Snart är det över...
En sommar är snart över.
Igen.
Fast den här gången har det varit oerhört överväldigande. Började med tillskott i familjen och vi var fyra i familjen. Att ha ett barn var då, tyckte vi, ett omställande liv. Men att ha TVÅ barn var som att bli ruskad upp och ner, slängd fram och tillbaka och dunkad med massa sandsäckar.
Som sambon sade när vi förtvivlat försökte hänga med de andra enbarnsfamiljers tempo på fjällresan; "Det är bara att acceptera. Vi kan inte ha samma tempo längre."
Ja, det är bara att acceptera. Allt tar så mycket längre tid. Men det får det ta.
Vi har ändå hunnit med mycket. Sommartsugan ett par veckor och fjällresa en vecka. Där vi hängde på fäbodar och käkade våfflor med hjortronsylt, såg betande renar utanför stugan och vandrade så gott det gick med en syskonvagn. Det var tre familjer med fyra barn, så det var rätt livat i stugan. Men nu är vi hemma igen efter många timmars bilåkande som har satt sig med stela ben och tillplattad rumpa.
Om två dagar ska jag börja jobba igen. Jag vet inte hur man gör längre. Jag vet bara hur man snabbt fixar välling och hur man brygger kaffe med ett barn i famnen. Vet inte riktigt om jag får tillfälle att visa det på jobbet...
Igen.
Fast den här gången har det varit oerhört överväldigande. Började med tillskott i familjen och vi var fyra i familjen. Att ha ett barn var då, tyckte vi, ett omställande liv. Men att ha TVÅ barn var som att bli ruskad upp och ner, slängd fram och tillbaka och dunkad med massa sandsäckar.
Som sambon sade när vi förtvivlat försökte hänga med de andra enbarnsfamiljers tempo på fjällresan; "Det är bara att acceptera. Vi kan inte ha samma tempo längre."
Ja, det är bara att acceptera. Allt tar så mycket längre tid. Men det får det ta.
Vi har ändå hunnit med mycket. Sommartsugan ett par veckor och fjällresa en vecka. Där vi hängde på fäbodar och käkade våfflor med hjortronsylt, såg betande renar utanför stugan och vandrade så gott det gick med en syskonvagn. Det var tre familjer med fyra barn, så det var rätt livat i stugan. Men nu är vi hemma igen efter många timmars bilåkande som har satt sig med stela ben och tillplattad rumpa.
Om två dagar ska jag börja jobba igen. Jag vet inte hur man gör längre. Jag vet bara hur man snabbt fixar välling och hur man brygger kaffe med ett barn i famnen. Vet inte riktigt om jag får tillfälle att visa det på jobbet...