Tobbes vardag

Sitter på jobbet och tar lite övertid för att hinna fixa färdigt med allt innan jag åker till Norge. Betygsinmatning, grejer inför resan, närvaro, lektionsplanering för vikarien och yadayada...

Jag vill bli färdig!

Om några dagar far jag till Norge. Jag har skaffat det mesta som behövs. Det är bara en sak som behövs. Det är regnkläder. Eller med dagens multifunktionella variant - kombinerad regn- och vindjacka. Kan ju vara bra att ha när man står där uppe på fjälltoppen och det blåser lite snålt.

Men vad ska man satsa på?

Budgetvarianten eller sprängabudgetvarianten?


Gore-tex eller "bara" vattenavisande?


Snygg att ha på sig i vanliga fall eller endast möjligt att se den på mig på en fjälltopp?


Svart eller mörkblått?


Ni ser, det är hur många variabler som helst man ska ta hänsyn till...

Nu är det inte så långt kvar till semestern. Drygt tre veckor kvar. En vecka borta i Norge. Och den sista veckan är det fokus på skolavslutningen. Alla börjar också bli klara med sina arbeten. Skönt det.

Imorgon ska vi, familjen, på kalas. Det ska bli trevligt. Hedda börjar bli värsta festprissen. Det har gått tre månader och hon ska vara med sitt andra vuxenkalas. Jag har inte bestämt mig för om det är positivt eller negativt.

Nu ska jag iväg och låta musklerna få sitt. Ett tag sen. De lär bli chockade....

Häromdagen träffade jag sambon och några av hennes vänner i stan på ett trendigt café. Jag hade nyss kommit från jobbet och var lite småhungrig. De tog sina roller som lattemammor väldigt bra och satt på ett trendigt café. Gick själv fram till disken och beställde en rågmacka med kalkon och grönsaker.

Försökte hänga med i deras konversation om olika typiska saker i deras liv. Efter en tid undrade jag var min macka hade tagit vägen och gick tillbaka för att fråga.

De hade glömt.

Efter ett par minuter kom de ut med min macka med en harang av ursäkter och som ersättning för sveda och värk fick jag en pytteliten chokladbit. Det var inte så att jag tackade så mycket, utan mest muttrade bort servitören och ville hugga in på mackan.

Men - nu var det så att JAG skulle bre och komponera mackan. Jag fick alltså två brödskivor, två kalkonskivor, några gurk- och tomatbitar samt oliver. Och lite cream cheese vid sidan av. Hade inte jag varit så hungrig så att jag svalde allt på en gång, så hade jag gått till disken, lägga tillbaks tallriken och påpeka det faktum att här har jag betalat 47 kronor för att få en smörgås och då vill jag ha den färdiggjord!

Naturligtvist gjorde jag inte det. Utan muttrade bara och åt upp allt.

Det börjar dra ihop sig. Nu är det bara 1,5 vecka kvar innan jag ska iväg till Norge med avgångsklassen och då måste jag också känna att jag lämnar de övriga grupperna med gott samvete. Alla arbeten ska vara inlämnade och redovisade. Så nu är det mycket piska och lite morot.

På hemmafronten utvecklas jäntan steg för steg. Nu har vi djupa konversationer med varandra om AIK:s defensiv, betydelsen av att Henke Larsson är tillbaka och problemen med Burmas militärjunta. Det kan vara lite svårt att tyda hennes kommentarer, men jag är fullt övertygad om att hon fattar allt och kommer med kloka synpunkter.

På söndag är det Mors dag. Min sambo har kommit med dolda budskap med att det närmar sig. Jag fattar ingenting och säger att "jag slår väl en signal till morsan som vanligt". Hon menar då att hon borde få en present. Eftersom jag inte fick någon present på Fars dag när hon var gravid, så tycker jag minsann att jag inte har några förpliktelser! Längre än så har vi inte kommit och det lär hålla på tills det är måndag....

Det som inte fick hända har hänt.

Jag har glömt bältet. Min trogna följeslagare. Så nu går jag omkring med mina vanliga blåjeans utan bälte.

Jag känner mig väldigt utlämnad!

Kul att Larsson hänger med en runda till. Men minnet är kort - så jävla bra var väl han inte under VM för två år sen? Förhoppningsvis går det bättre nu, men ska man peta Elmander eller använda Larsson som joker? Eller vill man sejfa om Zlatan inte är 100 procent fit? Klurigt. Sen kan man alltid diskutera några val. Daniel Andersson är ju bara en lång gäspning åt, men han är användbar och förmodligen en trygghet att ha i truppen. Van att vara med i såna tillställningar och vet vad som gäller.

Bättre med en sån än en färskning faktiskt.

Provade att träna på morgonen. Vet inte hur andra har det, men tiden bara försvinner när man har barn. Så nu ger jag morgonträning ett försök. Och, tja, det var ju inte direkt maxintensitet av mig. Bara att kunna hålla fokus var krävande.

Intensiv dag som möjligt och jag fick hjärtsnörp när någon påpekade för mig att em-finalen var på samma dag som Heddas välkomstfest - men som tur var så skiljer tiderna åt sig ganska ordentligt.

Tur det - annars hade det varit svårt att välja.......

Jag suger verkligen på att blogga nu. Handlar nog både om tids- och motivationsbrist.

Just nu är det väl mest att hålla den här flytande, så får vi se om den lyckas resa sig upp eller låta den blekna bort i cyberrymden...