Tobbes vardag

Det kommer att bli en riktig långkörardag imorgon. Börjar redan kvart i sju i vänthallen på tågstationen för att möta upp eleverna för en endagsresa till Stockholm. Klassen har lite pengar över efter klassresan i fjol, så nu tänkte vi bränna upp dem sista pengarna klassen har.

Tåg till Stockholm, sen Naturhistoriska muséet med film på Cosmonova, därefter lunch inne på stan och eventuell lite shopping om tiden räcker. Sen klockan 15.00  hänger vi på låset utanför Gröna Lund. Äta middag därinne nånstans och strax efter åtta åker vi hem till Örebro och ungefär halv elva beräknar jag att vara hemma.

Pust.

Jag behöver sova.

Jag och några kompisar blev fanatiska över en helt skruvad dramaserie som hette Fotbollsfruar. Serien handlar om ett fotbollslag där kvinnorna till spelarna dominerade i scenerna. Totalt skruvade händelser som man nästan låg på golvet och garvade åt. Underhållning var namnet! Den slutade lite tvärt med ett vådaskott av en spelare som misstänkte att hans fru var otrogen med en galning som trodde att frun var hans f.d. fru.

Ja, ni märker var nivån ligger.

Döm min förtjusning när jag såg att seriens sänds igen ikväll klockan 22.00 på femman. Jag kommer sitta som klistrad!

I sluttampen när man avslutat dem flesta projekt i skolan, så är det ganska lalligt nu. Men ändå vill man bidra till att väcka tankar och få nya kunskaper. Så på en lektion nu på morgonen satt vi och kollade på dokumentärfilmen "Supersize me".

Bra film för eleverna som tjatar om pizza och hamburgare hela tiden.

Den där filmen gör mig verkligen äckelmagad. Undrar om jag ska köpa den själv och spela upp den varje gång jag blir lite sugen på snabbmat? Borde ju funka varje gång.

Kollade på X-men. En kompis hade sett den innan och gett betyget; "Den bästa serietidningsfilmen någonsin". Så förväntningar hade jag och var spänd inför filmen. Helhetsbilden grumlades något på grund av att jag blev pissnödig efter halva filmen och fick ägna lite energi att hålla tätt. Lite jobbigt var det.

Men filmen var bra. Men SÅ bra var den inte. Har sett bättre filmer inom den genren. Sin City står sig fortfarande oövervinnlig enligt mitt tycke.

Nu är jag hemma och nyss så testade jag mina nytvättade jeans. Ja, storleken står sig. Lite mindre, men knappt märkbart. Den karaktäristiska råfärgen har försvunnit och mest lämnat en mörkblå färg efter sig. Lite slitningar här och där ser man. Om man kisar noga.

Jag tycker inte om långsiktiga beslut. Såna beslut som kan bli stora och påverkar ens tillvaro rejält. Har fått två stycken möjligheter inom vitt skilda områden som gör att jag måste bestämma mig snart och höra mig för om jag vill satsa eller inte.

Fan, jag får bara ågren av det här.

Är ovanlig seg idag. Måste nog försöka ta igen några sovtimmar. Ska visserligen på bio ikväll, men det är tidiga visningen iallafall så jag borde vara hemma runt nio. Därefter ska jag försöka komma i säng.

Men först måste jag sortera tvätt, sen är det ju disken också. Var det inte något med mail som jag måste svara på....??

För ett år sen köpte jag ett par jeans. Ett sånt där otvättade jeans som inte hade blivit behandlade alls när de skickades ut till affären. Syftet är att man själv genom användning skapar sin egen unika slitning. Helst ska man inte tvätta dem alls inom ett år för att kunna ta fram slitningen.

Nu är jag inte sån stor jeansfreak att jag använder dem varje dag för att skapa min egen unika slitning. Mitt tålamod för ett enda par är inte stor och jag roterar hellre mellan fyra-fem sköna par. Nu har det iallafall gått ett år och jag har inte tvättat dem på ett helt år. Äckligt? Nja, jag brukar inte krypa i lera eller spilla massa mat. Men lite ölfläckar och okända vätskor har nog torkat in, så lite skönt ska det bli att få dem tvättade. Det enda jag oroar mig för just nu är storleken. De är lite baggy, lite för baggy nu än vad jag tyckte för ett år sen. Min förhoppning är att de krymper lite. Men inte så mycket att det blir så tajt. Lite spelrum för vitala delar behöver jag.

Nu ska jag ner till tvättstugan. Spännande...... 

Jag gillar inte den här utvecklingen.

Jag håller på att örebrofieras. Idag hittade jag kläder och köpte en tröja och en t-shirt. I Örebro. Men när jag väl försöker hitta kläder i Stockholm så blir det ingenting. Det här är inte bra. Jag vill fortsätta vara en bitter och cynisk Stockholmare. Jag vill ha kvar mina stråk kvar i Stockholm där jag alltid hittar kläder. Istället har de stråken infunnit sig här i Örebro.

Jag har börjat gilla närheten. Det är bekvämt att det är nära till jobb, vänner, affärer och nöjesliv.

Jag har börjat gilla tempot här. Inte direkt att jag är i paritet med den slöa atmosfären, men betydligt mer anpassad än för fem år sen.

Jag vill inte bli örebroig. Hädanefter ska jag gå snabbare och kryssa mig fram på gatorna. Jag ska börja klaga igen att bussarna inte når överallt och sucka över att det inte finns tunnelbana. Jag ska sluta handla kläder här och bara handla i Stockholm. Jag ska bli bitter och cynisk.

Jag ska tillbaks till mina rötter.

Lite typiskt är det.

Fick nyligen veta att personalfesten ska vara den 10 juni. Ni alla fotbollsintresserade vet givetvis vad jag tänker på. Fotbolls-VM. Sverige - Trinidad-Tobago. Folk som inte förstår mig säger att den matchen är ändå inte så viktig. Det spelar absolut ingen roll. Jag ska se matchen, oavsett. Kulmen på fyra års väntan. Sånt kan man inte bara lägga åt sidan. Jag vill ju också se England-Paraguay och så är det ju Argentina-Elfenbenskusten på kvällen.

Som tur är så delar chefen mitt fotbollsintresse. Han var inte heller överförtjust i datumet och han kan ju dra i lite fler trådar än vad jag kan. Lite storbilds-tv och lokal pratade han om. Det kan jag tänka mig.

Knallade runt i stan med förhoppningar om att hitta några kläder. Jag hittade ingenting. Ingenting. Bara massa tråkiga kläder som inte alls tilltalade mig. När jag väl hittade nåt som jag kunde tänka mig köpa, så var jag inte nöjd med passformen. Det var helt hopplöst och jag fick ge upp för den här gången. Men jag köpte en kalender. Jag blev kär när det stod att det var en Hemingway-kalender. Säkert bullshit, men det träffade rakt i hjärtat.

Och det räcker för mig.

Det har varit några intensiva dagar. Kom fram till Bosön i onsdags efter en stunds virrande i området och mötte upp de andra deltagande. Vi utnyttjade det goda vädret med en fotbollsmatch på gräset. Det märktes väl på en att man inte har rört en fotboll på ett bra tag. Det var inte Ronaldinhoklass kan jag säga. Inte ens upp till en division 8 spelareklass kom man till.

Nä, jag var bedrövlig. Men som alla vet, har man inte klass så får man använda motivation istället. Så det var bara att springa och kötta så att benpiporna sjöng. Resterande dagarna ägnades åt möten, mycket korvstoppning i början gjorde att man nästan storknade. Det är ju mycket roligare att prata själv än att lyssna på andra. Iallafall när jag själv pratar. Det vet ju alla att jag kan, vet och tycker bäst. Lite intressant var det dock att lyssna på andra.

Idag har man betat av vissa ärenden om hur man ska jobba. Därefter åkte jag hem till föräldrarna och uppträdde god son. Ätit lite och är så seg, bara att koppla av med lite svullande medel. Imorgon ska jag kolla runt lite i stan efter fina kläder, sen ska vi syskon förbereda kvällen till mors ära. God mat och dryck skall det bli.

Nu ska jag stänga av datorn....

Lite blogging innan jag drar

Dagen fortlöpte bra. Gått genom lite prov, snackat med elever angående skolavslutning och så några möten som vanligt. Snabbt hem och städa lite innan jag drar till Stockholm för ett styrelsemöte. Lite stress nu att hinna med allt och så sitter man här och bloggar.....

Jag heter Tobbe och jag är bloggknarkare......

Ah, nostalgi!

Är det någon som kommer ihåg Degrassi High? Tv-serien från USA som handlade om en vanlig högstadie/gymnasieskola. Hittade en rad band för en hel säsong och det är med engelsk text, så det är en ypperlig läromedel att använda i engelskan.

Det är svårt att inte le åt kläderna, frisyrerna och deras språkbruk. Men problemen är tidlösa. Mobbing, utanförskap, kampen om att tillhöra och om att kunna vara sig själv. Det ger ju också upphov till värdediskussioner med klassen.

Men det bästa av allt är ju att man själv får gå i minnenas kvarter för ett ögonblick.

Jag måste bekänna en sak.

Jag har alltid försökt stå utanför dem värsta trendrullarna. Det är inte roligt att ha kläder som exakt alla har. Eller rättare sagt; Det är inte roligt att bära ett klädmärke som exakt alla har. Jag tänker på Cheap Monday.

Men så är det här med kärlek.

När man ser något fint. Man faller handlöst. Enda tanken är att man vill ha den. Oavsett klädmärke eller pris (nåja). Oavsett om den liknar andra plagg. Då duger inget annat, bara den.

Så nu är jag stolt ägare till Cheap Monday skor som är skamlösa kopior av Converse All-star. Varför inte satsa på Converse skor då, kan man tänka sig. Vänta. Färgen på mina nya skor är Black Coffee.

Black Coffee!

Så fina.....

Intressant förmiddag.

Vi har haft trafikdag på jobbet. Eleverna har fått lära sig lite om bromssträckor med moppar, alkolås, hur man ska göra om man voltat med bilen och kraften när man krockar. Fick ställa upp som co-worker för en elev med i voltbilen, så tänk er när man sitter upp och ned i en bil och hjälper till att förklara hur man ska göra om man sitter fast i säkerhetsbälte i en uppochner vänd bil.
 
Det är ju det här som är tjusningen med jobbet - man vet aldrig vad som kan hända.

Men fuck!

Cyklade hem efter den långa arbetsdagen och himlen öppnade sig. Dessvärre var det inte solsken som arrangerades längs min hemväg, utan vattenmängder likt oceaner. Cykelturen kantades inte av vackra ord om natur och livet i allmänhet. 18-årsgräns var det på mitt språkbruk. Sjöblöt när jag kom hem var bara förnamnet. Det hade inte synts någon skillnad om jag hade badat med kläderna på eller cyklat hem i skyfallet.

Nu är det sängläge och imorgon ska eleverna lära sig vad som händer när man råkar illa ut i trafiken. Med tanke på hur de kör sina moppar, så är det ganska lägligt...

Jag måste byta larmsignal. Min tjej blev helt förskräckt när den sattes igång i morse. Det är ett problem. Jag måste ha hög signal och gärna med höga toner för att jag ska kunna höra den. Vilket gör att tjejen får vara med om en del chockupplevelser på morgnarna. Jag förstår henne i och för sig. Den nya är rätt anskrämlig.

En lösning skulle vara att ha en speciell larmsignal när jag sover själv och en annan när jag sover med tjejen. Hon hör, så hon skulle kunna väcka mig ifall jag missar den.

Men vem skulle komma ihåg att byta larmsignal hela tiden?

Äh, byter till min gamla. Hon har ändå vant sig vid den.

Fick en knäpp och tog en rejäl promenad. Kom hem efter två timmar och värkande benhinnor. Ska rengöra mig och sen är det liggläge.

Imorgon blir det en riktigt lång arbetsdag. Vi ska kompensera in att eleverna slutar ett par dagar tidigare än planerat för skolavslutningen. Detta ger konsekvensen att vi kör på fram till klockan sju på kvällen. Gissa att eleverna jublar åt det här. Vi får fullt sjå med att försöka hålla kvar eleverna på skolan. Planerat med kedjade dörrar och vakter framför. Spikmattor utanför utgångarna och såna saker.

Upp tidigt för ett möte, lyckligtvis var det i Örebro för en gång skull. Annars måste man upp i ottan för att sitta på ett tåg och känna ångest för att det är bara jag som åker tåg på en söndagsmorgon och ingen annan. Sen vägen hem är det också ångest, man vill bara hem så fort som möjligt, men måste sitta på ett knökfullt tåg där småungar springer fram och tillbaka och skriker så att trumhinnorna vill strejka.

En grej som hände för ett par år sen.

En tidig resa på en söndagsmorgon till Stockholm. hade en öppen biljett, steg in på en tom vagn och tog en plats på måfå. Blundade och föll i sömn rätt så raskt. Efter en stund knackar någon på min axel.


Vaknar yrvaket och försöker fokusera blicken på personen som vill mig något. Han visar upp sin biljett och jag uppfattar att han säger; Du sitter på min plats. Sträcker på mig och blickar framåt. Inte en enda plats är upptagen. Vänder på mig och ser samma sak; inte en enda plats är upptagen. Med andra ord. Det finns ett hav av lediga platser han kan sitta på, men han vill sitta på den enda som är upptagen. Den jag sitter på.


Jag tittar trött på honom, kan inte låta bli att skaka lite på huvudet. Intalar mig själv att vara lite trevlig. Säger; Du kan inte tänka dig sitta nån annanstans? Han snörper på munnen och går därifrån. Jag sitter kvar och stirrar tomt framåt. Tänkte på vad som hände egentligen. Rycker på axlarna och så faller jag i sömn igen.

Mötet idag fortlöpte bra. Många roliga saker vi beslutade om och det ska bli spännande att se vad som händer framöver. Vi slutade lite tidigare än tänkt och för min del var det bara raka vägen hem. Nu ska jag slappa några timmar i soffan och bara vara. Ännu en intensiv vecka som ska komma. Så intensivt att man knappt hinner träffa tjejen på hela veckan. Och då är det mycket.

Man kan säga att jag är hyfsad i poker. Iallafall när det gäller i min umgängeskrets. Men när man väl kommer till kritan och det återstår endast jag och en till, så är det nånting som felar.

Jag suger verkligen hästballe i Heads'up. Jag vet inte riktigt vad som går fel. Är jag inte tillräcklig kylig eller handlar det bara om att jag verkligen suger hästballe? Blev riktig tvär efter jag förlorat den sista omgången och visste att jag bara skulle vara elak och ge syrliga kommentarer resten av kvällen, så det var väl lika bra att åka hem med mellanstopp på BK för lite tröstmat.

Nu har jag ätit skräpmat och kollar på Eurovisonschlagern.

Jag känner mig lite smutsig.....

Förresten.

Igår efter bion spelade jag och tjejen ett par omgångar Yatzy och i en omgång var jag verkligen on the role. Sexor hela tiden och tog Yatzyn och hade inte en enda plump. Fick ihop 325 poäng.

Whoaa!

Efter en gedigen test av mina uttöjda sneakers så kan jag säga; ok då. Det går. Inte superbra, men det ger sig säkert med tiden.

Sen vill jag varna er alla för Da Vinci-koden-filmen. Se inte den! Det var fan 2 och en halv bortkastade timmar av mitt liv. Läs boken istället och förundras. Mycket bättre.

Vi hann med att testa den nya italienska restaurangen och där kan man säga, Jao. Den var helt ok, inte sensationell. Antipaston till förrätten var en liten besvikelse, medan den grillade oxfilén höjde helhetsbetyget. Verkar lite som att den vill vara en "fin" restaturang men har inte riktigt blivit varm i kläderna än. Kanske blir det bättre framöver.

Ikväll verkar det bli en lugn spelkväll. Dricka lite gott, snacka skit och bara slappa. Blir bra det.

Hämtade ut mina sneakers nyligen. Skomakaren säger att de har töjts ut litegrann. Ska använda dem ikväll och göra en egen bedömning.

Har en sån där i-landsproblem just nu. Om ungefär 1,5 timme ska jag möta upp tjejen på en restaurang och förhoppningsvis inta en god måltid. Mitt problem är att just nu är jag vrålhungrig! Ska man äta lite nu och riskera aptiten eller stå ut med magskrik?

Det står och väger......

Usch. Fick ett brådskande mail av arrangören till Spanienresan om att de ville ha ett ansiktsfoto av deltagarna. Hade en digitalkamera tillhanda och fotade mig själv. Svårt.

En bild på en morgontrött Tobbe kommer inte att göra någon glad. Men det får de ta.

Bara slappat ikväll. Inte orkat göra så mycket. Fortfarande sliten efter gårdagen. Det som är väl av intresse är att jag tagit ett sista tappra försök för att rädda mina små sneakers. Lämnade dem till en skomakare som var tveksam, men som skulle göra ett försök iallafall. Hoppas det går. Annars några hundralappar kastade i sjön. Får väl lägga upp dem på Blocket och åtminstone få igen en del av pengarna.

Har också hämtat ut biljetterna för filmen Da Vinci-koden. Ska se den imorgon med tjejen. Passar på att äta ute också. Mysigt.

Man är rejält seg idag. Benen släpar och jag orkar knappt lyfta kaffekoppen. Men man är skön seg. Ett par ryggdunkningar av kollegerna har man fått också. Men eleverna är svåra att imponera på. De tycker bara att det är konstigt att man springer fem kilometer frivilligt.

Tycker jag också i och för sig......

Under eftermiddagen var man inte så speciellt laddad för löpning. Termometern kämpade sig vid 10+-strecket och regnet vräkte ner. Motivationen sjönk som en sten och jag gick mest runt och skakade på huvudet. Åkte hem vid halv fyra och åt mat för att ladda batterierna, sov en stund och halv sju mötte jag upp mina kombattanter.

Vi begav oss till Gustavsvik där J slöt upp sig med sina arbetskolleger. Jag och M velade först hur vi skulle göra med våra kläder och hur tunnklädda vi skulle vara. För kom ihåg; regn och kyligt. M bestämde sig för långbyxor och vindjacka. Jag är ju hardcore, så korta shorts och en tunn t-shirt gällde för mig.

Sen gjorde vi en gemensam uppvärmning och M försökte trashtalka mig med om hur mitt tempo är och om jag skulle försöka hänga på han. Var lite avvaktande och sa att jag kör mitt så får vi se hur långt det räcker. Vid startbanan trängde M sig lite fram för att få en bra utgångsposition och antagligen för att direkt skaka av mig. Hade ändå bestämt att springa i mitt tempo.

Startskottet brann av och alla rusade. Jag menar verkligen blåspringa. Fick pingislungor på en gång, men kom in i andningen rätt snabbt och hittade ett bra tempo. Första kilometern gick bra, upp mot Drottninggatan och en raksträcka fram till Järntorget. Där fanns en vätskestation, men varför har man en sån egentligen?

Ingen som har fattat att det är ganska svårt att springa och dricka samtidigt? Tror att jag fick 1,5 klunk i mig av en hel mugg. Resten skakade jag bort. Förbi Frimis och uppför Nygatan. Där började jag känna; fy faaaan...... Jag vill döööööö.....


Fick håll och benen värkte. Nu var det vilja som gällde. Under loppet har man noll koll på hur tiden ligger till, så man vet ju inte om man måste lägga en högre växel eller om man har en bra tid. Men sånt var inte så värst betydelsefullt då, det var bara en tanke som gällde;

Ända

in

i

kaklet!


Förbi Södermalmsrondellen och bara hundratal meter kvar. Det var plåga. Det var bara viljekraft nu.

Upp mot Gustavsvik och svänga in i badområdet. Där gällde det att hålla sig på benen och inte halka på det blöta gräset. Sista 100 metrarna gick i ultrarapid. Målet verkade fan aldrig närma sig. Till sist kom jag in i mål. Stannade upp, böjde mig ner. Andra tog en omväg förbi mig i tron att jag skulle tömma lite tarminnehåll.

Såg M vinka och gick fram till honom. Kände återigen tarmarna och återigen böja mig ner för säkerhets skull. Sen knallade vi hem till mig, ingen aning om tider eller så, men det var inte så värst egalt då. Bara att komma hem och duscha av mig. Väl hemma satte vi på datorn för att kolla tiderna och genast dök upp gratulationerna på msn.

Fattade först ingenting. Men till sist kom min tid fram. 22.41. What the fuck! Jag som trodde på en tid mellan 25-28. Blev ju givetvis jätteglad och lite skrytsam. Men det tycker jag att jag kan unna mig.

Slutkontentan var att det blev mycket roligare än vad jag hade tänkt mig. Men under själva loppet ville ju jag bara dö. Det var jävligt jobbigt. Nu börjar M snacka om Göteborgsvarvet, kvartsmara och sånt.

Wooooo..... 5 kilometer duger jävligt gott för mig........

Fick precis mitt startnummer för Grabbhalvan. 907. Nu är det nervöst! Jag har sån där illamående nervositet. Liten klump i magen och så har jag sovit dåligt dem senaste nätterna.

Men det är bra. Betyder att jag är laddad.

Nio timmar kvar..

Alltid samma mönster. Vid den här tiden på året, början-mitten av maj, så känns det i hela kroppen att det är nära nu. Den efterlängtade långledigheten. Det är precis som när man var liten och väntade på julafton. De där långsamma dagarna innan. Samma sak nu med den här månaden.

Det känns nära nu. Men det är ju en fucking månad kvar! Sjukt länge!

Kommer hem till tjejen för att hälsa på och prata lite.

- Hej, hur gick det på provet idag?


- Jo, jag tror att det gick bra, jag vet inte.

- Det gick säkert bra för dig.


- Hur ska du kunna veta det?

- Joo, men det vet jag. Jag känner det. Min lärarinstinkt säger det.

Gick inte sådär jättebra på vårt lilla teaterstycke. Har man bara övat en gång innan, så är det svårt att hålla masken. Och ännu svårare när den andra står och själv försöker hålla masken och man ser ryckningarna på hans ansikte. Då brast det för mig, skratta ut lite och sen tillbaka på banan.

Eleverna var nöjda, givetvis föll de flesta kommentarerna kring min tappade mask, men det får man bjuda på.

Nu är det iallafall över. Nu kan man blicka framåt.

14 maj är en speciell dag. För 25 år sen, 1981, bestämdes det att teckenspråket skulle vara ett officiellt språk. Därmed fick döva rätten att få undervisning på teckenspråk, vilket är väldigt betydelsefullt för oss alla som jobbar i det området.

Idag ska vi fira det med lite information vad dagen betyder för oss och även spela upp ett litet teaterstycke för eleverna om gamla tider. Vi gjorde vår första repetetion i morse. Det är jäkligt svårt att hitta en gemensam tid som passar för oss alla lärare. Det höll på att gå i stöpet idag med, men med lite tur om omplanering kunde vi öva idag.

Det svåraste blir att hålla masken. Riktigt roligt i morse och man skrattade genom hela övningen. Men det ska gå. Bara att tänka på Djurgården eller Hammarby, så blir man ju lite arg och sur.

Nu är det lite uppåt. Sprungit av mig och haft småkonvulsionskänslor hela vägen, men så ska det vara. Tror jag.

Hunnit samtvätta med B, som jag måste göra så länge brorsan tillhandahåller min nyckelknippe i Stockholm.

AIK vann sin match idag och ligger tvåa inför VM-uppehållet. Väldigt positivt, jävligt kul! Det trodde jag faktiskt inte. Sa innan allsvenskan började att jag var nöjd med en mittenplacering. Och det målet håller jag fortfarande på. Vad folk än säger.

Idag är det segt. Lite låg och omotiverad. Inga direkta anledningar. Bara en liten dip i tillvaron just nu.

Ska ge mig ut som Forrest och springa av mig lite. Kanske inte kust till kust, bara härifrån till Brunnsparken. Får räcka så.

Vilken match! Onödigt spännande för all del, men så länge favoritlaget vinner så kan man låta det vara. West Ham fick två riktiga pissmål, ett självmål och en onödig målvaktsretur och hade fått sin chockstart. Liverpool ryckte dock upp sig och fick till kvittering med två snygga mål av Cissé och Gerrard.

Sen fick West Ham ytterligare ett skitmål genom en tänkt inlägg som blev mål. Fan vad förbannad jag blev! Liverpool försökte få till ett anfallspel, men inget hände, vid slutminuterna hade jag gett upp hoppet och gick på toa. Väl där inne hörde jag dem andra skika och jubla. Min första tanke;

Äh, de driver med mig. De vill att jag ska springa ut med oknäppta byxor och göra bort mig, men det ska de inte få till det!

P kom till mig och sade att Pool hade kvittera, lägg av, sa jag. Så går jag och ser J och B jubla. Ni kan slute spela, tänkte jag och kolladepå resultatet. 3-3.

What.
The.
Fuck!

Liverpool har kvitterat! JAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!

Några ögonblick för sent bara....

En gastkramande förlängning, där det mesta av tiden gick åt till att spelarna fick kramp och behövde stretcha, och sen blev det straffar.

Jag hatar straffar.

Men Liverpool hade José Reina. Så jävla säker han är på att rädda straffar! Han tog tre av fyra. Tre av fyra! Och Liverpool hade vunnit FA-cupen!

Nu ska vi iväg och käka nånstans. Risken blir att man är extra trevlig ikväll och bara vill flyta med hela kvällen.

Vilken överraskning man bjöds på i morse. Sov lugnt och djupt tills man började känna att det rörde i sängen och lite yrvaket vaknade jag och kände direkt igen rörelserna och kroppskontakten. Tjejen hade kommit tillbaks från sin nattskift. På nåt sätt måste man signalera eller markera att man vet att hon är där, men jag var så trött och orkade knappt röra mig. Klockan var ju änåd bara sju, halv åtta. Tyckte att det räckte med att stryka lite med foten på hennes ben för att säga; "Hej, kul att du kom och vill sova här. Jag är jättetrött och tänker fortsätta sova lite. Ska vi försöka sova?"


Tror nog att hon förstod allt det där....

Efter några timmar gick vi upp och åt frukost. Snart ska vi åt olika håll. I eftermiddag är det ju FA-cupfinalen mellan Liverpool och West Ham. Viktig match. Ska sitta hemma hos P och vråla lite. Där och då är man inte så mycket pojkvänsmaterial, så det är nog lika bra att tjejen inte är med. Fast hon vet om min besatthet. Speciellt efter EM för två år sen när Zlatan gjorde 2-2 mot Italien. Då var jag i extas och hon gjorde sina stora förvånande ögon. Det har blivit några sen dess.....

är ett helvete. Vet inte om det är likadant för er, men för mig ger det bara gaser. Sitter och alternerar tyngdpunkten på skinkhalvorna för att låta mina fjärtar ha fritt spelrum. Och det är ganska ofta ska jag säga er.....

Jag har alltid gillat Filip Hammar och Fredrik Wikingsson. När de breakade på allvar med High Chaparal och hittat sin nisch med ironisk humoristisk värme och nyfikenheten på udda människor och platser, har jag följt deras programkarriär. Några dippar har det allt blivit. Speciellt den tredje omgången av 100 Höjdare! kändes bara som att försöka kräma ut dem sista stålarna från den programserien, istället blev det mycket roligare att se vilka gäster som var med.

Och därav skapades nog Ett herrans liv som, i mitt tycke, är ett dundersuccé. Flera av gästerna är ju också personer har figurerat i Filip och Fredriks listor över komiska inslag genom tiderna. Tommy Körberg, Dr Alban och Göran Persson, men ändå lyckats få dem att ställa upp i programmet som är mycket värme men samtidigt också lite obehagliga frågor som gästerna måste svara på. Men det bästa är ju alla scener som dem gör. När Lill-babs skulle gå in i ett tv-spelaffär och försöka snacka jämnt med dem som jobbade där var riktigt roligt. 

Så länge de hittar på nya finurliga saker ska det bli kul att se på. Risken blir väl att inom 5 år att idéerna sinar och folket vill ha en annan sorts humor som inte alls tilltalas av dem. Eller att de får prestationsångest och inte riktigt kan leverera material längre, utan att det går två-tre år innan det händer något. Titta bara på Killinggänget....

I lördags köpte jag ett par sneakers. Alla vet att storlekar från olika skomärken kan variera kraftigt och jag tyckte att skorna jag köpte var stora. De passade bra och jag har använt dem i några dagar. Men idag tycker jag att dem är små. De skaver och det känns som att skorna ligger precis på gränsen av vad jag klarar av. Vad har hänt? Frågan är om jag ska pina ut smärtan tills dem töjs ut naturligt eller finns det några knep man kan göra för att töja ut skorna snabbare?

Vet att man kan ta hjälp av skomakare, men det kostar ju...

Tjejen och jag spenderade kvällen tillsammans igår. Laga mat; laxfilé med klyftpotatis och hemlagad tzatziki, slökollat på TV, läsa lite i sängen och somnade vid halv tio. 

Tisdagen satt fortfarande i och så hann jag med en träningsrunda också innan jag åkte hem till tjejen. Det måste vara förklaringen till att man lade sig så tidigt. Konstigt var det iallafall. 

I morse hade jag mobilen på som vanligt för väckning. Brukar ha tvp gånger så att jag verkligen kommer upp, men det kan vara tveksamt ibland. Efter två gånger låg jag och halvslumrade lite innan jag tog tag och steg upp, så  ringde mobilen. Vafan, var min tanke och insåg att någon ringde till mig. Okänt nummer. Jaa, svarade jag med skrovlig röst. Kvinnan på andra sidan; Ja, hej, jag skulle bara kolla om allt är klart med elmätningen?

????

Du har nog ringt fel.... Ja, då ber jag om ursäkt...  Klick.

Det enda positiva med det här är att man blev ordentligt vaken. Eftermiddagen ska jag och P cykla lite runt Oset och bara vara. Blir nog en lugn helg. Måste vila upp mig ordentligt inför löptävlingen på onsdag. Ser inte fram emot det.

Solen skiner och man är fast härinne för ett vikariepass.

Världen är ond......

Japp, igår kväll kom jag hem vid halv tio-tiden, dödstrött, utsvulten och klibbig.

Dagen började klockan 05.00, var det tänkt. Skulle gå upp då och hinna med att äta en stadig frukost och göra mig i ordning för att mötas upp vid tågstationen tio över sex. Jag vaknade tjugo i sex. Panikläge. Kastade mig in i duschen, därefter klädde jag på mig samtidigt som jag åt frukost, såg till att jag hade med mig allting och sen en rasande cykeltur mot stationen.

Klockan 06.11 var jag framme. Inte illa. Mötte upp kollegerna och eleverna. Vi skulle fara till Stockholm för en stor event på Skansen för alla som arbetade mot mobbing. Ni vet, när man har försovit sig och vaknat med ett ryck och tokstressat så är kroppen inte riktig med. Man var klar i huvudet, men kroppen ville fortsätta sova.

Så en stärkande kopp kaffe när man kom fram till Stockholm var välbehövlig. Solen sken och Stockholm glittrade. Vi började knalla mot Skansen och det tog väl sisådär 45 minuter att komma fram. På Skansen kryllade det av ungdomar som hade kommit dit av samma orsak som oss. Förmiddagen gick vi runt på workshops där man diskuterade bland annat e-mobbing, utanförskap, tänkvärda berättelser. Jag var ansvarig för en grupp tjejer plus ett par tolkelever. Jag gick lite i förväg för att rekognoscera vägen till nästa workshop och såg Lill-skansen.

Shit....

Ser tjejerna det här, så kommer vi aldrig härifrån. Försökte avleda deras uppmärksamhet från skylten, men inte fan gick det. En lång utdragen åååååh...., så sprang de alla in för att titta på små söta kattungar. Ja, enligt deras åsikt iallafall. Djurskötaren, som jobbade där, tog upp en kattunge för att låta alla klappa den. Hon gick fram till mig och försökte alltså snärja in mig i kattgruppen. Men jag var stark. Jag motstod. Skakade på huvudet och hänvisade vidare till svaga individer som frenetiskt klappade på kattungen. Ja, ok då. Lite söta var dem, men jag klappade inte!!

Lunchen bestod av lådor med pastasallad och brödbit. När jag tog emot lådan stod jag där som ett frågetecken. Är det tänkt att jag ska bli mätt på den här barnportionen? Åt upp allt i ett nafs och funderade ut var det fanns en grillkiosk. Men tydligen hade vi dubbelbokat lunchen, så man fick ta en till lunchlåda, som förvånansvärt var i en mycket större portion än den första. Märkligt.

Eftermiddagen ägnades åt konsert. Artister som Dogge Doggelito och Laleh skulle uppträda, plus några stjärnskott som jag aldrig har hört talas om. Folket började trycka mot Sollidenscenen och jag och en kollega försökte klura ut för en elev som behövde speciella förutsättningar att se. Först pratade vi med en säkerhetsvakt.

Det är ju ett välkänt faktum att alla säkerhetsvakter är enkelspåriga och klarar inte förändringar och trots alla våra förklaringar med papperslappar, pekpinnar och ritningar ville han inte gå med på våra förslag. Istället försökte vi lobba på en arrangöransvarig som var betydligt mer samarbetsvillig. Vi kunde få sitta framför staketen och detta skulle markant underlätta för eleven. Först fick vi gå runt bakom scenen, alltså backstage, och där stötte vi på Dogge Doggelito och vi hejade lite på varandra. Det var stort!

Efter lite krångel för att komma fram, kunde vi lugnt sitta framför staketen och njuta av alla nummer utan att trängas. En gav oss sån där vattenspray och bad oss hjälpa till att spruta vatten på publiken för att svalka upp dem. Inga problem för oss och som vi sprayade vatten, mest på oss givetvis, det var ju vi som hade vattensprayen! 

Efter alla nummer var färdiga, stannade vi kvar en stund och drack massa vatten för att fylla på vätskedepåerna. Vi gick tillbaks till Stockholm central och åt en redig middag på Il forno. samma ställe som jag åt förra gången jag var i Stockholm.

Tågresan hem var klibbigt och varmt. Efter att ha sett till att alla elever kommit iväg till sina hem satte jag och en kollega i en pub och tog en välbehövlig kall öl. Den satte så fint. Jag åkte hem, pratade en stund med tjejen, tog en dusch, åt några mackor och sen var det raka vägen till sängen.

Idag är man lite seg och mosig. Ta mig an dagens lektioner och sen hem för att vila ut mig. Men jag har haft kul! 

En riktig lång dag. Sängen kallar och jag orkar inte lägga in en utförlig rapport om dagens händelser. Det hände en hel del, men det får ni veta mera om imorgon....

En rolig grej...

Den helgen jag hade fest hos mig, så sov brorsan och hans tjej över i min lägenhet. Fredagskvällen, då jag skulle iväg till min flickvän, lämnade jag min andra nyckelknippa till honom. Den knippan har jag tvättstugenyckeln, källarnyckeln och så en hemnyckel. Mest av praktiska skäl, istället för att ta med två olika knippor när man ska till tvättstugan så tar man bara en. Iallafall, dagen därpå gick brorsan och hans tjej ut för att utföra vissa ärenden i stan. Jag kom hem emellan och mötte dem i lägenheten senare på eftermiddagen.

Just där tar mysteriet vid.


Men det visste varken han eller jag då.


När festligheterna väl sätter igång på kvällen och vi ska röra oss utåt, så hojtar brorsan vid att han inte har nyckelknippan med sig. Min flickvän överlämnar då sin nyckel hem till mig till honom och vi allihopa släpper alla tankar på nycklar överhuvudtaget.

Söndagen var en riktig seg dag och det dröjde länge innan jag rörde mig hemåt. Då hade dem som sovit över dragit hem för längesen. När jag väl kom hem så såg jag tjejens nyckel i brevlådan. Sen tänkte jag inte mer på det. Stöket i lägenheten tog allt fokus och operation röjning sattes igång.

Nu börjar mysteriet komma upp för mig.


Tanken på nyckelknippan slog an och jag letade lite sådär översiktligt i lägenheten efter nyckelknippan. Jag hittade inte den direkt, men tänkte inte så mycket mer på den. Dagen därefter började orokänslorna smyga sig på en. Jag letade mer noggrannt den här gången, kollade genom alla hyllor, golvet, under soffan och tv-hyllan. Ingenting.

Jag ringde till brorsan som mindes att han lade knippan på vardagsrumsbordet efter att han hade kommit hem från stadsturen på lördagen. Konstigt, tyckte jag som inte mindes nyckelknippa på bord alls. Kanske hade jag eller någon annan i förbifarten lagt den i närheten. Återigen letade jag genom alla hyllor, golv, under soffan och tv-bordet. Fortfarande ingenting.

Ytterligare ett samtal med bror. Han hade lånat mina mysbyxor när han gick i stan. Kanske låg den i fickan? Grejen var att jag hade först lagt den i garderoben och sen i tvättkorgen. Så jag letade genom hela garderoben och sen genom hela tvättkorgen. Ingenting.

Jag bad brorsan att han skulle kolla genom sina grejer om det mot all förmodan hade hamnat där. Han kollade - ingenting.

Nu var jag orolig på allvar. Ersätta tre olika nycklar. Ingen billig affär. Brorsan hade också den historien att han har slarvat bort en av hemnycklarna till min förra lägenhet som kostade 800 kronor att ersätta. Han betalade givetvis.


Allt lät ändå konstigt. Nycklarna borde ju vara i lägenheten, ändå var det omöjligt att hitta den. Snart hade jag nått finkammningsstatus på lägenheten. Jag började fråga alla som var med på festen ifall någon hade sett nyckelknippan, men alla skakade förvånat på huvudet och hade minsann inte sett någon nyckelknippa alls.

Snart var det panikläge.

Till sist, igår pratade jag med brorsan om en helt annan sak. En stund därefter gled vi in på ämnet nyckelknippan. Han frågade om jag hade kollat genom jackfickorna. Det hade jag gjort. Så var det tyst en stund. Sen sa han.

- Du, jag har en rolig sak att berätta.

- Vadå?

- Nyckelknippan ligger i min jackficka. Den måste ha legat där hela tiden.

- Sluta driva med mig.

- Jomen, det är sant! Den är här!

När det gäller min bror, så blir jag inte förvånad......

Mysteriet avslutat.......

Sov oroligt i natt. Ingen aning varför. En lustig grej som hänt den senaste veckan är att jag vaknar exakt kl 01.48 och undrar vad klockan är. Tre nätter i rad, förutom helgen då, hade inte lagt mig än. Men onsdag, torsdag och nu inatt.

Därför var det segt i morse. Låg och drog i sängen för länge och fick stå över frukosten. Brukar inte göra det, utan frukost i magen blir jag tämligen lättirriterad och vresig. Men idag kan jag göra ett undantag, varken personalmöte eller lektioner innan förmiddagsfikat. Då kan jag sitta inlåst i arbetsrummet och koka lite. Där stör jag ingen och speciellt att ingen stör mig.....

En riktig segsöndag idag. Vaknade tidigt och kunde inte somna om. Gårdagskvällen hade inte gett sån stark verkan. Grundade först hos J, där vi spelade Plump. Undertecknad avgick med segern med två ynka poäng. Måste säga att jag var säker hela tiden, trots mina fyra inledande plumpar så var jag aldrig orolig. Vi drog sen till Pitcher's där jag och M kom fram till att vi är likadana när vi klipper oss. Buttra och tysta. Inga klämkäcka grabbar som konverserar fritt med frisörskorna. In, klippa sig och sen fort därifrån. Sånt är vår melodi.

Därefter knallade vi till Björnstugan där jag bjöds på en ohygglig stark drink. Den var inte för ovana smaklökar, kan jag säga. Sammanstrålade med tjejen därefter och sen hem för att dråsa i säng.

Morgonen därpå gick jag upp försiktigt för att inte väcka tjejen, kollade på tv och gjorde sen ordning frukost för oss. Sen stack vi ut på cykeltur, åt lite glass och njöt av värmen.

Sen hem och slappa lite, P och B kom förbi för att kolla på lite fotboll. P åkte hem bedrövad efter att Tottenham slarvat bort sin biljett till dem fina arenorna i Europa. Bad han rycka upp sig, Champion's league är ändå överskattad. Bara jobbiga resor mitt i veckan hela tiden.

Ikväll har det mest varit slappt och lugnt. Ska sova och samla kraft inför veckan. På tisdag ska jag till Stockholm med kamratstödjarna för ett Friends-möte. Ska bli kul.

Den här helgen har man gort massa saker för första gången i år.

- Ätit glass


- Suttit på uteservering


- Spelat kubb


- Druckit öl ute


Sommar, sommar, sommar!

Igår kollade jag på bio med P. Men först hann vi med lite fika och tjafsade en hel del om fotboll. Som vanligt. Filmen var Mission Impossible 3. Bra film, sjönk lite i värde på slutet. Blev ett riktigt sockersött slut som både jag och P är lite allergiska mot.

Idag har jag hunnit med att köpa sommarskor. Så nu kan fötterna andas. Fick min hårda bedömning av tjejen om ett par solglasögon jag funderade på, såklart att det inte gick. Däremot hittade hon ett par som hon tyckte var fina, men som jag däremot var lite tveksam till. Nåväl, sökningen går vidare. Nu ska jag iallafall inte stanna inne länge.

Måste passa på när det är sånt sjukt bra väder.

20 minuter utan något som drar i en. Ta en kopp kaffe, sätta sig ute när alla andra är upptagna med lektioner, läsa en dagstidning och bara njuta, njuta, njuta.

Fick veta häromdagen att jag får addera en till lektion i veckan på mitt schema på grund av lite omsättningar. Hade det här hänt i pissiga februari så hade jag nog rivit ner en bokhylla och upprört påtalat om "arbetsmiljöfråga", men nu är det soliga maj. Jag rycker på axlarna, tar min kopp kaffe, skriver upp en till lektion på schemat och tar mig an arbetet.

En månad kvar till långledigheten.

Nu.... NU är våren här. Vår är det när cykelbanorna är rensade från grus. Vår är när man kan cykla utan vantar. Vår är när man kan cykla med öppen jacka utan att få styva bröstvårtor....

Våren, du är efterlängtad!

Nu förstår jag hur alla djurgårdare kände sig förra veckan. Fan vad förbannad jag blev! Så spaka och så viljelösa. Blev så arg att jag kastade ut alla kompisarna härifrån direkt efter slutsignalen.

Sängen är någorlunda fixad. Tog bort medarna och provlåg igen. Verkar som att den kan hålla en stund till. Det jobbiga är att det verkligen känns tonår att ha sängen direkt på golvet. Så ska man försöka studsa ur sängen varje morgon. Som att hoppa upp tre trappsteg på en gång varje morgon. Woohoo.

Jag försökte laga sängen igår kväll. Det gick inte alls bra. Hade fixat spikar och en träbit som skulle hålla upp stommen. Hamrade och trixade. Blev nöjd och trodde att det skulle hålla. Satte ner sängen och skulle provligga. Kna-a-a-aaak.... Nähäpp, min räddningsinsats hjälpte inte.

Nu står jag inför ett litet dilemma. Ta bort medarna och låta golvet stödja stommen och sen låta sig bli påmind varje morgon att man inte blir yngre? Eller köpa en likadan som man har haft. Eller köpa sig en framtida investering med tanke på att man kanske ska ha tjejen sovandes bredvid sen varje natt? Det där sista ska ni inte dra för stora växlar av. Det kommer inte att hända den närmaste tiden iallafall. Men det känns ändå lite surt att köpa en likadan säng och sen måste man ändå köpa en ny säng inom ett par år.

Att sova på soffan är verkligen inte bra för ryggen. Varför jag sovit på soffan förtäljer jag senare ikväll. Om jag håller mig vaken. Blev inte många sovtimmar heller.

De senaste dagarna har man mest bara tagit lugnt. Lördagens eskapader får rapporteras lite senare i ett specialinlägg där bilder och avslöjande reportage ska läggas upp.


Söndagen, då jag fyllde år, vaknades upp med illamående och en stor fråga till själv vad man egentligen håller på med. Med lite nyponsoppa, fiskgratäng och två filmer mådde man bättra och insåg att man hade en riktigt rolig fest häromdagen. Jag åkte hem, eftersom några sov över hos mig och jag sov hos tjejen, och möttes av totalt förfall. Bara att kavla upp ärmarna och röja upp. Slänga alla burkar och flaskor. Jag måste fråga; Vad är det här med att öppna en ölburk, dricka två klunkar och sen lämna den kvar vid en hylla eller bakom ett bord? Överallt fanns det i stort sett fulla öppnade burkar. Nåväl, diska upp alla glas och sist dammsuga bort det värsta av chipssmulorna, jordnötterna och massa andra saker som jag inte vill veta vad det var för något.

En snabb dusch och möta tjejen för en trevlig middag ute. Först tänkte vi prova den nya italienska, men det var fullt så vi styrde kosan mot Paco's istället. Där avnjöt vi med förrätten Buffalo Chicken wings och sen tog vi gemensamt en stor varmrätt med det subtila namnet "Big Love". Det tyckte jag var roligt. Drycken blev läsk. Värre än så skulle våra magar inte tåla.

Efter restaurangen gick vi förbi slottet som var knökfullt med folk som skulle kolla på majbrasa. Vi stannade inte där så länge, utan knallade hem till tjejen. Hyrde film och köpte lite mera att äta. Men vi somnade mitt under filmen. Säger både och att filmen var sådär och att vi var trötta.

Idag har jag mest slappat. Städat lite extra hemma, fikat hos J, slöat. Då var den här helgen över. Jävlar vad bra den har varit.....