Status
Bättre med lilljäntan. Febern är borta och endast en snorig näsa kvarstår. Snoriga näsan som lämnar spår överallt på mina kläder. När sambon kommer hem så tittar hon på min tröja och ler - har det varit snorigt idag?
Det är skönt för både mig och lilljäntan att hon har blivit bättre. Man kan gå ut. Och det allra viktigaste är att hon kan leka själv och sova själv. När hon var sjuk fick man inte gå längre än ett par steg ifrån henne. Inte ens när hon hade somnat på min mage och jag försökte så försiktigt som möjligt lyfta henne till spjälsängen - då vaknade hon till och var alldeles olycklig med bubblande snornäsa och varm, varm kropp. Så det var bara att låta henne sova på min mage och hade jag tur så fanns en bok eller en tidskrift i närheten som man kunde läsa.
Alltså, det var ju mysigt. Det ska inte förnekas, men ens handlingsutrymme blir ju lite begränsad.
Jag har även under den senaste veckan gjort kaffebryggning, matlagning och småplock med en ettåring i ena armen till en ädel konst. Har blivit skitduktig på det.
Nu ska jag hämta tvätt. Som tur är kan lilljäntan sova själv. DET hade varit jobbigt....
Det är skönt för både mig och lilljäntan att hon har blivit bättre. Man kan gå ut. Och det allra viktigaste är att hon kan leka själv och sova själv. När hon var sjuk fick man inte gå längre än ett par steg ifrån henne. Inte ens när hon hade somnat på min mage och jag försökte så försiktigt som möjligt lyfta henne till spjälsängen - då vaknade hon till och var alldeles olycklig med bubblande snornäsa och varm, varm kropp. Så det var bara att låta henne sova på min mage och hade jag tur så fanns en bok eller en tidskrift i närheten som man kunde läsa.
Alltså, det var ju mysigt. Det ska inte förnekas, men ens handlingsutrymme blir ju lite begränsad.
Jag har även under den senaste veckan gjort kaffebryggning, matlagning och småplock med en ettåring i ena armen till en ädel konst. Har blivit skitduktig på det.
Nu ska jag hämta tvätt. Som tur är kan lilljäntan sova själv. DET hade varit jobbigt....
Utgång förbjuden
Lilljäntan åkte på feber innan helgen. Idag var vi på vårdcentralen och kollade lite hur det var med henne och en antibiotikakur blev utskriven.
Att vara hemma med en febersjuk ettåring är ungefär som att umgås med en fyllekompis. Allt är på dennes villkor och försöker man sätta ner foten får man gnäll och skrik som svar. Dessutom duger inte någon mat alls, utan det är bara dricka som gäller.
Och inte får man gå ut heller, så man kände sig nästan som en vampyr när man gick till vårdcentralen. Skyggade för solen och gick längs husväggarna för att undvika människokontakt.
Förhoppningsvis ska febern gå ner snart för henne. Man börjar ju faktiskt bli lite knasig.....
Att vara hemma med en febersjuk ettåring är ungefär som att umgås med en fyllekompis. Allt är på dennes villkor och försöker man sätta ner foten får man gnäll och skrik som svar. Dessutom duger inte någon mat alls, utan det är bara dricka som gäller.
Och inte får man gå ut heller, så man kände sig nästan som en vampyr när man gick till vårdcentralen. Skyggade för solen och gick längs husväggarna för att undvika människokontakt.
Förhoppningsvis ska febern gå ner snart för henne. Man börjar ju faktiskt bli lite knasig.....
Massa grejer är det
Varit i Stockholm några dagar och gjort djupa hål i plånkan. Nåja, man lever (och har föräldrapenning) bara en gång. Tillbaks idag och damerna slocknade rätt fort i sängen. Själv har jag gjort halvhjärtat försök med att rensa upp alla grejer som rörts till under resan. Även om man bara är borta fyra dagar, blir det en hel del när man har barn.
Dags att köpa ett par rejäla resväskor som man kan ha allas kläder i. För nu håller det inte längre med alla ryggsäckar. Fem stycken hade vi med oss plus en liten sportbag. Plus skötväskan. Plus resesängen. Plus barnvagnen. Plus leksakspåsen. Plus barnmatspåsen. Och så fick vi några paket till på vägen.
Inte undra på att man hade några svordomar i munnen när man bar upp allt....
Dags att köpa ett par rejäla resväskor som man kan ha allas kläder i. För nu håller det inte längre med alla ryggsäckar. Fem stycken hade vi med oss plus en liten sportbag. Plus skötväskan. Plus resesängen. Plus barnvagnen. Plus leksakspåsen. Plus barnmatspåsen. Och så fick vi några paket till på vägen.
Inte undra på att man hade några svordomar i munnen när man bar upp allt....
Förskoledjungeln
Nackdelen med att bo i en stad, om man nu kan kalla Örebro för stad, är att det finns så mycket att välja på. I dessa dagar är det studiebesök på olika förskolor som ligger nära oss och det är många.
Först sållade vi på nätet och tog bort dem vi fick dåligt intryck av. Därefter har vi frågat vänner och bekanta om deras åsikter kring dem förskolor som vi hade på listan och nu besöker vi dem förskolor som vi är intresserade av att placera vår dotter i.
Alla har förstås sina fördelar och nackdelar. Bra lokaler, men dåligt kök. Trånga lokaler, men bra personal. Bra aktiviteter, men stora barngrupper.
Det är fan en djungel det här.
Även om man vet att det går att ändra - vi pratar ju inte om fast plats i fem år - så går det inte komma ifrån den här känslan av livsavgörande framtidsval för lilljäntan.
Lite liksom som att den förskola vi väljer leder antingen till fina universitetsstudier eller till ofullständiga grundskolebetyg....
Först sållade vi på nätet och tog bort dem vi fick dåligt intryck av. Därefter har vi frågat vänner och bekanta om deras åsikter kring dem förskolor som vi hade på listan och nu besöker vi dem förskolor som vi är intresserade av att placera vår dotter i.
Alla har förstås sina fördelar och nackdelar. Bra lokaler, men dåligt kök. Trånga lokaler, men bra personal. Bra aktiviteter, men stora barngrupper.
Det är fan en djungel det här.
Även om man vet att det går att ändra - vi pratar ju inte om fast plats i fem år - så går det inte komma ifrån den här känslan av livsavgörande framtidsval för lilljäntan.
Lite liksom som att den förskola vi väljer leder antingen till fina universitetsstudier eller till ofullständiga grundskolebetyg....
Badmintonspelande farsa...
Vi är några föräldralediga farsor som då och då försöker träffas på Backahallen för att spela badminton en timme. Det går till att två spelar medan resten av oss försöker hålla ställningarna med fyra barn.
Man kanske tror att när man har ett barn så är det enkelt att handskas med andra barn, men inte riktigt, Man har ju sina knep och kan tolka av sitt eget barn om vad som krävs för stunden, men det är ju inte samma sak med andra barn. Man ser att en börjar bli lite ledsen och man försöker desperat ta alla leksaker i närheten för att avleda uppmärksamheten. Ibland lyckas det, men oftast inte.
Idag hade jag tur. Min lilljänta var på bra humör och lekte gott vid sidan av. Förra gången gick det inte lika bra. Så fort jag stod och bollade lite, kröp en gallskrikande tjej mot mig och kunde absolut inte tänka sig vara någon annanstans än i min famn.
Då fick man spela så mycket man orkade med att bära lilljäntan med ena armen och veva med andra armen.....
Man kanske tror att när man har ett barn så är det enkelt att handskas med andra barn, men inte riktigt, Man har ju sina knep och kan tolka av sitt eget barn om vad som krävs för stunden, men det är ju inte samma sak med andra barn. Man ser att en börjar bli lite ledsen och man försöker desperat ta alla leksaker i närheten för att avleda uppmärksamheten. Ibland lyckas det, men oftast inte.
Idag hade jag tur. Min lilljänta var på bra humör och lekte gott vid sidan av. Förra gången gick det inte lika bra. Så fort jag stod och bollade lite, kröp en gallskrikande tjej mot mig och kunde absolut inte tänka sig vara någon annanstans än i min famn.
Då fick man spela så mycket man orkade med att bära lilljäntan med ena armen och veva med andra armen.....
Allt är Birros fel
Känns som år sen jag skrev här, även om det är två veckor bara. Men som blogg är det år.
Jag skyller denna torka på Marcus Birro.
Ja, Birro, En, i sig lite pretentiös, men mycket bra bloggare på Expressen. Man intervjuade honom, eller om han skrev det själv - jag kommer inte ihåg, och han sade att varje roman måste beröra, varje artikel måste beröra, varje blogginlägg måste beröra.
Helvete då!
Ingen press, ingen press.....
Jag skyller denna torka på Marcus Birro.
Ja, Birro, En, i sig lite pretentiös, men mycket bra bloggare på Expressen. Man intervjuade honom, eller om han skrev det själv - jag kommer inte ihåg, och han sade att varje roman måste beröra, varje artikel måste beröra, varje blogginlägg måste beröra.
Helvete då!
Ingen press, ingen press.....