Stå upp mot det vita
Vi diskuterade inredning.
Sambon hade lyckats deala till sig att vi skulle få byta tapeter i vardagrummet. Nu har vi en mörk fondvägg och de resterande väggarna är, om inte vita, så väldigt, väldigt ljusa. Hennes förslag var att bibehålla ljuset på väggarna och ha en ljus fondvägg.
Det här med inredning har alltid varit sambons grej. Innan hon gör något fösöker hon alltid diskutera med mig om olika förslag. Fast egentligen handlar det bara om att jag ska bekräfta hennes förslag och då är allting lugnt. Men nu kände jag att jag skulle kasta mig ut på okänd mark och ta en diskussion om det här.
Det lät ungefär så här (fritt vaskat av minnet):
Jag: Jag börjar på fullt allvar bli trött på allt vitt.
Sambon: Jag har ju sagt det förr. Vitt är ju bra - det blir så lätt att kombinera med andra färger.
Jag: Jag vet. Du har sagt det. Men det är ju inte så.
Sambon: Vadå?
Jag: Vi tittar omkring oss lite. Vi har en vit soffa med vita kuddar. Vi har vita bokhyllor. Vi har vita byråer och på fönsterbrädan har vi vita ljusstakar, vita blomkrukor med vita blommor. Gardinerna är också vita!
Sambon: Nej, vi har gröna gardiner!
Jag: Cissi, det är vita gardiner med lite grönt mönster på.
Sambon: Ok, då gör vi så här. DU får köpa gardiner - vilka färger som helst - och andra inredningsgrejer med vilka färger du vill. Så släpper jag det. Är vi överens?
Jag: .......
Sambon: Eller så låter du mig bestämma hur vi ska ha det?
Jag: ...... Äh, bestäm du. Men jag vill ändå inte ha en ljus fondvägg!
Där kände att jag vann en liten seger. Jag vågade för en kort stund stå emot och ifrågasätta övermakten. Trots att jag kände baksuget av dörrarna till det lugna hemmalivet stängas igen och en mörk röst i huvudet som sa: "Nu är du jävligt körd!"
Stegräknartävlingen
Det har blivit en återkommande grej att ha en stegräknartävling på jobbet. Man ska vara i lag på 4-6 personer och sen samla på sig så många steg som möjligt per vecka och för hela månaden. Det lag med bäst snitt vinner ett restaurangsbesök.
Det började förra året och blev en succé - därför fortsätter man i år igen och fler lag än nånsin har anmält sig.
I fjol var jag inte med - var ju pappaledig och gick miste om det. Nu i år satte jag igång ett lag och på pappret såg det bra ut. Två och en halv gympalärare, en som är mammaledig, en som har jogging på milen varannan dag och så jag som småbarnsfarsa och knappt hinner träna.
Men jag tänkte att jag ska fan i mig dra mitt strå till stacken och försökte hitta alla möjliga småhål i vardagen för att samla ihop så många steg som möjligt. JAG kan gå till affären! JAG hämtar tvätten och springer ner i trappen sex våningar och UPP också. Lillgrabben kan inte sova? JAG kan ta honom på en lååååångpromenad. En halvtimme över på jobbet? Iväg till personalträningsrummet och svettas lite på roddmaskinen. Har eleven glömt böckerna? JAG kan springa iväg och hämta extraböcker och så vidare och så vidare.
Igår skulle jag sammanställa lagets antal steg och skicka vidare till tävlingsledningen. Alla hade gjort jättebra ifrån sig, men överlägset flest steg av alla hade jag. Till och med mer än gympalärarna! Kanske hade jag tagit i lite för mycket? För det är ju som tävlingsledningen säger - det viktigaste är ju att alla rör mer på sig?
Det här matchar inte riktigt min tävlingsinstinkt om jag säger så. Jag går helt bananas på såna här tävlingar och jag tänker fortsätta. Ska vi se en film ikväll? JAG kan gå till stan och hämta den!!