. Alliansens skolpolitik har aldrig varit min grej. De försöker ta billiga poäng med att säga att det måste bli strängare i skolan, mera disciplin och nu ska man kunna vifta med lite papper och hota med att man noterar i dem. Man isolerar problemet till skolan och säger att lärarna har tappat makten i klassrummet. Där, och endast där, ska man lösa problemen.

Så enkelt är det inte.

Vi lever i ett samhälle där det är accepterat att verbalt trycka ner varandra. Dagens generationer (det där lät gammalt!) är uppväxta med dokusåpor där den starka överlever och de svaga trycks ner och röstas bort. Men först skall de svaga späkas och förnedras med dissande kommentarer.

Vi lever i ett samhälle där flexibilitet lyfts som ett modeord. Samhällets logistisk går ut på att man ska vara rörlig och kunna byta flera yrekn under ens karriär. Så funkar det i skolan också. Man ska kunna ha en allmän kunskapsgrund och bolla med olika saker. Att snabbt förflytta sig från 40 minuters svenska till 60 minuters NO ska ge eleverna en aning om hur framtiden kan bli.

Det här är inget nytt. Man SKA vara rörlig och ofta byta yrken. Lärargruppen är inget undantag. Det är väldigt få klasser som har samma lärare mer än två år i rad. Utan kontinuitet blir det också svårt att hålla ordning.

Men det är för krångligt att prata om. Det är också ännu krångligare att lösa. För att det skulle kosta oerhörda summor att förändra en hel samhällssyn. Att säga att alla skolor måste ha skriftliga ordningsomdömen är ju i stort sett gratis. Det skulle inte kosta staten någon större summa.

Är det då helt hopplöst med att lösa ordningsproblemen i skolan?

Nej! Det är det inte, men det handlar inte om att vifta med papper utan det handlar om att ta tillbaka den auktoritiva ställningen i klassrummet. Observera, auktoritiv, inte auktoritär. Att vara auktoritär menas med att man har ensamrätt på maktutövandet, medan auktoritiv handlar om att ha en trovärdighet.

Man behöver ha en god relation till eleverna. Man måste visa att man verkligen vill deras bästa. Det är inte alltid så att det går bra hela tiden. Man åker på motgångar hela tiden, men det måste man räkna med. Det krävs att man fortsätter kämpa på. Och att hela tiden markera utåt vad som är rätt och vad som är fel. Det är så lätt att klaga på eleverna, men hur ofta lyfter man eleverna och säger att de är bra? Utan av någon speciell anledning? Förväntas man vara ett problem, då blir man ett problem!

Det blev lite långt och säkert jätterörigt förutom för mig, men slutsumman - jag tror inte på skriftliga ordningsomdömen, utan på mänsklig kontakt....

Både bra och dåligt träningspass idag

Idag försökte jag träna igen. Gick sådär. Det var nog en rad kombinationer med dålig sömn, dåligt med mat, plasmabrist och precis kommit tillbaks på banan. Näe, det här träningspasset var bara att skaka av sig och glömma. Ändå var det skönt att träna på ett sätt.

När man tränar och tar i, så fokuserar man sig enbart på det. Det hade hänt några saker under dagen som gjorde mig smått irriterad, men nu känns det bara bra. Man tränar liksom bort aggressionerna under passet och kvar finns det bara Mys-Tobbe....

Nu ska jag fortsätta äta mat. Är fortfarande utsvulten trots två middagar..

Femsiffrigt!

Idag fick jag mitt årliga besked från CSN om hur jag ligger till med studieskulden och hur mycket jag ska betala in. Gladde mig åt att numera står skulden endast i femsiffrigt, så man kan se ljuset eller nollan i den långa tunneln av återbetalningar och skulder.

Räknade ut att det är bara runt 10-12 år kvar att betala tillbaks. Wohoo.....

Plasmadebut

Idag gjorde jag min debut som plasmagivare. Att donera plasma innebär att m,n ur blodet utvinner alla celler och sen för in blodet tillbaks i en. Processen tar lite längre tid än att donera blod, så jag fick ta tillfället i akt att planera och läsa lite papper. Svårt att göra det med en hand, men med god vilja så gick det.

Eftersom jag debuterade som givare, så fick jag en t-shirt. Jag är inte så jätteförtjust i att få en sån där gratis t-shirt som man har massbeställt från den billigaste fabriken, vilket medföler att formen är hems och att jag aldrig i mitt liv skulle bära en sån. Att de dessutom endast hade i storleken L gjorde ju det inte bättre. Men man kan ju inte säga nej. Så jag höll god min, tog emot den och sa sedan att den kan man ju växa i och pulade ner den i väskan och med all största säkerhet aldrig kommer att bli använd.

Så ifall nån vill ha, så hojta till.....

Nytt schema

Tilbaks på jobbet och det startade med nya scheman för vårterminen. Anledningen till att det har dröjt två veckor är att veckoantalet måste stämma överens med hösttermin och vårtermin. Nu är det exakt halvtid fram till lovet. Hade gett några önskemål, inte så mycket för egen favör utan mera anpassade för några elevgrupper, men de hörsammades inte. Muttrade lite över det, men det hjälper inte att gnälla, så det var bara att gilla läget och fortsätta köra på.

Strukturen på mitt schema är ungefär detsamma. Två tidiga morgonlektioner, men det kan jag ta. Sen mardrömmen i fjol då jag hade fyra morgonlektioner i veckan så är två stycken en dans på rosor. Som jag brukar säga till eleverna. Jag funkar bäst efter förmiddagsfikat, så det är ingen idé att ställa frågor före 10. Då muttrar jag bara och dricker kaffe.

In syre, in!

Alldeles nyss gick jag ut för första gången sen torsdags. Försökte i lördags, men ångrade mig vid ytterdörren och sen när snön vräkte ner och kylan tog ett järngrepp så var valet att stanna inomhus rätt enkelt att ta. Nu var jag tvungen så att jag åtminstone har lite frukost att äta, så jag kan vara på tå inför arbetsdagen imorgon.

Efter att ha handlat de viktiga sakerna, som fil, müsli och ägg, så märkte jag vid hemkomsten att det luktade lite instängt. Och ordet "lite" var rätt så förmildrande. Så, öppnade ett par fönster och lät syrehalten i min lägenhet stiga med några enheter.

Ska bli skönt att komma ut imorgon och jobba. Nu får det vara nog med sjukdomar och sånt skit det närmaste året!

I väntan på ett telefonsamtal

Det är alltid samma sak. Jag vet inte riktigt hur det började, men det har utvecklats till en situation som jag inte riktigt kan bestämma om det är bra eller dåligt. Eller inte mellan bra eller dåligt, utan mer som en viktig grej som jag inte jublar över att det måste vara så.

Tjejen brukar ha för vana att ringa mig och berätta lite om hur hon mår, vad hon gör eller bara pratar lite allmänt om allting, som hur mycket hon tycker om mig. Sånt ingår ju i standardformulären "Saker man gör i ett förhållande". Sånt tar jag alla gånger. Det har jag ingenting emot, kanske lite när jag är mitt under en brinnande lektion eller möte och jag vet att det är hon som ringer.

Den enda lite småjobbiga fasen är att hon brukar ringa mitt i natten när hon är på utgång. För mig är det en trygghet att hon ringer. Bara så att jag vet att hon mår bra. För det mesta brukar jag också vara ute i svängen eller uppe, så vi pratar glatt på och bekräftar varandras storhet. Det som blir lite ambivalent är ju när jag stannar hemma. För det mesta försöker jag lägga mig i tid, så jag kan vakna utvilad nästa dag i resonabel tid. Men om jag vet att min tjej är ute, så vet jag att hon kommer ringa mig mitt i natten eller vid två-snåret.

Trro ni att man kan sova gott om man vet att telefonen kommer att ringa om några timmar? Rätt gissat, så jag ligger där och bara väntar på att hon ska ringa. Tror ni att det hjälper att ringa först och säga att man ska lägga sig nu? Rätt gissat, hon ringer iallafall.

Även om det inte känns just då när man försökt sova några timmar med uselt resultat, så tar jag det. Som sagt, det känns tryggt och jag sover ju bättre efteråt när jag vet hur det är med henne.

Tror ni att det hände just så i natt? Rätt gissat......

Asocial kille i dessa dagar

Snön vräker ner utanför fönstret och jag ligger på soffan med en rinnande näsa. Febern har gått ner, vilket resulterar att jag svettas floder och får byta t-shirt då och då. Några vänner har undrat om jag kunde ta emot lite sällskap i samband med fotbollsmatchen.

Jag är otrolig asocial när jag är sjuk. Inte ens flickvännen ropar jag efter. När vi började träffas och hon bestämde sig för att vi skulle vara ihop (jag ville ta det lite lugnt i början, men hon är mycket klokare än mig och visste redan vart vi var på väg.), så blev jag sjuk efter ett par veckor. Hon ville komma över och ses, medan jag höll dörrar och fönstrar stängda och låsta och ville bli frisk först innan jag kunde vara sällskaplig. Kanske inte så smart när man precis har träffats, men det gick ju bra med det iallafall.

Så, jag sa som det var till grabbarna. Ville vara själv. Jag brukar vara ganska utagerande när jag kollar på fotboll, men den här gången när Liverpool ÄNTLIGEN lyckas besegra Chelsea, så orkade jag som max med att höja näven medan jag låg raklång över soffan. Annars hade jag skrikit mig hes och slagit sönder lite inredning.

Vita huset

Vilken klasskillnad det är mellan den säsong av Vita huset som går nu på TV och den första som jag kollar på dvd. Varje avsnitt ger mig gåshud och jag minns när jag såg de första säsongerna att jag drömde om att själv stå där en dag. Ja, kanske inte just Vita huset, men i något departement. Eller en myndighet iallafall. Ja, till och med ett kansli för något förbund. Men, än så länge trivs jag med att jobba som lärare. Jag påverkar på ett sätt iallafall, även om det inte alltid känns så varje ögonblick.

Men, tillbaks till Vita huset. Jag kan ta att man inte kan ligga på topp hela tiden, men skillnaden är verkligen stor mellan de första och sista säsongerna. Det på tv, max två-tre avsnitt av sista säsongen har gett mig gåshud. Och nu på dvd, får jag rysa lite hela tiden av varje avsnitt.

Sjukdomsstillståndet är väl i samma fas. Dricker massa vätska och knaprar Alvedon. Nu ska jag fortsätta rysa lite. Det måste ju vara bra att liksom skaka av sig lite bakterier?

Sjuk... Igen!

Jag hade packat väskan. Putsat skidglasögonen. Ett tvättat och fräscht superunderställ som gör att jag ser ut som den blåa Spindelmannen. Tanken var att jag skulle efter arbetsdagen idag bli upplockad av M och sen bege oss till Lindvallen för några dagars skidåkning och möten.

Inatt vaknade jag flera gånger att jag frossade som en nakenhund och tryckte i mig Alvedon. Begav mig tjurigt iväg till jobbet och avverka mina lektioner för att hinna vila lite innan jag åkte iväg. Men jag blev inte bättre. En elev utbrast väldigt medkännande; "Du ser för jävlig ut! Eller, jag menar på ett bra sätt. Alltså, du ser inte att må bra ut....." Jag höjde handen för att visa att jag hängde med elevens förklaringar. Chefen kom förbi och skickade hem mig. Insåg ungefär där att det blir ingen skidåkning den här helgen.

Riktigt pissigt. Tjejen har tagit mina Scrubs-boxar för resunderhållning vägen till Umeå. P har tagit tillbaks sitt FM-spel för att uppnå lika stora framgångar som jag har gjort.

Jag har iallafall Vita Huset-boxarna att kunna få tiden att gå. Och så ska jag knapra Alvedon under tiden...

Ett tråkigt måste

Tvätta nu.

Inte alls sugen. Men jag har bara fotbollsstrumpor kvar, så jag måste.

Blä.

Vi lever alla i en magisk tillvaro

Jag jobbar med några grupper om naturreligioner. Kanske inte det hetaste på listan för eleverna, men efter ett tag fastnar man alltid i diskussioner om hur mycket man ska tro på magi och deras tankar om andevärldar. Man vill gärna föreställa sig att vi är högt utvecklade invånare i Sverige som har en generell naturvetenskaplig syn på livet och planeten. Ändå kan vi inte riktigt släppa vår tro som härstammar från forntida generationer om magi och använda oss av olika metoder för att stoppa illvilliga andar som gör allt för att sabba våra tillvaron.

Jag menar, hur känns det egentligen i magtrakten när en svart katt går förbi framför en på gatan? Eller att gå under en stege. Man tar för sig pannan och suckar över några år i skärselden när man råkar krossa en spegel. Eller så kanske man klrar sig med att knacka på nåt träaktigt, eller säger "peppar,peppar" och lite tryggare känner man nog sig om man spottar tre gånger över axeln.

Eller skulle du strunta i att plocka upp en fyrklöver om du såg den?

Vi kanske inte har en daglig närvaro av magi, men nog finns det lite kvar i oss att olika krafter påverkar oss. En hästsko är ju ändå en hästsko......

Den annalkande 30-årsdagen

Ett reellt faktum det här året är att jag fyller 30 år. Själva grejen att jag fyller 30 har hittills inte påverkat mig så mycket. Jag ser faktiskt fram emot det. Inte så att jag hjular av glädje att jag blir äldre, men jag har inget av det där omdiskuterade 30-årskrisen. Jag är nöjd med tillvaron och har inga funderingar på vilka livsval jag borde ha gjort och inte gjort. Jag är nöjd med det liv jag hittills har levat och ser fram emot nya spännande faser som jag ska ta mig an. Istället är min största dilemma om hur jag ska fira denna bemärkelsedag.

Givetvis så ska jag ha fest. Givetvis bjuder jag in dem jag vill dela upplevelsen med. Problemet är att de är lite för många för min lilla lya. Så för närvarande söker jag med ljus och lykta efter en passande lokal. Jag har några krav;

Inte stelt, det ska vara fest och ingen tillställning.


Ingen känslig omgivning, mina festers historia tillhör inte de lugna varianterna, kan man säga.


Centralt, jag tänker inte ha någon fest på ett övergivet Folkets hus två mil från närmaste busshållplats.


Ingen känslig omgivning II, det kommer att bli högljutt....


Man kunde tydligen gå via Hyresgästföreningen och hyra lokal billigt, men de hade några motkrav. Ingen alkohol. Då kändes det som att hela idén med att ha fest föll lite. Så, jag fortsätter att leta. Bara jag vet platsen, så kommer det mesta att lösa sig. Mat, dryck, tema, inbjudningslista och såna saker är inga problem. Värre om man inte vet var man ska vara. Men tips mottages gärna!


Höja mina vuxenpoäng

Har tagit en riktig boost i min vuxenpoäng. Jag kände mig för att få ordning på saker och ting. Det är rätt naturligt att det kommer att hända massa saker i framtiden som kräver förberedelser och en stadig grund. Så att även om massa saker vacklar och är osäkert, så ska jag åtminstone veta att EN sak är på säker mark.

Jag gick på ekonomisk rådgivning.

Man har lite fördomar om banktjänstemän, men som med alla fördomar där det visar sig på ren okunskap, så var han trevlig och bemötte mig väldigt bra. Vi diskuterade fram och tillbaka om mina tillgångar och skulder. Jag är intresserad av mycket, men ekonomi är inte en av dem. Så jag bad honom vara väldigt basic och det var många gånger jag avbröt och frågade vad han egentligen menade. Till sist var vi båda nöjda och det kändes bra när jag gick från banken.

Ringde tjejen som satt i restaurangen bredvid med sin far och jag gjorde dem sällskap. Åt grekisk middag och de frågade om jag ville haka på bio och kolla på James Bond. Som den filmintresserade person jag är, så hade jag naturligtvis redan sett filmen och avböjde artigt. Istället styrde jag kosan hem och tar nu en avkopplande kopp kaffe.

Lite "kort" om helgen...

Helgen var riktigt bra. Tog det lugnt under lördagsdagen, slökollade på fotboll med kaffe och några dagstidningar vid mig. Då och då ställer M upp och bjuder oss grabbar på en fin middag och denna kväll skulle det ske. Kommer dit samtidigt med BigB och möter P vid dörren som kom dit lite tidigare för att hjälpa M. Det var kolsvart sånär på tända ljus överallt.

Min första tanke var; Ja, mysigt, men lite väl överdrivet. Det är ju inte en dejt det här. Men förklaringen om strömavbrott slog ner alla mina misstankar. Vi försökte vänta ut avbrottet, men efter en timme gav vi upp och tog allt pick och pack hem till umgängeskretsens största kök. Min, BIgB och P:s kök är ungefär av hundkojestorlek, så det var naturligt att flytta oss till J.s stora kök.

Jag beställde taxi och bad om en STOR en, i och med att vi var 6 stora grabbar med mycket mat. En vanlig femsitsig bil kom och P tog på sig att cykla till J:s lägenhet. Jag vet inte riktigt vad vi tänkte på, men P fick J:s hemnyckel, varav vi fem andra fick stå och vänta tills P kom ifatt oss.

M och P tog köket i besittning och vi andra tänkte koppla av med lite öl och tv-tittande. Det KAN vara en slump, men det kändes ändå signifikativt att mitt under "Jedins återkomst" där det onda makterna kämpade mot de goda och det föll ut över oss med att proppen gick när allt skulle lagas.

Först tänkte J cykla till affären, men tänkte om när vi förklarade att det kanske var lite närmare att fråga grannen. Givetvis hade ingen granne någon passande propp, så J fick blåcykla 300 meter till affären för att köpa en propp. J måste ha speciella proppar för det fanns inte sådana där, så han fick blåcykla till en jouraffär som ligger 100 meter från hans hem och väl där finna den rätta proppen. När han väl kom hem så kastade han sig över proppskåpet och därmed var han helt slut.

Middagen lagades snabbt och maten var ytterst delikat. Heders åt M och hans medhjälpare P!

Kvällen fortsatte med ett parti poker och det slutade inte så bra för mig. Jag skyller allt på den försenade middagen som rubbade hela min vinnande planering. Men jag tog förlusten med jämnmod, även om jag kan gå med på att det muttrades lite svordomar från mitt håll. Men det gick över förvånansvärt snabbt!

Jag skyndade på de andra att avsluta och M bettade ut BigB, så att några av oss kunde gå ut och göra stan. Iväg till Strömpis för att möta upp tjejen och hennes kompisar. Det var riktigt trevligt!

Söndagen vaknades det sent och jag fick brådis att hålla mitt löfte att möta grabbarna i stan för bio. Vi kollade på The Departed som var riktigt jävla bra. Spännande hela tiden och 2,5 timme gick undan. Efteråt satt vi några på puben och slökollade på boll och åt lite mat. På kvällen förtjänade jag att inte göra någonting. Förutom att spela lite FM och torska allt.

Att en hel helg ska gå bra och sen utsätta sig för lite FM-smädelse. Jag kunde ju fan låta bli.......

Väcka musklerna idag

Dags för årets första träning. Tog det varsamt eftersom det var ändå tre veckor sen jag tränade sist. Eller, fyra om jag ska vara ärlig. Men strunt samma - skönt att vara igång! Det är ändå lite jobbigt att märka att man tappar så mycket efter några veckors frånvaro. Så idag var det att väcka musklerna och chocka dem, säga; HEY *klatsch*  *klatsch*, DAGS ATT SÄTTA IGÅNG ERA SLAPPTASKAR!!!

Ikväll blir det välförtjänt vila och kolla på Idrottsgalan.


Urban sjunger på den sista versen

Min Urban har inte mått så bra den sista tiden. Urban har fått sina smällar så länge vi har känt varandra och jag kan erkänna att jag inte alltid har varit snäll mot honom. Jag har sett till att han har ramlat i gropar, blivit påkörd av en bil, krockat med diverse saker och fått sina saker  trasiga av min vårdlöshet.

Ändå har det alltid varit han och jag. Han har aldrig svikit mig. I och för sig har det hänt att luften har gått ur honom och då vägrat hjälpa mig. Men för det mesta har han inte gnällt och hjälpt mig att ta mig dit jag vill. Han har stått emot gassande sol, ihällande regn och snöstorm. Även om jag har dumpat honom på olika ställen och glömt hämta honom, så har han troget stått kvar.

Men på den senaste tiden har det varit något som är fel. Han har vägrat stanna när jag bett om det och jag har hamnat i situationer som kunnat gå riktigt illa ifall jag inte har haft marginalerna med mig. Jag tog med honom till verkstaden för att få Urban tillbaks i gammal god fin form. Men mannen på verkstaden tittade på honom och skakade på huvudet. Det skulle bli dyrt och mödosamt för att laga honom och jag fick ta ett svårt beslut. Jag måste leta efter en ny cykel.

Men det är nog lika bra det. Urban blev aldrig sig lik när hans ringklocka gick sönder. Man får inte så mycket respekt bland cykelpolarna på cykelstället om man inte kan plinga högt.

Hummer. *yummy*

Det syns på både elever och lärare att det var första veckan. Den här dagen var det ingen som var på tårna. Istället fick man kämpa med att se till att eleverna inte somnade på bänkarna. Efter arbetsdagen mötte jag upp tjejen i stan för att handla lite god mat inför kvällen. Vi slog till på stort. Hummer. Man får väldigt lite hummer för pengarna, men satan vad gott det är!

Innan jag fick avnjuta denna delikatess, var jag tvungen att gå på möte som representant. Jag förstod inte riktigt vitsen med ett möte på fredagskvällen. Men, det var bara att ställa upp. Åkte dit, pratade på, svarade några frågor och efter en timme var jag klar och på väg hem till tjejen för lite hummer. Det och olika tillbehör som räkor, sallad, bröd, löjromröra och philadelphiaost. Smaskens!

Borat på skolbio?

Idag fick vi information från skolbiom om vilka filmer som ska visas för billig penning under dagtid. Där fanns miljöfilmen En obekväm sanning från Al Gore, Förortsungar, De andras liv och...... Borat....

Ni vet ju alla att jag fullkomligen älskar Borat och jag bara log när jag såg att den fanns med på programmet. Men efter första intrycket, så. Hur tänkte kulturenheten egentligen? Vad vill de att filmen Borat ska pedagogiskt påverka?

Jag kan tänka mig att man ska peka på kulturella skillnader och missförstånd ur ett humoristiskt perspektiv. Men det kommer aldrig att hända. Ungdomarna ser inte så, utan de ser bara när Borat tajar till en reklamskylt i Manhattan och garvar åt det. Det blir ungefär samma effekt som när man visade Stockholmsnatt för alla skolor på 80-talet för att motverka ungdomsvåldet. Effekten blev tvärtom. Fler fick inspiration till att gå ut i stan och slå ner folk.

Nu tror jag inte att det blir en våg av tajande ungdomar till reklamskyltar. Men det kommer vara ytterst svårt att få dem att förstå det egentliga syftet med att visa Borat på skolbio.

Kedjemail för en god sak...

Jag är inte så förtjust i kedjemail. Mer tvärtom. Ofta ryker de direkt i papperskorgen och jag skall då drabbas av massiv otur eller för alltid leva ett kärlekslöst liv för att jag bryter ett av 574 052 kedjor. Hittills har jag klarat mig bra, trots de dödsföraktande raderingarna.

Men ibland, bara ibland, kan jag tänka mig vidarebefodra ett mail, men istället för att förpesta maillådan hos alla mina kompisar och "icke-kompisar" (Varför får man såna kedjemail från personer som man inte har haft kontakt med på sju år? Kolla upp maillistan för fan!), så lägger jag upp den här på bloggen istället, så är det fritt till var och en att göra som man vill......


Varje polistillslag mot barnpornografi innebär 100 000-tals bilder och

filmer att granska. På Rikskriminalpolisens barnpornografigrupp arbetar

idag tre arbetstyngda poliser. De utreder ett ofantligt stort

material där en enskild beslagtagen dator kan innehålla hundratusentals

bilder.

Fortfarande utreder gruppen Operation Sleipner där 118 svenskar greps under

2004 misstänkta för innehav av barnpornografi. Just nu har de

arbete för två år framåt. De unga offren på bilderna får därmed vänta länge på att

eventuellt identifieras. En del kanske fortfarande utsätts för övergrepp.

Så behöver det inte vara.

ECPAT startar den 27 december ett upprop som riktar sig

rikspolischefen Stefan Strömberg och justitieminister Beatrice Ask för mer

resurser åt barnpornografigruppen. Gå in och skriv under på



http://www.ecpat.se/petition.asp?p_id=12&a=thanks


Både privatpersoner och organisationer kan underteckna. Listan kommer

att lämnas över till rikspolischefen och justitieministern i slutet av januari.

Sprid detta e-post vidare!


Sockerchock

På julavslutningen fick jag en julklapp av mina elever. En stor chokladask. Jag glömde den på jobbet innan jag gav upp för året och fann den således här på arbetsrummet. Nu fyller den ett utmärkt syfte som sockerchock på eftermiddagarna då man kan känna sig lite slö. Ta en chokladbit vid halv tre, tre och du klarar dig fram till fyra.

Perfekt.

Nu har jag chokladbitar så jag klarar mig fram till påsk. Fast det beror ju på förstås, om man får ha sina chokladbitar ifred från glupska medarbetare.....

Still in insomniac

Jag sov som en kratta inatt. Fortfarande. Ändå är jag inte så speciellt trött. Två veckors vila sitter i fortfarande, men den minskar i en rasande takt. Den här veckan får gå, sen måste jag kunna sova ordentligt.

Har planerat som en tok de här två dagarna och nu verkar det som jag har grepp om allt. Det gav mycket att man arbetade in lite planering innan jul. Ska fortsätta med den trenden framöver.


Däremot måste jag försöka komma på hur man får bukt med den ständiga sömnlösheten efter en längre ledighet. Att försöka vända tillbaks på dygnsrytmen innan man börjar jobba är helt lönlöst. Man är inte så disciplinerad klockan åtta en söndagmorgon - bara att stänga av larmet och snoozet och så sover man gott fram till elva.


Ooooch så kör vi igång igen..

Runt kvart i fem gav jag upp och låste arbetsrummet. Sa hej då till ännu en tapper planerande SO-lärare och stönade högt när jag såg regnet vräka ner. Lämnade kvar cykeln och tog bussen hem. Allt för att inte bli blöt.  Hatar att vara blöt.

Det är alltid riktigt rörigt i början av terminerna. Nya scheman ska implementeras, dock får vi vänta ett par veckor innan de träder i kraft. Nästa vecka får jag se mitt schema och där bedöma om det är ett bra schema eller inte. Nya arbetsområden ska sättas igång och elever som ägnat hela lovet till sömn och datorsurfande är av någon anledning en aning sega i starten. Men tids nog lär de komma in i rutinerna. Några var mäkta upprörda att jag gav läxor på en gång. Jag ryckte på axlarna och lät mig inte bekommas av deras argument. De borde ju vara i topptrim nu när de har vilat i några veckor.

Inte jag heller är i topptrim. Fortfarande är dyngsrytmen lite rubbad och min kropp bara vägrar att somna innan två. Men det går an. Med kaffe och hålligång på jobbet så håller man sig alert. Men nu är det slappa framför teven som gäller.

O'Learys!!

Ä-N-T-L-I-G-E-N!!

Det var tammefan på tiden att stan får en riktig sportbar med riktiga rättigheter. Låt vara att O'Learys mat inte är speciellt prisvärd - har ätit där 4-5 gånger och nästan alltid blivit besviken. Låt vara att ölen är hutlöst dyrt på stället. Men tammefan så jäkla skönt att veta när man går dit att matchen verligen sänds. Oavsett vad det är för match.

Äntligen!!!!

Första dagen

Runt klockan två på natten. Då lyckades jag sova. Rätt sent. Inte speciellt bra med tanke på att det var arbetsdag. Men det gick bra att gå upp. Och äta fruksot. Sen kom jag på att cykeln var kvar vid tågstationen, så jag gick till jobbet istället för bussen för att friska upp mig lite. En kopp kaffe när jag kom fram och jag var redo för dagen.

Det var som en vanlig studiedag. Mycket diskussioner och få förhoppningar om att något blir gjort. På slutet av dagen ville man visa en amatörfilm av den turkiska skolan som vi har utbyte med. Det är alltså turkarna själva som har redigerat filmen och då ville de lägga in lite musik. Nu kommer man in på massa fördomar, men vad tänker man på när man vill lägga in musik för en halvtimme film? Uppenbarligen tyckte de att det var perfekt med en halvtimme eurotechno. Jag gjorde allt för att se oberörd ut. Men allra helst ville jag bara skrika: Stäng av skiten!!!

Oasisdokumentären

Jag kollade på dokumentären på tv om Oasis turné 2006 med deras senaste skiva Don't believe the truth. När de besökte Stockholm hade jag köpt biljetter och hade enorma förväntningar. Mest av nostalgiska skäl. Jag hade ändå en föraning om att de hade blivit sämre ju äldre de blev, men ibland kunde de glimta till och jag hoppades innerligt att det skulle vara en sådan kväll.

Men som de grusades. Åh, vad de grusades. Konserten sög verkligen hästballe och Liam, som hade världens bästa röst för 7-8 år sen, lät som en kraxande rökare. Under dokumentären hör jag samma dåliga kraxande av Liam och jag undrade om någon skulle våga ta upp det. Men icke. Ingen vågade väl. Det skulle inte jag heller ha gjort i och för sig. Men de låter inget bra nu och jag hoppas att de ska lägga ner snart, så man kan bara minnas de första två skivorna och glömma resten.

Ändå var det så att man fick gåshud de sista minuterna av dokumentären. När publiken sjöng allsång till Don't look back in anger. Men bara då. Resten var skit.

Dokumentären i sig var inget vidare. Samma intriger, samma tjafs. Inget nytt. Då hade jag mycket mer nöje av MTV:s dokumentärer om hårdrockens historia som gick tidigare idag. De var riktigt bra!

Överraskningar

Igår drog tjejen ut mig till affären för att storhandla. Det behövdes verkligen. Både med att handla mat och fylla på frys/kyl/skafferi och med att komma ut lite. Efteråt överraskade hon mig igen med att komma över med yatzyspel och krossade mig big time två gånger. Då tyckte jag att det inte var lika roligt längre.

Idag har jag inte gjort så mycket. spelat FM och leder ligan, fast jag tycker fortfarande att det fattas stabilitet i grundspelet. Får se vad jag ska göra åt det.

Ett ypperligt tidsfördriv

På sjukfronten intet nytt. Händer inte så mycket här. Fortfarande dålig och P kom förbi med ett ytterligare tidsfördriv. Football Manager 07. Där kan vi prata om perfekt tidsfördriv.

Kommer ihåg när jag började fastna för spelet i tidigare upplagor, som då enbart kallades Championship manager. Jag kunde sitta i timmar långt in på natten och spela utan att ha koll på klckan. Om man av ren slump vred på huvudet en aning och såg klockan, så var alltid reaktionen; "åmen, shit! Jag måste sova nu!" Så la man sig och försökte sova. I själva verket funderade man på laguppställningar, taktik och framtida värvningar.

Det var som ett drog. Nu ska jag återigen utsätta mig i fara för att dras ner i missbrukarträsket, men jag är stor nu. Jag ska klara av att ha en balans. Och inte göra som förr. Istället för att lyssna på föreläsaren, sitta och skriva upp kvällens startelva på anteckningarna.


Ledighet är till för att bli sjuk

Jag kan erkänna att jag blir så förbannad klemig när jag är sjuk. Tycker synd om mig själv och drar mig undan från hela världen. Tur att man har några boxar att fördriva tiden med. Blir lika överraskad varje gång jag kollar på klockan. Tiden flyger iväg!

Ska klä på mig någorlunda antsändigt, vilket menas med mer än bara kalsonger och filt, och släpa mig till affären för att köpa sjukkittet - nyponsoppa, juice, te, honung och mjölk. Ska se till att kurera mig innan måndag. För att det går ju inte för sig att bli sjuk när man jobbar.

Det är ju det ledighet är till för - att låta sig bli sjuk och kurera sig.

Överdrift och längtan till nytta

P: Du är ensam en kväll och gnäller om att du lever eremitliv.....?

Ja, jag vet. Jag överdrev en smula. Konstrasten var bara så stor efter att ha varit med folk dygnet runt sen 23 december och för första gången var jag för mig själv. Det kändes lite konstigt, men å andra sidan rätt så skönt. Nu kunde man slappa och fjärta högt utan att få arga blickar. Idag kändes det också som en dag till spillo när jag låg på soffan från 11 fram till halv tre och kollade på Scrubs. Men dagen har stigit i dignitet när P och J kom över för kaffe och Blokus, som jag givetvis vann, och höll mig gott sällkskap några timmar. Stackarna ska jobba imorgon, medan jag har ytterligare en dag ledigt.

Men det ska bli riktigt skönt att börja jobba igen på måndag. Komma igång lite och känna att man gör lite nytta. Fast första dagen blir en mjukstart. Studiedag om måluppfyllelse.

Ok då, det ska bli skönt att komma igång på tisdag....

Frågor dyker fortfarande upp...

Apropå Sagan om Ringenflmerna, så dök det ytterligare upp en fråga för mig. Efter alla dessa jätteslag, exempelvis det i den sista filmen, i Gondor då Saurons arméer skulle storma Minas Tirith;

Vem städar egentligen upp allt? Jag menar, det är ju tiotusentals döda människor och djur. Det kommer att ta en hel del tid att få bort alla. Kommer det fram en vaktmästare och säger;"vafan, det här får ni själva städa upp!" Eller drar han ärmen under näsan för att torka bort snor och sen sätta igång med att dra undan lik för lik och sucka frustrerat över olifanterna?

Och varför får jag hela tiden Scrubsvaktmästarens bild i huvudet när jag tänker på det?

Scrubsmaraton

Har under julhandeln kommit över de tre första säsongerna av Scrubs. Så nu betar jag av den första säsongen. Äter lite mellan avsnitten så jag inte tynar bort helt. Måste nog försöka komma ut lite. Ta en promenad, tvätta eller bara slänga lite skräp i miljöboden, så jag åtminstone ser lite dagsljus utan ett fönster emellan.

Som tur är ska några kompisar komma över i eftermiddag och förhindra mitt nydanande eremitliv.

Apropå Scrubs, fan vad bra den är. För det första är det otroligt skönt att burkskratten är borta och man själv får bestämma vad som är roligt. Sen är det en skön humor blandat med sköna klyschor. Jag kommer på mig själv gång på gång att jag bara ler hela tiden. Då är det en riktig bra sitcom!

Rocky rules

På morgonresorna med tuben till plugget så fördrev jag alltid tiden med att läsa gratistidningen Metro. Det största nöjet var alltid - alltid - seriestrippen Rocky. Så när på några år lika gammal som mig och man kunde alltid känna igen sig med hans misslyckade eller lyckade ragg och funderingar över livet. Det hände flertal gånger att jag brast ut i skratt i en överfull indiskliknande tunnelbanevagn. I Sverige anses det vara en smula psykiskt störande om man skrattar rakt ut i luften, så mitt beteende uppskattades inte där.

Men jag brydde mig inte. För varje album författaren Martin Kellerman har gett ut, så har jag antingen köpt eller fått det. Nu har jag alla elva Rocky-albumen. Det senaste fick jag i jul och läste ut det igår. Till min tjejs förtret hände det flera gånger att jag skrattade rakt ut medan hon försökte sova. Fast som tur är, så tycker hon inte att jag är psykiskt störd. Tror jag iallafall.


Tyvärr, ni får återkomma om tre veckor för landning.....

Häromdagen skulle jag kolla lite på bilderna i min digitalkamera. Kollade på de som fanns. Det gick snabbt. Har inte fotat så mycket. När jag skulle stänga kameran hördes det ett konstigt ljud och sen vägrade linsen stänga av sig. Så idag gick jag förbi affären jag köpte kameran och de har tagit hand om min kamera för att fixa den. Tre veckor skulle det ungefär ta. Tre veckor. Man kan på en timme bestämma om ett rymdskepp ska landa i Kalifornien, Texas eller Florida, men det tar tre veckor för att fixa ett linsfel.

Ok, olika prioriteringar, men tycker ändå att det är löjligt. 

Gick ett par vändor i stan och det märks att man har mestadels suttit stilla eller rört sig lite överhuvudtaget under jul och nyår. Man blev fort trött idag och kaffeintagande var tvunget för att kunna hålla mig vaken under eftermiddagen. Måste snart börja träna igen innan man blir helt förslappad och tycker att alla vikter helt plötsligt har blivit tyngre igen... 

42 ölburkar i hallen

Nu är man tillbaks hemma. Riktigt skönt. Tågresan gick bra och min tur visade sig med att tåget stannade på Örebro Södra, så det var promenadavstånd hem. Annars hade jag nog fortsatt lyxat till med taxi som blev rätt så mycket under nyårhelgen. Orka släpa kavaj och massa drycker i tunnelbanan - så jag tog kommandot och beställde taxi. Dyrt, men helt klart värd pengarna.

Nyårsafton var trevligt. Gick i väggen lite för tidigt för min smak, men man kan inte alltid styra sånt där, så jag får nöja mig med det jag hann med. Hann att köpa massa drycker och så fick man en släpkärra gratis. Taget, tänkte jag, men den är inte riktigt anpassad till vinterväglag. Hjulen fastnar när det är grus på vägen. Väldigt irriterande. Iallafall så har jag så jag klarar mig. Inom öl, vin och finwhisky.

När jag väl var hemma för att packa upp, så upptäckte jag att en ölburk hade spruckit så ölkartongerna var genomsura. Jag vet inte riktigt vad jag tänkte på, men jag skulle lyfta upp kartongerna från släpväskan. Blött papper är ju inte så tåligt, så helt plötsligt hade jag 42 ölburkar över hela hallen. Kul.

Nu måste jag ner till affären. Inte för att köpa öl - mat. Ok?