Vändpunkten
Året 2010 har hittills varit en enda lång sjukdom för vår familj. Magsjuka, feber, ögonfluss, snuvaoch hosta har gått omkring oss. Speciellt nu de sista tre veckorna har det varit extra tungt.
Kidsen är mina ögonstenar. Mina viktigaste delar av mitt liv. Men de har inte visat sina bästa sidor dem sista veckorna, om man säger så. Inget har varit bra, allt har varit jobbigt - så det har varit mycket skrik och gråt och protester. Ja, och så barnen har ju också varit så.
I fredags kväll tyckte jag och sambon att lilljäntan var ovanlig hängig. Och dagen därpå bestämde vi oss att åka in med henne till akuten efter att hon bara velat titta på film hela dagen och inte vela göra något alls, trots lock och pock till lek. Pettson och Findus i all ära, men någon måtta får det vara.
Eftersom det var jag för den här gången som hade mest pluspoäng hos jäntan, så åkte vi dit och spenderade hela eftermiddagen med att vänta på att göra en test och sen vänta igen för att göra en test och så väntade vi igen för att göra ytterligare en test.
När jag hade klargjort helhetsbilden för läkaren, nånting i stil med "det här året har varit, sjukdomsmässigt, för jävla jobbig...", så ordinerade han en pencillinkur till lilljäntan och även till lillgrabben i och med att han också varit dålig en längre period.
Det tog två dagar och nu börjar vi se lilljäntan och lillgrabben som de brukade vara - fulla av bus och skratt.
Det är riktigt, riktigt, RIKTIGT skönt.....
Gör om, Gör Room service!
Under några dagar var jag gräsänkling. Fick sköta resterna av hemmet medan ett par målare gick bärsärk med köket, barnrummet, hallen och badrummet. Så vi kunde alltså endast hålla oss till vardagrummet och sovrummet med all dess bråte.
Tjejen fattade snart att det skulle vara en ohållbar situation med två nyfikna ungar med aptit för allt; dammråttor, knappar, sand - you name it.
Så de flydde till Stockholm för en tillfällig visit hos barnens farmor, medan jag fick, som sagt, hålla ställningarna hemma.
Och det blev jättekonstigt. Man kommer hem, lagar halvhjärtat ihop en maträtt, käkar upp det och sen? Jag visste inte vad jag skulle göra. Är så van med att fixa med kidsen eller röja upp efter deras bravader för att sen fixa massa grejer. Så det slutade med att jag bara satt och glodde på TV - helt meningslöst.
Så man var ju ganska glad när målarna var färdiga och lämnat hemmet. Å andra sidan tycker man ju att det borde vara som på TV, ni vet "Room Service" eller "Äntligen hemma", hantverkarna fixar allt och lämnar det STÄDAT! Men, neeheej då, det var bara att dammsuga upp all damm, våttorka bort alla fläckar och till sist börja baxa tillbaks alla grejer.
Men man blev ju ännu gladare när familjen kom hem. Lite extra pussar på allihopa och hjärtat värkte lite extra av avslutad saknad.
Det var till och med så att man blev glad när man vaknade av att grabben körde sina sedvanliga flykicks i sömnen!
Tjejen fattade snart att det skulle vara en ohållbar situation med två nyfikna ungar med aptit för allt; dammråttor, knappar, sand - you name it.
Så de flydde till Stockholm för en tillfällig visit hos barnens farmor, medan jag fick, som sagt, hålla ställningarna hemma.
Och det blev jättekonstigt. Man kommer hem, lagar halvhjärtat ihop en maträtt, käkar upp det och sen? Jag visste inte vad jag skulle göra. Är så van med att fixa med kidsen eller röja upp efter deras bravader för att sen fixa massa grejer. Så det slutade med att jag bara satt och glodde på TV - helt meningslöst.
Så man var ju ganska glad när målarna var färdiga och lämnat hemmet. Å andra sidan tycker man ju att det borde vara som på TV, ni vet "Room Service" eller "Äntligen hemma", hantverkarna fixar allt och lämnar det STÄDAT! Men, neeheej då, det var bara att dammsuga upp all damm, våttorka bort alla fläckar och till sist börja baxa tillbaks alla grejer.
Men man blev ju ännu gladare när familjen kom hem. Lite extra pussar på allihopa och hjärtat värkte lite extra av avslutad saknad.
Det var till och med så att man blev glad när man vaknade av att grabben körde sina sedvanliga flykicks i sömnen!
Förfallet
Det händer mycket med en när man är småbarnsfarsa. Jag är ju rätt så modeintresserad, inte sådär Sofi Fahrman-intresserad, men iallafall köpa snygga kläder som passar mig bra. Det har inte varit så mycket av den varan den senaste tiden.
Mycket har att göra med att budgeten för klädinköp minskat drastiskt till förmån för välling och blöjor.
Sen har det att göra med att jag är rätt så knusslig med att ha rena kläder. Och det är förbannat svårt att kunna hålla den linjen med två glada barn vars omtanke om personlig hygien inte ligger på max. Det är snor, saliv och matrester som fastnar på en och det får ju bli så att man använder de där collegetröjorna som inte kräver så mycket hänsyn till antal tvättar.
Så från att hålla en någorlunda genomtänkt linje med snygga kläder så hankar man sig fram med collegetröjor och nu idag är det faktiskt första gången jag kommer till jobbet med en fleecejacka. Jag har ju den åsikten att fleecejacka ska man ha när man åker skidor eller går på en lång vinterpromenad. Men nu idag så hade jag en fleecejacka på mig.
Jag kunde skylla ifrån mig med att jag inte hade några lektioner idag. Mina elever är på prao, men givetvis fick jag vara vikarie. De sa inget. Förfallet är redan fullbordat, antar jag.
Mycket har att göra med att budgeten för klädinköp minskat drastiskt till förmån för välling och blöjor.
Sen har det att göra med att jag är rätt så knusslig med att ha rena kläder. Och det är förbannat svårt att kunna hålla den linjen med två glada barn vars omtanke om personlig hygien inte ligger på max. Det är snor, saliv och matrester som fastnar på en och det får ju bli så att man använder de där collegetröjorna som inte kräver så mycket hänsyn till antal tvättar.
Så från att hålla en någorlunda genomtänkt linje med snygga kläder så hankar man sig fram med collegetröjor och nu idag är det faktiskt första gången jag kommer till jobbet med en fleecejacka. Jag har ju den åsikten att fleecejacka ska man ha när man åker skidor eller går på en lång vinterpromenad. Men nu idag så hade jag en fleecejacka på mig.
Jag kunde skylla ifrån mig med att jag inte hade några lektioner idag. Mina elever är på prao, men givetvis fick jag vara vikarie. De sa inget. Förfallet är redan fullbordat, antar jag.
Värsta cykelvädret
Det här ju egentligen den värsta tiden på året. Då all snö ska smälta bort och syndafloden kommer med sina jättelika pölar överallt.
Jag brukar ha som avsikt att cykla till jobbet. Under vintern har det varit si och så med eftersom den har präglats av "Day after tomorrow"-känsla med snöstorm och igenkorkade vägar med gigantiska snövallar. Så för att inte riskera att snöa bort under cykelturen, så har jag tagit bilen för det mesta. Men nu snöar det inte och man kan faktiskt skönja asfalt under isfläckarna - så nu cyklar jag för jämnan.
Men.
Det är väldigt svårt att få till en stabil cykeltur. Senaste veckan har jag sladdat ett flertal gånger med cykeln och häromdagen blev det en liten flygtur över cykelstyret. Snön smälter på dagarna och fryser till is på nätterna, så det blir ju väldigt "buckliga" isfläckar och sådana där spår som gör att man slinter med däcken om man råkar komma upp vid sidan av spåret.
Lite svårt att förklara, men för att sammanfatta det hela; det är jäkligt svårt att cykla, men det är iallafall skönt cykelväder!
Jag brukar ha som avsikt att cykla till jobbet. Under vintern har det varit si och så med eftersom den har präglats av "Day after tomorrow"-känsla med snöstorm och igenkorkade vägar med gigantiska snövallar. Så för att inte riskera att snöa bort under cykelturen, så har jag tagit bilen för det mesta. Men nu snöar det inte och man kan faktiskt skönja asfalt under isfläckarna - så nu cyklar jag för jämnan.
Men.
Det är väldigt svårt att få till en stabil cykeltur. Senaste veckan har jag sladdat ett flertal gånger med cykeln och häromdagen blev det en liten flygtur över cykelstyret. Snön smälter på dagarna och fryser till is på nätterna, så det blir ju väldigt "buckliga" isfläckar och sådana där spår som gör att man slinter med däcken om man råkar komma upp vid sidan av spåret.
Lite svårt att förklara, men för att sammanfatta det hela; det är jäkligt svårt att cykla, men det är iallafall skönt cykelväder!
Vann rätt låt?
Jag har ju blivit lite svenne-banan. Det kan jag erkänna rakt av utan att skämmas.
För några år sen garvade jag rått åt alla lättförledda människor som kollade på melodifestivalen och såna människor som planerade varje helg med olika aktiviteter. Jag var ju absolut inte en sån. Melodifestivalen gick förbi utan min uppmärksamhet och jag tog helgen som den kom - för det mesta kom jag till nåt barhäng vid tolvsnåret.
Idag lever jag lite mer inrutat. Jag kom på mig själv förrigår att jag faktiskt var laddad inför finalen på melodifestivalen. Det var nytt. Inte bara själva melodifestivalen i sig, utan också att det var lördagskväll, kidsen skulle förhoppningsvis ha somnat och jag och sambon hade fixat lite gott att käka. Det är lättsamt, inte allt för svårt att sätta sig in i vad som gäller.
Filmer är till exempel mycket svårare att hänga med nuförtiden. Det är svårt att bara få till två timmars lugn och ro. Dessutom är hjärnan fullpumpad med händelser under dagen, så att jag inte riktigt kan ta in vad som egentligen händer i filmen. Böcker är svårt att hinna med att läsa. Tror inte att jag har läst ut mer än två böcker det senaste året. Att upptäcka ny musik är helt åt skymundan. Istället lyssnar jag till gamla favoriter för då vet jag att det är bra musik.
Det får helt enkelt bli ett par år av kulturell torftighet och istället ägna mig åt svennebananfulkultur som melodifestivalen, Let's dance och Hollywoodfruar. Fördelen med det är ju att man kan hänga med i snacket i personalrummet. Nackdelen är..., tja, det är ju inte så stimulerande...
För några år sen garvade jag rått åt alla lättförledda människor som kollade på melodifestivalen och såna människor som planerade varje helg med olika aktiviteter. Jag var ju absolut inte en sån. Melodifestivalen gick förbi utan min uppmärksamhet och jag tog helgen som den kom - för det mesta kom jag till nåt barhäng vid tolvsnåret.
Idag lever jag lite mer inrutat. Jag kom på mig själv förrigår att jag faktiskt var laddad inför finalen på melodifestivalen. Det var nytt. Inte bara själva melodifestivalen i sig, utan också att det var lördagskväll, kidsen skulle förhoppningsvis ha somnat och jag och sambon hade fixat lite gott att käka. Det är lättsamt, inte allt för svårt att sätta sig in i vad som gäller.
Filmer är till exempel mycket svårare att hänga med nuförtiden. Det är svårt att bara få till två timmars lugn och ro. Dessutom är hjärnan fullpumpad med händelser under dagen, så att jag inte riktigt kan ta in vad som egentligen händer i filmen. Böcker är svårt att hinna med att läsa. Tror inte att jag har läst ut mer än två böcker det senaste året. Att upptäcka ny musik är helt åt skymundan. Istället lyssnar jag till gamla favoriter för då vet jag att det är bra musik.
Det får helt enkelt bli ett par år av kulturell torftighet och istället ägna mig åt svennebananfulkultur som melodifestivalen, Let's dance och Hollywoodfruar. Fördelen med det är ju att man kan hänga med i snacket i personalrummet. Nackdelen är..., tja, det är ju inte så stimulerande...
Nytt pers!
Nu är det rekord.
1-2-3- ja, nästan fyra månader sen jag skrev sist. Det är jäkligt pinsamt. Eller, egentligen inte. Det är ju inte så att jag har någon skyldighet att skriva, så länge det handlar om frivillighet och dessutom har det inte kastas stenar eller kommit hotbrev om den knappt levande bloggen, så jag antar att ni har klarat er ganska bra ändå.
Ibland funderar jag om inte bloggandet är så oktober 2006. Nu är det twitter och korta statusinlägg på Facebook som gäller. Allt ska gå snabbt och vara mikro. Mitt liv tjurrusar nu med jobb, studier och pappaliv och det är inte så ofta man hinner sätta sig ner och skriva flertalet rader om det som händer i mitt liv. Intresserar det någon, för det första, eller handlar det bara om ett bekräftelsebehov av att "synas" och få lite komplimanger om det jag har skrivit.
Bekräftelsen får jag ju hemma. När kidsen tjuter glatt när jag kommer hem och den ena springer fram och kramas. Den andra hasar sig fram och det går ju lite långsamt, så jag får möta honom halvvägs, eller trekvartsväg snarare.
Samtidigt, så tycker jag att det är kul att skriva. Det blir också ett mer permanent avtryck om det jag har varit med om och som jag kan återläsa och minnas. Kanske minnen för andra också.
Nu tänker jag inte lova att det ska bli bättring och så. Intentionen är iallafall att på något sätt försöka få igång den här igen..
(Nu blev det ett slags löfte iallafall - helvete då!)
1-2-3- ja, nästan fyra månader sen jag skrev sist. Det är jäkligt pinsamt. Eller, egentligen inte. Det är ju inte så att jag har någon skyldighet att skriva, så länge det handlar om frivillighet och dessutom har det inte kastas stenar eller kommit hotbrev om den knappt levande bloggen, så jag antar att ni har klarat er ganska bra ändå.
Ibland funderar jag om inte bloggandet är så oktober 2006. Nu är det twitter och korta statusinlägg på Facebook som gäller. Allt ska gå snabbt och vara mikro. Mitt liv tjurrusar nu med jobb, studier och pappaliv och det är inte så ofta man hinner sätta sig ner och skriva flertalet rader om det som händer i mitt liv. Intresserar det någon, för det första, eller handlar det bara om ett bekräftelsebehov av att "synas" och få lite komplimanger om det jag har skrivit.
Bekräftelsen får jag ju hemma. När kidsen tjuter glatt när jag kommer hem och den ena springer fram och kramas. Den andra hasar sig fram och det går ju lite långsamt, så jag får möta honom halvvägs, eller trekvartsväg snarare.
Samtidigt, så tycker jag att det är kul att skriva. Det blir också ett mer permanent avtryck om det jag har varit med om och som jag kan återläsa och minnas. Kanske minnen för andra också.
Nu tänker jag inte lova att det ska bli bättring och så. Intentionen är iallafall att på något sätt försöka få igång den här igen..
(Nu blev det ett slags löfte iallafall - helvete då!)