Softarhelg
Det känns ju riktigt bra att man får hela veckan ledigt. Bara att tacka och ta emot.
Snart kan man koppla av med en fotbollsmatch på TV. Nu vill jag se tre poäng nu. Nära i torsdags, men nu gäller det!
Pappa Paparazzi
DET derbyt....
Givetvis måste man vara professionell och göra sitt jobb på lektionerna. Dagen har också gått åt att rätta en hel del papper och mjuka upp dem möra benen man har efter gårdagens vandring i skogen. Jag har kommit fram till en sak - jag måste definitivt köpa ett par schyssta vandringskängor. Det duger inte med löparskor har jag märkt.
Nu ska jag hem och umgås lite med min dotter. Sen klockan åtta tar testosteronet vid och kom igen nu Gnaget - nu vill vi se bra spel och tre poäng!!
1-1
Bara att sparka på en kräkshandduk som låg på golvet och svära lite tyst för sig själv, sen diska ur sig lite frustration.
Idag ska jag och klassen iväg till Ånnaboda och vandra. Vi ska göra en skolresa i slutet av terminen och fjällvandra i Norge. Vi är lite misstänksamma att många inte riktigt förstår vad det innebär att vandra till fjälls, så vi kör en liten diagnos nu med dem. En nätt vandring som är ungefär hälften så svår. Ska bli spännande att se ifall man själv klarar av det. Man har ju dekat ner sig en aning dem senaste månaderna.
Jag får skapa olika bilder i huvudet för att orka gå hela vägen. Någon som gör mig motiverad eller sätter igång adrenalinet hos mig. Hmm, jag ska ju åka till Norge. Finns det någon som kommer från Norge som irriterar mig just nu?
Hmmm....
Intensivt spelprogram
Nuförtiden är det en bebis som väntar och det är tvätt, laga mat, diska, städa och säkert nåt mer som nehövs göras då.
Igår var det en sådan dag. Kom hem, tog över bebispasset efter att sambon hade heroiskt passat henne hela dagen och fick då tillfälle att sova igen lite förlorad sömn. Givetvis passar Hedda på att bajsa och det var bara att byta blöja, sen blev hon hungrig och då är det bara att mata henne. Till sist somnade hon till lite grann och då passade man på att plocka undan lite och sätta igång med tvätten.
Kollade klockan och tänkte ut en plan. Beställa hem fotbollsmatchen IFK-AIK, springa ner till tvättstugan och slänga in tvätt. Titta på matchen, medan jag underhåller Hedda. Biter i läppen när AIK släpper in två billiga mål första kvarten. Biter ännu hårdare i läppen när AIK får ena storchansen efter den andra och får inte in bollen i mål. Den där målvakten Christensen är en vägg! Medan Örhlund behöver skaffa linser... Bojan var bra. Men AIK är uddlösa framåt och tabbar sig i försvarspelet ett par gånger.
Halvtid. Lämna Hedda till sambon. Springa ner till tvättstugan för byta tvätt och hänga upp tvätt. Springa upp igen, lagom till andra hallvlek som var en enda lång plåga i ineffektivitet.
Det där stressade man för.
Ikväll är det Liverpool-Chelsea. På torsdag AIK-Djurgården. Det här spelprogrammet inför fotbolls-EM tar kål på mig!
Mormor
I fredags fick jag beskedet att mormor hade gått bort. Trots att man vet att det närmar sig, så är det alltid tungt. En människa, som har haft stor betydelse för ens liv, försvinner och kan aldrig mer stoppa undan en tjuga åt en för att gå ner till affären för att köpa lite godis. När man blev lite större, var det ett glas whisky eller liknande som alltid bjöds när man var där.
Jag minns barndomssomrarna i småländska staden Älmhult.
Jag minns de goda middagarna hos henne.
Jag minns alla kvällar vi spelade Canasta. Och att hon alltid sa samma saker när man lade korten - "Det var djärvt!" eller "Nu vet inte jag vad jag ska lägga!"
Jag minns den sista gången vi träffades i Stockholm för 1,5 år sen i samband med pappas begravning. Hon var 95 år och kunde inte gå så bra, men likt förbaskat skulle hon upp och ner för trapporna till lägenheten på tredje våningen.
Jag minns att hon ringde mig för några veckor sen och tackade så mycket för korten på Hedda som jag hade skickat. Jag sa också att vi kommer till sommaren så får du träffa henne.
Nu blir det inte så.
Men det är ok. Du har levt tillräckligt länge. 97 år är inte fy skam och det var dags för dig att släppa taget. Det är ok. Vi kommer ner allihopa och säger hej då till dig. Kanske spelar vi ett parti canasta till din ära och säger "det var djärvt!"
Kram på dig, mormor...
Ibland är det bra med ett varmt rum
Tillbaks till arbetsrummet och för en gångs skull så är jag tacksam över den värme som brukar råda här. Tillsammans med några koppar kaffe så tinar min frusna kropp upp och jag kan fungera som en vanlig människa utan sylvassa bröstvårtor igen.
Mitt i-landsproblem
Jag köpte ett par svart/mörkgråa, fast mest svarta, jeans för några veckor sen. Det var svårt att hitta ett par som jag omedelbart blev förtjust i och till slut velade jag mellan ett par Nudies eller ett par Edwin. Båda var raka i passformen, medan Nudiesen var mer avsmalnande vid foten. Jag valde också mellan ett par storlekar på längden och gick på det kortare eftersom de längre korvade sig för mycket vid fotlederna.
Till sist bestämde jag mig för Edwinsen, eftersom jag redan hade ett par modeller som var lik de andra jeansen. De satt ok och jag med mitt djupt isittande blåjeanssinnelag, bestämde mig för att verkligen gå in i dem. Efter ett par veckor så har jag upptäckt ett problem med dem. Inte så att det är svårt med färgkombinationen, i och för sig så är det svårt att undvika rysk gråindustrilook när man bär dem, men att byxbenen fastnar lite på vaderna.
De är ju ganska smala, inte stuprör, men smala och faller således inte ner så lätt. Det märks speciellt när jag cyklar och byxbenen liksom glider upp och fastnar allt högre upp.
Jag är uppväxt med långa byxben, speciellt på 90-talet när man själv gick på högstadiet så var det, i stort sett, modemässigt självmord att ha för korta byxben. Allra helst skulle byxbenen liksom glida under under skosulorna och få de där trasiga fransarna därbak.
Så illa ska det inte vara nu, men jag ser helst att byxbenen ska gå ner till åtminstone hälen. Och de gör mina svart/mörkgråa jeansen, men det är det där med att de glider upp när man cyklar och genast hugger det till i magen av tonårsmässig osäkerhet och ängslighet av att inte passa in.
Fast då fräser jag åt mig själv och säger att jag är faktiskt vuxen och det är fan helt ok att ha för korta byxben när man är snart 31 år! Och de är ju faktiskt inte för korta, åtminstone ner till hälen iallafall och det är väl ändå ok, va? va? va???
Joråsåatte...
Det är precis som träning. Man måste hålla igång. Då är det lätt att skriva ett par inlägg om dagen, men så fort tiden inte räcker till eller att man inte har inspiration att skriva, ja då tappar man lätt.
Men, jag har köpt svarta byxor. Även om min sambo hävdar att de är mer gråa än svarta. Jag hänvisar då till färgbeskrivningen och där står det att de är black/dark grey. Eftersom svart står först, så är de svarta!
Har farit till Stockholm en gång och ska snart göra det igen.
Hedda växer så det knakar och nu börjar hon le också. Men hon tycker inte om att jag gosar med henne. Beror nog på skäggstubben.
AIK fotboll. Nja, sisådär va..... Om folk bara kunde sluta kasta in saker. Man biter sig själv i röven när man tycker att det nya regelverket för supportrar är skräp när man beter sig som man gör....
Nu är det dags att jobba igen... Får se om jag kommer igång med det här...
Apropå kommentarerna om svarta byxor
Problemet med black and white
Några grabbar samlades hos mig på lördagskvällen för att spela ett parti poker. Har haft oflyt den senaste perioden, så det var skönt för självförtroendet att sluta som etta efter sex timmars spelande.
Allsvensk premiär för AIK som fick oavgjort mot Kalmar. Det var en typisk match med mycket nerver och felpass, men en pinne är helt ok mot en av guldfavoriterna. Det är roligt att man klankar ner på AIK för att de inte kan göra mål efter en enda match mot en av seriens försvarstarkaste lag. Det kommer att släppa. Jag är mer orolig för försvaret. En ok förstalinje, men sen är det inte så mycket mer.
Några goda räkmackor på söndagskvällen och sen var en skön helg över.
Idag har jag mest ägnat mig åt att finta bort alla första aprilskämt av eleverna. Efter jobbet ska vi, familjen, ut p stan för att leta efter kläder till en fest på lördagen. Den ska ha tema "Black and white". Har en vit skjorta, så det är bara svarta byxor för min del. Problemet är att de enda svarta byxor jag har är mina kostymbyxor och jag känner mig inte bekväm med såna byxor utan kavaj till. Och kostym känns lite för uppklätt. Ska man köpa ett par svarta för ett enda tillfälle?
Jaja, det löser sig. På nåt sätt.