Permis och bilen som konkursförvaltningen glömde

Fortfarande kvar på BB för lillgrabben och sambon. Gulsoten börjar gå ner och sambon ringde nyss för att säga att de har fått permis. Så städa lite, ordna grejer och se till att det ska vara någorlunda ok när vi alla är hemma.

Enda smolket för oss är att bilen har gått sönder. Nåt med tändstiften förklarade en kunnig och pratade vidare och jag tappade tråden vid tändstiften. Iallafall så behövdes den lämnas in på verkstan och i morse hade jag tänkt att lämna in den men då hade batteriet dött. Vet inte varför, men troligtvis har jag kommit åt helljuset och därför står bilen kvar på gatan.

Funderar på att göra samma sak som jag gjorde med min cykel Urban. Lämna den till sitt öde på gatan och låta den förfalla eller om någon förbarmar sig över den. Sist jag hörde om den var att den fortfarande står kvar vid korsningen av Änggatan och Drottninggatan. Säger ganska mycket om cykelns attraktion.

Skulle nog bli samma sak med bilen, men till verkstan ska den nog iallafall.

Då är vi fyra i familjen numera..

Som sagt, nu är vi fyra i familjen.

Han kom halv nio på kvällen i tordags och hade växt till sig rejält - 4,6 kilo och 55 cm lång. All respekt till sambon! De ligger kvar på BB eftersom lillgrabben har fått lite gulsot. Det där känner man ju igen.

Återkommer med bilder och utförligare rapport.

På barnfronten intet nytt

Barnet i sambons mage behagar inte komma ut. Hyreskontraktet gick ut i förrigår och nu har vi skickat ansökan om tillstånd till vräkning. Ytterligare två veckor till det och vi får hoppas att det inte dröjer så länge.

Vi trodde att det skulle vara som med lilljäntan som kom åtta dagar innan beräknad förlossning. Så hela maj har vi liksom förberett oss att det kan komma snart. Vi har köpt syskonvagn efter att ha briefat hela syskonsvagnsmarkanden med att kunna få in den genom porten. Den är inte så bred, om man säger så. Så till sist köpte vi den smalaste syskonvagnen där båda kan ligga/sitta bredvid varandra. Vi ville inte ha en som de ligger över/under varandra. Lite trist att inte se varandra.

Vi har packat BB-väskan som har stått vid bokhyllan sen mitten av maj. Nötmixen och chokladen som finns där som lite nödproviant ifall det blir utdraget som förra gången har vi ätit upp och köpt nytt ett par gånger.

Men det är som det är. Bara att fortsätta att vänta. Den där chokladen i BB-väskan ser ju god ut.......

Ömsom vin, ömsom vatten

Förra veckan var det dags för match igen i korpen. Syrran hade kommit och ville se hur hennes storebror skötte sig i försvaret. Det hade regnat hela dagen, så några glidtacklingar skulle man väl få in.

Nåväl, ett par glidtacklingar fick jag in. Hann skälla ut en för filmning, men det var bara att inse. De var mycket bättre än oss. Torsk med 3-0, i och för sig kom två av deras mål efter individuella misstag. Men vi var inte nära.

Match igen idag och vi var ute efter revansch. Hela laget spelade mycket bättre och framför allt passningsspelet var flera klasser bättre än senaste matchen. Motståndarlaget stressade iväg sina passningar vilket gjorde att vi pressade dem högt. Med snabba (nåja) omställningar lyckades vi sätta dit ett par baljor i första halvlek och kände segervittring under pausen.

Motståndarna var tvungna att pressa upp med laget vilket gjorde att det blev mer jobb för oss backar. De fick en tveksam dömd straff. Varken innanför straffområdet eller ruff, men domaren bestämmer och deras straffskytt satte säkert in reduceringen.

Lite nervöst nu, 2-1 och allt kunde hända. Men efter en tilltrasslad hörnsituation lyckades vi trycka in 3-1 och sen gjorde vi 4-1 efter en fin kombinationsspel. Jag stod och njöt av passningsspelet när jag tog igen mig lite vid mittlinjen.

Själv kände jag att jag gjorde en okej insats. Det defensiva sitter bra, men jag borde kunna bidra mer med det offensiva spelet.. Det får man väl träna upp nu under sommaruppehållet innan det smäller igen i augusti!