Tempo på morgnarna framöver
Efter jul och nyår är det tänkt att barnen ska börja på dagis. Eller, om man ska vara politisk korrekt, på förskola. Som förra gången när vi skulle bestämma oss för var lilljäntan skulle gå, så funderade vi väldigt länge.
Givetvis funderar vi mycket nu också, men nu ställer vi oss frågan hur sjutton vi ska hinna med allt på morgonen.
De senaste 2,5 åren så har det sett ut så här; Lilljäntan eller lillgrabben vaknar och den föräldraledige går upp med henne/honom. Den familjeförsörjande personen går upp och gör sig i ordning. Den föräldraledige gör ordning frukost till alla. Familjeförsörjaren äter lite snabbt och åker iväg till jobbet. Den föräldraledige äter frukosten färdigt med barnen och städar sen upp allt.
Det kommer sannerligen inte vara så längre inom en närmande tid. Lite sån där hint om vad komma skall fick jag i morse. Vi hade fått tid på vårdcentralen klockan 8.30. Lilljäntan vaknade vid sjutiden, sambon skulle dra iväg på jobb nästan direkt, så jag fick ta allt själv.
Det lät och såg ut ungefär så här;
Jag: Nu äter vi upp mackorna, så klär vi på oss sen.
Lilljäntan: Var?
Jag: Vi ska till vårdcentralen och kolla en sak. (Jag sa vad vi skulle göra, men allt behöver ni inte veta!)
Lillgrabben: Dah! *pekar ut*
Jag: Ja, det flög förbi fåglar. Okej, har ni ätit färdigt? Ni går till lekrummet, så tar jag fram kläder till er. Det är kallt ute, så vi måste klä oss varmt. *tittar oroligt på klockan*
Lilljäntan: Vill inte ha lila jacka!
Lillgrabben: Dah! *springer till lekrummet och slänger ut alla böcker*
Jag: Du måste ha den lila jackan. Det är för kallt med den röda jackan. Jag kommer strax!
*Hämtar barnens kläder och till mig själv*
Jag: Först klär jag på mig, sen klär jag på er. *tittar ännu mer oroligt på klockan*
Lillgrabben: Dah! Dah! Dah!
Jag: Ja, jag ser. Fåglar....
(Långfillingar, dubbla tröjor, inser sen misstaget men för sent att göra nåt åt det)
Jag: Okej, nu tar vi kläderna på er. *börjar bli varm*
Lilljäntan: Titta pappa! Snö!
Jag: Ja, det har snöat inatt. Vi kollar på det när vi går ut. Tempo, tempo, tempo!! *klappar händerna i takt med "tempo"*
*Klätt på kläderna*
Jag: Pappa ska bara röja det värsta i köket.
Lillgrabben: Dah!
Jag: Snälla, låt bli mikron...
Lillgrabben: Dah! *trycker på mikron*
Jag: Gå till hallen, så ska jag hjälpa dig med skorna och jackan. *är VÄLDIGT varm*
Lilljäntan: Var mina skor?
Jag: Kolla i lådan. Ta de bruna skorna.
Lilljäntan: Här!
Jag: Vad bra. Jag hjälper dig strax. *brottas med lillgrabben och sätter på hans skor* Nu kan jag hjälpa dig, gumman.
*Lillgrabben springer iväg*
Jag: E! Kom tillbaka, vi ska gå nu! *svettas ymnigt i ryggen*
*Hämtar E*
*Lilljäntan går till lekrummet*
Jag: Kom igen, vi ska gå nu. Vi måste skynda oss! Häpp, häpp, häpp! *klappar händerna i takt med "häpp"*
*Sätter på deras jackor och mössor*
Lillgrabben: Dah! *pekar på mössan*
Jag: Ja, du har en röd mössa. Okej, nu ska jag ta på mina skor och jacka.... Var är mina skor då?
Lilljäntan: Min mössa grööön.
*Letar efter mina skor*
Jag: Ja, du har en grön mössa.. *letar fortfarande*
*Ungarna tultar iväg till lekrummet och vardagsrummet*
*Hittar mina skor*
Jag: Koooooooom nuuuuuuuuu!
*Ingen respons*
*Jag går in, lyfter upp dem och går till hissen*
*Svettas mycket ymnigt i ryggen och benen*
Lilljäntan: Stora vagnen?
Jag: Ja, vi tar den stora vagnen.
*Öppnar barnvagnsrummet vid utgången, ungarna springer in. Lillgrabben mot en pulka, lilljäntan mot en trehjuling*
*Slänger in skötväskan under vagnen, rättar till fårskinnet*
Jag: Nu ska vi iväg! *tittar på klockan och kalkylerar oroligt*
Lillgrabben: Dah!
Lilljäntan: Titta på snön, pappa?
Jag: Ja, vi ska titta på snön också......... *känner mig jättesvettig*
Det känns ju direkt att man får se över logistiken på morgnarna. Annars får man väl räkna med några extra års åldrande, vätskebrist och ett ständigt jagande på minuter och sekunder. Och en massa klappande och häpp, häpp, häpp!!!