Utmanad..

Blev tryckt upp mot väggen av fröken Elinleticia som väste i mitt öra att nu är det dags att avslöja fem konstiga egenskaper/ovanor annars......, Lika bra att ställa upp då...


1. Jag bara älskar att sjunga i duschen. Speciellt om man ska ut på kvällen. Lite mindre frekvent under vardagsmorgnarna. Favoriterna är låtar från Håkan, Oasis, Beatles. Ibland slinker andra artister in och gästspelar..

2. Jag skjuter gärna upp saker. Tänker att saker som inte är akuta kan vänta till imorgon och imorgon och återigen imorgon.. Städning, diskning, rättning, laga mat, klippa mig, you name it...

3. Äter mycket fibrer vilket gör tarmarna högproduktiva. Släpper lätt i perioder. Bara sociala konstruktioner som gör att det är skämmigt. Hey, att fisa är naturligt!

4. Är tvetydig i att jag älskar att träna, men älskar också att slappa och bara vara. Finns inte så mycket mellan. Antingen aktivera sig så att svetten lackar eller slösa så minimalt med energi som möjligt genom att bara vara.

5. Spottar inte i glaset.

Ok, nu är det meningen att man ska utmana vidare. Är inte så förtjust i såna här "kedjegrejer", men Big B - shoot......

Träna med dagisvikter

Rekognoscerade genom olika träningsprogram som skulle passa mig och min ömma handled, så hittade jag ett som stämde bra efter mina önskemål. Börja lugnt och sen försiktigt öka successivt. Grejen är att man börjar med riktiga nybörjarvikter. Lite småpinsamt att ta tvåkilohantlar när man egentligen brukar träna med 20-kilohantlar. Men men, man får ta det som det kommer. Huvudsaken är att jag kan träna samt att handleden inte tar stryk.

Jobbet rullar på. Hände en sak på en lektion som gjorde mig glad. Eller det är massa saker som gör mig glad, men en speciell grej med en besvärlig grammatikregel som alla i klassen klarade av utan support av mig. Det är så upplyftande att se hur utvecklingen framskrider och att vissa regler som man har kämpat med i ett par år blir en naturlig del av ens skrivande. Gick därifrån med ett stort leende. Härligt!

Ikväll ska jag börja ladda Mp3-spelaren. Så dags så.....


Ordföranden går på alkohol och dörrvakten har smink

En sak fattar jag inte. Om jag vore ordförande för ett stort politiskt ungdomsparti, så skulle jag vara väldigt försiktig med att bli rund under fötterna på ett riktigt sunkhak där syftet är att supa skallen av sig och mucka gräl med dörrvakter som alla vet att man bara förlorar på det. Antingen blir man utkastad eller får ett par smällar av en fjäderbatong. Jag skulle också vara väldigt försiktig med häva ut saker angående varifrån antagonister kommer ifrån eller kring genitaliska förmågor. Sen skulle jag inte vara så stolt över att hamna i en fyllecell och tvingas förklara... eller, rättare sagt, slåss med näbbar och klor med att allt var andras (dörrvakters) fel och själv var man totalt oskyldig.

Kom igen, SSU-ordföranden, du måste åtminstone varit rätt packad för att hamna i fyllecell. Där hamnar man inte efter att ha druckit några glas vin....

Och andra sidan, dörrvakten säger att han fick två rejäla knytnävslag i ansiktet av den "starkaste kvinnan han har mött". Ok, det kanske hände, men då borde det väl synas i ansiktet att han har fått dem? Eller så har dörrvakten världens bästa sminkös. Och är man verkligen tvungen att använda en batong mot en kvinna som är typ 165 cm lång och väger hälften så mycket som en själv?


Online i det privata

Min promenad i skärselden är över. Jag vandrar återigen i den grönskande världen som kallas online. Min dator har återfunnit sin plats här i hemmet. Äntligen! Så nu kan man hålla kontakt med omvärlden och låta alla veta att jag faktiskt fortfarande lever. Nu behöver man inte heller snylta mera på jobbdatorn till privata angelägenheter. Sorry chefen...
 
Idag avtackade vi en kollega som ska pensioneras. Han höll ett kort tal lite om hur det var att jobba för 30 år sen. Det är väldigt svårt för mig att visualisera hur det är om man inte ens var född på den tiden. Men det var intressant att lyssna på hans tal och dessutom veta hur det kan vara att jobba på samma ställe i flera decennier. Tror inte att det blir min grej, men åren går ju så fort. Till sist kanske man står där själv och tackar alla. Nej, bort med tanken! Bort! Bort!



You're my wonderwall

Jaha, tillbaks på jobbet med den obligatoriska morgonkaffet. Ni som följt mig vet ju att jag var i Stockholm för att kolla på konsert. Med Oasis. Det var..., sådär. Det lyfte aldrig. När det började lyfta så var ju dem gamla klassikerna som spelades; Wonderwall, Champagne supernova, Don't look  back in anger,  Live forever, Cigarettes and alcohol.. Men sen spelade dem sina nya låtar som faktiskt är ganska ..., kassa. Noel, börja knarka igen så att du kan skriva bättre låtar. Näe, så får man ju inte säga. Usch..

Det blev lite vätskepaus efter konserten, men inte så långvarig. Kom hem till föräldrarnas lägenhet vid ett-tiden. Vid fem-tiden gick jag upp, lagom trött, och åkte iväg till stationen. Resan är lite dimmig, sov det mesta av tiden och var samtidigt rädd för att sova förbi stationen som jag skulle av på. Men, klarade mig och hade sånt flyt att bussen kom precis när jag gick av, så man slapp stå och frysa. Nu är det bara att gå på tänderna idag och jobba av sex timmar, sen ska jag hem och sova. Bio ikväll. Fun with Dick and Jane. Jag gillar Jim Carey. Han är en större skådespelare än sitt rykte.

Förresten, igår när jag stod i toakön på Hovet, så stod Mats Rubarth, fotbollsspelare i AIK, bakom mig. Det var stort.

Nostalgi!

Idag är jag exalterad. Ska hända mycket idag. Först blir det en mycket intressant föreläsning här på jobbet av en f.d nynazist som hoppade av sträcka-armen-tåget för många år sen. Han ska berätta lite hur det var och tankegångarna kring det.

Sen eftermiddag ska jag skynda mig hem, byta om och sen åka tåg till Stockholm. Där ska jag träffa några och tillsammans ska vi dra och gå på konsert. Oasis is comin' to town! Alltså, Oasis var mina husgudar för 10-12 år sen. Jag följde med allt om vad som hände och gick på två-tre konserter när dem var i stan.

Så det ska bli en nostalgikväll. Tillbaks till livet då man var knappt myndig och kände sig oövervinnlig. Vuxenlivet var en obekant företeelse och jag hade små obetydliga problem. Tjejerna kom och gick. Festerna och klubbarna öppnade sina dörrar. Man fick uppleva så många saker för första gången. Ju äldre man blir desto mer blasé blir man. Och desto färre saker att upptäcka.

Men ikväll ska jag bara njuta och återuppleva ruset, inom tajta former givetvis. Ska ju med på 05.55-tåget från Stockholm på fredagsmorgonen, så måste hålla mig skärpt.

Vill man vara fin så måste man klippa sig pin

När jag väl har klippt mig, brukar det ta ungefär en månad efter att jag känner att det är dags att klippa sig igen och efter en ytterligare en månad fixar jag äntligen tid och får det gjort. Ungefär så ser det ut. Igår kände jag att det verkligen var dags att ta tag i burret och ringde till frisören där jag brukar klippa mig. Som tur var, fanns det en tid samma dag och frågade efter mitt namn. Jag nämnde mitt namn och hon svarade; Ja, jag tyckte att jag kände igen rösten. Jag tycker sånt är lite creepy, men det kanske bara är jag.

Väl på plats ögnar hon genom håret och anser att det behövs tvättas. Måste det vara fint och blankt när man ska klippas? Whatever, satte mig snällt och lät mig blötas och schamponeras. Har aldrig gjort det förr, men det var riktigt skönt! Höll på att somna där, så njutbart var det. När hon till sist ska klippa mig så frågar hon när jag klippte mig senast. Öhh, två månader sen runtomkring, tror jag., svarar jag. Som jag tidigare beskrev så brukar det vara två månaders intervall  när jag klipper mig och dem som klipper frågar alltid mig hur längesen det var sist och alla reagerar på precis samma sätt - de nickar lite förstrött, suckar sammanbitet och yttrar då är det väl bara att sätta igång. Som det vore värsta djungeln att ta sig genom och måste använda machete för att kunna göra en anständig klippning.

Men men. Jag blev iallafall nöjd. Nu kan man gå med rak hållning och inte tyngas av sitt hårsvall längre.


Du har räddat min helg!

Det är så skönt att cykla i minusgrader. Långkalsonger - ack du värdefulla klädesplagg, you really made my day! Det är så dumt att man skjuter upp på att laga en enkel punka när det egentligen bara tar knappt 20 minuter att åtgärda. Men, man är lat. Nu är det iallafall åtgärdat och eleverna slipper se mig på bussen framöver.

En kollega stormade in när jag hade lektion och utbrast; Du har räddat min helg! En snabb genomgång av min hjärnbark gjordes och jag fann ingenting. Sa som det var; Jag är inte med dig. Då berättade han att han hade sett filmen Zoolander som jag lånade ut innan jul. Den var riktigt bra, tyckte han. Smart dumhumor. Såna filmer gillar jag. Tipsade honom om Old school och kolla efter Hank the Tank. Se den själva - grym film!

Tränade kondis igår. Cykla stenhårt i 45 minuter. Svetten lackade och jag hade glömt handduken. Inte så fräscht att ta sig hemåt. Tur att man inte behövde handla. Tycker att det är jobbigt när man vet att man luktar illa efter svett eller liknande och måste möta människor. Känns som man förstör deras tillvaro och är skuld till illamående. Som när man känner att man måste släppa sig och befinner sig i folksamling. Bara en tanke som flashar i huvudet hela tiden. Håll ihop. Håll för fan ihop.....


I love vikariejobb!

Orkade inte hyra nån film - istället slökollade jag på TV hela kvällen. Tog tag i disken och tog inte tag i cykeln. Gör det ikväll - på hedersord. Nästan. Sov riktigt bra i natt. Somnade nästan direkt och vaknade inte förräns klockan ringde och det var dags att gå upp. Det är så skönt att få oavbruten sömn.

När man släntrar in på jobbet, så ser jag chefen bläddra frenetiskt i schemapapprena och det betyder bara en sak - han letar efter hål så han kan fixa vikarier. Tog kaffet och satte mig långt därifrån, sa till en kollega på skämt att det var bäst att sitta här, så man inte åker på vikariejobb. Gissa en gång vad som händer - givetvis åker jag på det. Typiskt. Men det gick bra. Material fanns och eleverna skötte sig bra.

Känner av handleden hela tiden. Läkaren sa att det skulle ta lite tid innan medicinen börjar verka - tycker tammefan att det är dags nu.


Döva hatar sina öron

Lånar grannens dator och passar på att fixa tågbiljetter och uppdatera sidor på nätet. Hyrde två filmer igår och kollade på dem med polarna. Cinderella Man som var jätteseg första timmen, men ryckte upp sig efter det. Handlade om James J. Braddock; en boxare under depressionen. Var på dekis men ryckte upp sig och blev mästare. Väldigt Oscarklyschigt. 

Sen kollade vi på It's all gone, Pete Tong. En superkreddig DJ på Ibiza börjar förlora sin hörsel och får identitetskris. Han försöker lösa detta med sina speciella metoder och folket omkring visar sina kunskaper angående dövhet, bland annat så tror man att döva hatar sina öron - hysteriskt roligt! Jag garvade mig genom hela filmen.

Idag var det en toppmatch på TV, Man United - Pool. Ställningskrig i 90 minuter med få chanser, sen får United en frispark och lyckats nicka in ett mål på övertid. Så jävla surt! Luften går ur en totalt. Ska försöka rycka upp mig sista timmarna innan veckan är slut. Kanske hyra en film?

Semlaskit

Tacos är en grym måltid. Man blir riktigt mätt. Ungefär när man äter sådär jättemycket och ska få ner dem där sista tuggorna. Inte så lätt, men ner går dem. Det dumma var att man rundade av tacoskvällen med en semla. Idiotiskt! Var bara att be om magknip sen.

Såg filmen "The Island" igår. En framtida vision om att säkerhetsställa sitt liv genom att klona människor och använda deras kroppsdelar som organiska reservdelar. Filmen var sådär. Jag fastnade aldrig riktigt.

Tänkte gå på brunch idag med tjejen. Vi åkte till Jac's som har en suverän brunchbord, men till ve och fasa så har dem lagt ner det på grund av personalbrist. Ska det vara så svårt att få folk att jobba på en lördag? För mig låter det konstigt, speciellt när det råder brist på jobb för kockar. Då borde det väl krylla av folk som vill jobba där.

Ikväll blir det lugn kväll. Ska slappa och kolla på film med några polare. Orkar inte gå ut den här helgen. Ladda batterihelg får det bli...

Domen

Suck, fortsätta med starkare tabletter i fyra till sex veckor! Det positiva är att jag får träna igen, det negativa är att jag inte får träna så hårt. Vill ju träna hårt, känna att man tar ut varenda muskelfiber i kroppen. Istället kanske det ger en extra skjuts till att verkligen ta tag i kondisen. Jaja, får pröva mig fram....

Just det, slipper sjukskrivning. Skönt!

Fucking handled

Nu har jag lugnat ner mig lite beträffande datorfadäsen. Tog det lugnt igår, fikade med ett par kompisar och det hela slutade med att jag fick en present. En Håkan Hellström-skiva, En kolikbarns bekännelser. Lite pinsamt att erkänna, men min musikintresse har verkligen gått ner i botten. Har varken köpt eller bränt nån skiva på...., tja säg snart två år. Herregud! Måste ta tag i det här..


Ska iväg och träffa en läkare angående min handled. Knapra ipren hjäper inte, har fortfarande ont. Det händer ibland när jag står och tecknar, då tänker jag inför en helomvridningstecken att; nu kommer det att göra ont.., och så hmngh! Jag gillar inte att träffa läkare. De är inte precis karaktären av sociala och trevliga läkare som avbildas på tv-serier. Asociala inskränkta fackidioter är min åsikt. Bara man träffar en som hyfsad social och kan föra en dialaog och inte en rabblande monolog.

Hoppas bara att jag inte blir sjukskriven för en fucking handled. Jag kan väl teckna med vänsterhanden, ovant men det går.. 

Sällsynt ögonblick!

För första gången i min lärarkarriär har jag fått ställa in en lektion för att alla eleverna i klassen är sjuka. Känner vibbarna av ett sällsynt ögonblick, ungefär som första gången man äter en ny maträtt och får en ny smakupplevelse.


Förresten, såg Rome igår. Inte bra - tänker inte följa upp serien.

Explosionsvarning

Man vill ibland bara ta hela världen och stoppa upp den i ett gigantiskt kosmosliknande rövhål. Varför kan inte saker funka någon gång? Igår fick jag meddelandet att min dator kunde hämtas ut från affären. Tjejen följde med och där fick jag också kompensation för besväret. Pengar på handen. Väl hemma öppnar jag, full av förväntan, datorn och ska börja skriva.....

MELLANSLAGsKNAPPEN FUNGERAR FORTFARANDE INTE!!!!

Fan, jag börjar känna nu att det kokar i mig och jag vill slå sönder något. Jag var ju tvungen att åka tillbaks dit, tjejen varnar mig att inte få ett utbrott och hotar med att lämna mig ensam där om jag börjar prata högljutt eller nånting liknande. Väl på plats känner jag att det här kanske inte kommer att gå - är så nära att explodera och vräka ur mig saker som inte bör vräkas ur sansade humanistiska SO-lärare. Lägga datorn på bordet, gripa bordskanten hårt med vänsterhanden, låter tjejen lägga sin hand och klappa mjukt på min högerhand och jag säger med sammanbitna käkar att datorn fortfarande inte fungerar.

Jag hade blicken. Blicken som gör att folk förstår att man menar allvar. När man själv förstår när någon annan menar allvar. Den där mörka, och man har vagt framåtlutande hållning som ser ut att man är beredd på attack. Han förstod att jag menade allvar. Expressbehandling och ytterligare kompensation ska jag få.

Är trött på det här. Vad ska man göra för att kunna få en fridfull period. Dansa kring en eld och sjunga besvärjelsesånger för att mota oturen. Känns som man lever i ett lång jävla utdraget fredag den trettonde..


Fejsa smärtan

Det blev ingen lagning av cykeln igår. Ska ju ändå bli kallt och snöa en del dem närmaste dagarna, så lika bra att ta bussen fram till helgen. Ja, jag vet att jag är lat. Har dessutom råkat ut för en smärre muskelinflammation i ena handleden, så när man ska teckna får man bita ihop. Speciellt när man ska bokstavera eller göra 180 gradersvridningar, då pulserar det kan jag lova er.

Ringde vårdcentralen för lite tips, har haft lite ont emellanåt ett par månader. Fick tips om att knapra Ipren ett tag och inte träna veckan ut. Fan också! Egentligen borde jag vara hemma för att bespara smärtan och låta inflammationen gå ner fortare, men jag klarar inte av att vara hemma om jag ändå är rätt kry - har ju bara lite ont i en handled. Ska vara värre saker innan man tvingar mig att vara hemma från jobbet.

Ikväll kommer den nya serien som ska gå på Canal+. Rome, tydligen den mest påkostade serien någonsin. P hade laddat hem några avsnitt och kollat på dem - hans reaktion var; "Mycket sex och våld, sen var det inte så mycket mera." Det sa han för några dagar sen. Jag förstår fortfarande inte vad som är fel med det.....

Trasiga saker? Bring it on...

Små gester kan betyda mycket. Det började inte så bra i morse när man upptäcker att det är punka på cykeln. Ännu en i raden av trasiga saker. Humöret sjunker lika fort som Filippo Inzaghi ramlar i straffområdet och jag fick skynda mig till busstationen för att hinna med bussen och eventuellt komma i tid. När jag väl är på bussen så ringer tjejen och vill bara säga "God morgon och ha en bra dag". En liten gest som gör att mitt humör stiger. Det betyder ju också att eleverna får en lite bättre och gladare Tobbe.

Har experimenterat färdigt med mina havredrinkar och hittat en drickvänlig variant. Det är inte det godaste man har druckit, men det går ner helt okej och man får en riktig boost. Ni vet, reklamen; "Havre påverkar mer än vad man tror". Ska dricka det kontinuerligt i några veckor och se vad det ger för resultat.

Kollade på Prison Break igår, fan vad den är bra. Man blir ju alldeles andfådd efter programmet. Händer saker hela tiden. Lite väl mycket emellanåt kan jag tycka, men ska lägga min kritiska betraktning åt sidan och bara underhållas.

Ikväll ska jag fixa punkan. Jag som hade tänkt mig att bara slappa och kolla på TV. Skit också.....


Svennis försvarsadvokat

Nu har Svennis återigen tabbat sig och pratat högt om sin framtid och vad han tycker om sina spelare. Ok, jag kan hålla med om att det var lite klantigt av han att snacka med okända människor om uppenbarligen känsliga saker.

Debatten stormar kring hans lämplighet som engelsk förbundskapten, men jag tycker att debatten ligger på helt fel fokus. Är det ingen som reagerar hur allt har gått till?? Två brittiska journalister som klär ut sig till arabiska shejkmiljonärer (!) och riggar upp värsta arrangemanget med arabisk lyxhotell och monstruös yacht, har dolda kameror och halar fram hypotetiska samtal som sanningar.

Gubben snackar om sin lön. Vem pratar inte om sin lön med eventuella framtida arbetsgivare?


Han pratar om sina spelare. Vem pratar inte om sina spelare och hur det fungerar? Michael Owen har bra lön, men trivs inte i sin klubb - nä, vem fan kan trivas i en klubb som misslyckats med sina toppositionsambitioner och har en tränare som inte kan nånting om taktik? Wayne Rooney har problem med sin temperament - no shit? Rio Ferdinand har haft en formsvacka och är lat - Rio gillar tydligen mer att köra rattfull och slåss med okända människor än att träna hårt. Svennis är bra polare med Beckham - åfan...

Svennis får skylla sig själv till en viss grad för alla problemen - men hetsjakten blir så förlöljigande när man man måste klä ut sig, rigga värsta arrangemanget och ha dolda kameror för att sätta dit honom med nya "skandalösa" uttalanden.

Det roliga är att man idag diskuterar vilka som kan ersätta Svennis och bli ny engelsk förbundskapten - givetvis måste det bli en engelsman. Av Premier Leauges fem främsta lag, så finns det inte en enda engelsman som manager. Den närmaste är en skotte. England vägrar inse att man inte har någon tränare av toppkvalitet, utan vill hellre ha en som kan banka på bröstet och väsa "blod, svett och tårar" som pep-talk.  Ändå är den hetaste kandidaten till ny engelsk förbundskapten Steve McClaren som leder Middlesbrough. Middlesbrough som torskade mot Arsenal i lördags med 7-0.......


Saker går sönder precis hela tiden!

Det bidde inga skor. Istället får jag rikta finanserna åt ett nytt soffbord, då mitt gamla sjöng sin sista suck när P drog det till sig för att få en bättre sittposition. Jag tycker att man ska ta såna stunder på allvar. Man kan aldrig veta när ens sista stund är kommen. Letade efter ett nytt idag på IKEA, hittade ett som jag var nöjd med, men det fanns inte kvar på lagret, så får klara mig utan bord i drygt en vecka.

Jag vill åtminstone ha en längre period där saker inte går sönder hela tiden!
 
Annars blev det en lyckad förfest igår. Pool vann med 1-0 mot Spurs, även om Pool var det starkare laget i allmänhet, så kunde det sluta hur som helst. Skönt med tre poäng iallafall!
Jag bor i en liten etta och måste vänja mig med att inte ha så mycket folk hemma hos mig. 13 gäster och det var på bristningsgränsen. Fick dra fram sängen för några extra sittplatser. När man skulle till kokvrån eller toaletten var man tvungen att kliva över folk för att komma fram. Lite jobbigt när man upptäcker att man har glömt sitt glas i kokvrån när man står i hallen. Måste ta en allvarlig funderare på hur jag ska lösa min traditionella valborgsfest. Det brukar snitta på runt 25 personer. Det går ju inte, eller kanske? Vore kul att pröva..


Inte mina skor än så länge

Snart första jobbveckan avklarad. Skönt. Ska se till att ha en riktig bra helg med mycket vila, umgänge, fotboll och ha en bra vätskebalans fram till söndag förmiddag. Mina skor som jag hade köpt i september/oktober börjar redan bli slitna. Är hjulbent, så yttre sidorna av skorna slits fortare ut och blir sneda. Måste leta upp ett par till som jag kan alternera med. Rekognoscerade skoutbudet häromveckan och jag hittade bara ett par som jag tyckte såg bra ut. Problemet? Tja, 1100 kronor är problemet. Inte så att jag inte har råd, men mer av att fråga sig själv om man vill punga ut så mycket pengar för ett par skor. Det värsta är att egentligen vet jag redan vad jag kommer att göra.

Ack, jag är fångad i fåfängans grepp.


Svälj, svälj, svälj!

Tack ni som ger mig tips på hur jag ska brinna eller ska träna. Nu kör jag på mitt sätt, tar babysteps och tar mig an Grabbhalvan som är ett rimligt mål för mig och sen kanske Göteborgsvarvet om, typ, tre år. (Hur lång är den förresten?) Jag tränar 3 styrkepass och en kondispass i veckan fram till början av mars och sen tar jag 2 styrkepass och 2 kondispass i veckan för att kunna fejda ut anpassningen och bli ett fysiskt praktexemplar a'la 10-kampare. Nåja. Åtminstone till en femtedel iallafall. Men tack för alla tipsen. Tas tacksamt emot. Nån gång kanske jag lyssnar på dem.

Har en mixer som jag aldrig använder och bestämde mig häromdagen att den skulle tas mer i bruk. Hittade en havredrinkrecept på nätet som skulle boosta återuppbyggnaden. Jag kan säga er att det var inte gott, inte äckligt heller. Bara konstigt, men vad mätt man blev! Kändes nästan som att jag hade ätit en brakmiddag. Måste försöka mig fram och hitta den ultimata mixen. Bara att räkna med en del kväljningar och rysningar innan man äntligen får till det.

Motionera med måtta!

Alltid under januari och i viss mån februari kommer alla "som ska börja med ett nytt liv" till gymmet och tränar på som aldrig förr. Nya flashiga träningskläder är köpta och helst med såna där träningshandskar också. Alltid blir det samma visa. Man tränar på som en elitidrottare i tre-fyra veckor, sen pallar man inte mera och en efter en faller av och får stå ut med ett brännande gymkort i fickan som ger ständigt dåligt samvete för att man har dels lagt ut onödiga utgifter och dels att man påminns om att man har dålig karaktär. Det är ju inte min sak, men man skulle vilja gå fram till folk och säga slappna av. Ta babysteps. Träna ett par dagar i veckan och sen öka successivt. Fok vill gärna ha resultat så snabbt som möjligt, inte konstigt att man lockar med "gå ner fem kilo på två veckor!" och alla går på det.

Träning är en långsiktig process. Kroppen är lat i grunden och vill inte slösa energi mer än nödvändigt. Därför protesterar kroppen med värk och olust. Man måste vänja sin kropp till ett hårt fysiskt arbete, därefter kan man pusha på så mycket man vill eller orkar.

Har alltid tränat till och från. Halvtaskig fotbollsspelare med mer vilja än talang i barndomen och ungdomsåren. Konkurrensen var i och för sig stentuff i det laget. Vann S:t Erikscupen en gång och kom till final en annan gång. Sen entusiastisk korpspelare mellan 20-25 årsåldern. Numera hinner jag inte spela fotboll alls, vilket är skittråkigt för att det är ett av det roligaste jag vet. Fasta tider och svårtillgängliga träningsmöjligheter hindrar världen att upptäcka vilken fantastisk fotbollsspelare jag egentligen är.


Istället beger jag mig tilll gymet 3-4 gånger i veckan. Ligger perfekt mellan jobb och hem. Har tränat rätt så ordentligt i två år och man märker vilken boost det ger till kroppen. Man mår bättre. Att man får lite definierbara muskler skadar ju inte heller.


Mitt nya träningsprogam fram till, tja, mars blir fyra pass i veckan. Tre styrkepass och nu jävlar ska jag ta mig an kondisen. Börja med ett pass i veckan, sen efter mars splittar jag det 2-2. Målet är Grabbhalvan; en femkilometerslopp som går av stapeln i slutet av maj, skulle jag tro. Jag har inte tidbestämt mig än angående kunna springa fem kilometer på en viss tid, för jag har ingen aning om var jag står. Efter några kondispass vet jag mer. Behöver en utmaning. Behöver ett mål. Behöver brinna.

Titta på mig! Titta på mig!

Om kroppen ändå var en maskin så man kunde programmera in att man verkligen somnar när man vill sova och vaknar upp när man vill vakna. Låg och vred i sängen i flera timmar, var för trött för att gå upp och göra nånting annat, men kunde ändå inte somna. Kan inte säga att jag är orolig för det. Helt normalt efter varit ledig några veckor. Tar lite tid för kroppen att vänja sig vid omställningen att man har börjat jobba igen. Drygt en vecka får jag stå ut med att inte kunna sova på nätterna.

Nytt schema, nya grupper, nya konstellationer. Ska nu samarbeta med en kollega i två grupper. Säger inte att det blir konstigt, men det tar ju tid att kunna anpassa till varandra och veta vilka vägar man ska ta. Ibland funkar det bra, ibland inte. Har dock goda förhoppningar. Ändå är det ett exhibitionistiskt jobb man har. Man vill stå i centrum och kunna vägleda, peka med hela handen och ha auktoritet. Helst ska de falla på knä och tala i tungor när jag kommer med klyftiga tankeställare.
Lite krig om uppmärksamheten blir det.

Äh, det ska nog gå bra. Så länge man skrattar åt mina skämt, så är jag nöjd.

Ny termin, nya tag

Första jobbdagen är alltid ett helvete. Inte bara att det är segt att helt plötsligt jobba i åtta timmar efter att inte ha gjort nånting som kan kallas "att göra nyttiga saker" i 2,5 vecka. Det är dessutom helt omöjligt att kunna sova anständigt natten innan. Lyckades somna vid, ptja, tre?, halv fyra...? Lika givet som att Zlatan muttrar åt svenska journalister, så försov jag mig.

Kom bara några minuter försent efter att ha hoppat över frukosten. När man ändå bara ska sitta och lyssna på olika föreläsningar, så är det väl ok att stå över lite mat. Men ska man ha undervisning och måste vara skärpt, då måste jag ha mat i mig. Annars är toleranströskeln låg och man ska helst inte glömt göra läxan, för då får man räkna med lite utbrott och slängda stolar.

Nytt schema fick man idag. Flera lektioner den här gången - perkele! Min sköna torsdag har försvunnit, då jag bara hade två lektioner på morgonen och resten var tomt. Hade min sköna planeringstid, där jag ägnade mest åt att socialisera mig med en kopp kaffe som stadigt sällskap. Man kanske får lite mer gjort den här terminen då. Inte helt fel.

Bloggen lever

Det har hänt så mycket sen jul så att man inte riktigt vet vad man ska skriva om. Pokerkvällen? Nyårsafton på finlandsbåten? Förfesten med massa tequila hemma hos mig? Biofilmerna? Äh, det får helt enkelt leva i det fördolda för er kära läsare. Kanske när jag vill ta en promenad på minnenas kvarter och berätta lite. 
 
Kan iallafall berätta att jag fortfarande inte har fått tillbaks min dator. Tydligen hade den dator som jag fick likadan serienummer som min, så dessa förväxlades. En sak som oroar mig är ju att någon har ju min dator som är bättre än den som jag fick. Kanske vill den personen behålla den och inte vilja lämna tillbaks min dator? Min dator med mina program, sparade filer, musik, bilder och annat. Får se vad som händer där, håller er uppdaterade. Men där är förklaringen till att bloggen inte är så värst uppdaterad, men bättring från och med nu.