Tobbes vardag

Mina gamla vinterskor kastade in handduken förra vintern och stämplade ut sig.

Har hittills levt på enkla sneakers men vid förra temperaturfallet så frös jag om fötterna så att jag fick skrapa bort isbeläggning mellan tårna. Så jag bestämde mig för att satsa på nya vinterskor.

Först var jag sugen på kängor. Hade ofta kängor i min ungdom, men senaste vinterskorna har mer handlat om mer dressade skor. Men varför inte en revival of the boots tänkte jag. Googlade lite vad för kängor som fanns. Att gå runt i stan och känna lite på skorna har jag verkligen inte tid med.

Min sambo föreslog att jag skulle ta med ett av barnen och åka in i stan för att gå runt i skobutiker. Verkligen inte - har provat det förr och både jag och ett av barnen tappar tålamodet med varandra. Jag förstår ju H eller E - inte tyckte jag att det var kul att se farsan stå och kråma sig framför spegeln för att pröva tre olika t-shirtar.....

Men jag hittade ett par på nätet och visste att de skorna fanns att köpa i stan. Så jag passade på när jag hade vägarna förbi att prova och känna lite.

Åh, herregud....

Det måste ha med min klädstil att göra. På den tiden, i min ungdoms dag, så hade jag lite så att säga mer oversized klädstil. Allt skulle ju vara lite stort och hängigt. Ibland kan det hända att jag hittar ett gammalt klädesplagg från den tiden jag var 18-20 år och då är det för stort för mig idag! Betänk att jag väger 10-15 kg mer nu också....

Men med stora oversizade kläder, så passar det ju bra med grova kängor.

Nu när jag har lite mer så att säga slimmad klädstil, så funkar det inte riktigt med grova kängor. Men jag ville ha ett par vinterskor iallafall och framför allt varma!

Så efter lite letande så blev det dem här;



Varmfodrade med goretex. Jättesköna!

Men, dock ett litet men. Det går inte att ha skorna inomhus. Lite som problemet med långkalsonger.

Jättesköna att ha på sig utomhus och när man ska till jobbet, men alldeles för varmt att ha på sig när man är inne. Därför byter jag om till par enkla skor när jag kommer till jobbet. När jag tar av mig mig mina varmfodrade skor, så känns det som att fötterna suger åt sig av all kalluft som finns i omgivningen och mina tår kröker sig av köldchocken.

Det är faktiskt lite jobbigt......

De första gångerna vi firade fars dag, så var det mer att sambon väckte mig med ett barn i famnen och bad mig att komma upp och äta frukost. Och så får jag en present som sambon har köpt i barnens namn.

I morse fick jag återigen en skön sovmorgon och väcktes av två glada barn som hade ritat massa teckningar till mig. Det var bild på mig i form av streckgubbe och jag stod bredvid vårt hus. Det var minsann dinosaurier i närheten och ett hjärta där lilljäntan hade skrivit ordet, inte i följd men ändå!

Lillgrabben hade också ritat och det var massa fina cirklar.

Det blir ju så mycket roligare när barnen medvetet gör fina saker för att fira mig som pappa.

Sen fick jag en rebus av sambon där jag skulle klura mig fram om vad för present jag ytterligare skulle få.

Jag vet inte hur det är för er, men för mig så behöver mina ögon lite tid på sig för att ställa om allt till autofokus.

Jag: Är det där punkter?
Sambon: Neeej, prickar!!
Jag: Det där måste vara gång..
Sambon: *himlar med ögonen* Väg!

Det kan ju också vara så att min sambo inte är så bra att rita, men för husfridens skull så lägger vi skulden på mina ögon...

Till sist löste jag det som att jag får Zlatan-boken som fars dag-present. Trevligt!

Jag avslutar kvällen med att skänka en tanke och dricka en liten whisky till min pappas ära. Han är inte bland oss, men han är alltid med oss....

Jag jobbar ju som lärare. Jag ställs inför olika pedagogiska problem. Det gäller för mig att bemöta varje enskild elev utifrån deras förutsättningar och referensram.

Varje dag möts man av utmaningar som man på olika sätt angriper för att lösa dem.

Men i lördags efter att jag och familjen hade tänt ett par ljus på kyrkogården och satte oss i bilen på väg hem - så ställer min dotter frågan till mig; "Pappa, varför ser inte alla likadana ut?"

Okej.....

Slänga ut olika begrepp som DNA, arvsmassa och genetik kändes som överkurs för en treåring, så jag försökte förklara att man är som en blandning mellan mamma och pappa och deras mamma och pappa och det kan sluta lite som helst.

Det är ju också rätt så häftigt att se ens lilla treåriga jänta att ställa såna existentiella frågor. Detställer å andra sidan rätt så höga krav på mig att kunna svara på dem.

Eller så kan man välja den lätta vägen. "Fråga mamma istället..."

                                                                        ***

Laddar för att se senaste avsnittet av Bron. Lite så att man tvingar sig att tagga sig. Det är lite så med serier. I början hänger man med och tycker den är bra. Sen blir det mer en tvång för att man vill se färdig serien och veta hur den slutar... Bara tre avsnitt kvar. Kom igen nu!!!

En fartfylld helg.

Direkt efter jobbet i fredags släpar vi med kidsen till badhuset. Det är ett litet projekt vi håller på med nu i familjen. Vi ska åka till Egypten om några månader och där finns det massa pooler att bada i. Så för att få kidsen förstå vad som gäller i närheten av pool, så hänger vi på badhus.

Ett par timmars plaskande och lillgrabben fick låna ett par simglasögon av en snäll tjej. Fast han satte på sig dem bak och fram. Det var två spännen som satt fast i simglasögonen - det ena var över lillgrabbens ögon och det andra var under. Han ställde sig vid kanten och satte händerna på höfterna. Såg ut som en superhjälte och jag bröt ihop av skratt.

Nästa dag var det Skojlandet i några timmar. Vi har varit där ett par gånger tidigare, men bara som mest ett par timmar. Nu var vi där i över tre timmar och det tog. Både på kropp och knopp. Kidsen ville testa hinderbanan och ville prompt att jag skulle följa med.

Så vi baxade oss förbi stora pelare, försökte ta oss över ett uppblåsbar hinder och jag pushade fram kidsen och skrek "we are not leaving anyone behind!!" och till sist var det repstege som inte var anpassad för vuxna. Det var nog inte tanken heller, men repen skar in rätt så bra i fotsulorna. Till sist var det rutschkana ner och kidsen ville göra det igen och igen och igen......

Söndagen ägnades åt hemmafix. Lillgrabbens rum blev klar en gång för alla. Det var baxa alla banankartonger upp till vinden och en sväng till IKEA för att fylla på hans rum med viktiga saker som rullgardin och krukväxter.

Det ska faktiskt bli lite skönt med arbete imorgon - då kan man ju koppla av lite......

Vissa dagar går till historien. Som den dagen jag började skolan. Första gången jag träffade min sambo. När mina barn kom till världen och dagen när pappa dog.

Vissa dagar går inte till historien. Som idag.

Crappy dag på jobbet och här hemma har jag satt upp två hyllor, en gardinstång och reparerat en trasig rullgardin. Därefter har jag funderat och övervägt fördelar och nackdelar med fast eller rörligt elvatal. Det är en djungel det där. Det lutar åt ett fast elavtal. Man vet vad man får och slipper obehagliga överraskningar under vinterhalvåret.

Jaja, man måste ju ha såna här dagar också......