Attackera vid behov

Som en sabeltandad tiger smög jag kring bokreorna och attackerade endast vid behov. Det brukar ju vara att man köper massa böcker bara för att de är så billiga, men man kanske läser max hälften av dem. Istället köpte jag endast böcker som jag verkligen ville läsa. Det blev en Dan Brown-bok, en bok från Torbjörn Flygt som jag hade suktat efter förr och en bok av John Grisham.

Tre böcker. Det räcker.

Min jaktinstinkt är nu tillfreds för ett år framåt.

Tillfredsställa en instinkt

Nu förstår man varför boxare har så kralliga ryggar - jäklars vad träningsvärk man har där. Eller, så är det bara så att jag har en väldig otränad rygg.

Som vanligt, mycket att göra. Ska lämna lite plasma efter jobbet och därefter ge ett försök att botanisera i bokrean. Jag har som regel att undvika första dagen av rean. Klarar inte av att trängas och slåss om en kokbok från 1997.

Vad är det med människor och reor egentligen?

Det verkar som man triggar igång en urtida jaktinstinkt som måste få utlopp då och då. Då vi i dagens läge inte kan jaga mammutar eller bufflar längre, så tillfredsställer vi våra jaktinstinkter med att jaga böcker som kostar 100 kronor billigare än vanligt.

Ja, alla sätt är väl..., bra...

Boxning, tjuriga gubbar och luftmat

Uj, stressig dag. Fullt med lektioner hela eftermiddagen och sen blåstressa till universitetet för ett boxpass. Det var kul, riktigt kul. Man blev svettig och tog verkligen ut sig. Vi skulle bilda par och boxas mot varandra. Alltså en boxar och den andra skulle stå med fodrade kuddar för att ta emot smällarna. Och jag fick sparra mot en kvinna. Jag kan ju inte ta i mot en tjej. Det strider mot all hård gatuuppfostran jag har fått i dem hårda kvarterena i moderatstyrda Solna. Det blev mer så att jag slog och sen bad om ursäkt för att jag tog i. Hon sa att det var bara att ta i, så jag tog i ännu mer och sen bad ännu mer om ursäkt. Jag kom inte riktigt ifrån det.

Men efter hand, så släppte det och jag kunde fokusera mer på att slå hårt. Jag tänkte onda tankar för att få i mer kraft, som på Djurgården, soppa och Ebba von Sydow. En timmes slående och sen blåstressa in mot stan för att möta upp M för lite käk innan ett årsmöte. Hade så kort om tid, så jag fick bara i mig en bagel.

Sen drog vi till mötet och lovade varandra innan att inte försöka prata så mycket. Det gick inte så bra. Lik tjuriga gubbar på en bänk sade vi emot och gnällde om det mesta. Ibland satt vi där och funderade om man ska vara principiell och tjafsa eller bara låta det vara. Självklart valde vi det första. Efter mötet var slut, långt efter planerad tid, så serverades det smörgåstårta.

Smörgåstårta. Man blir väldigt mätt, men ändå inte. Jag åt en stor bit och sen kunde jag inte få i mer. Ändå kändes det som jag ville ha mer mat. Det är ju lite som Mcdonaldsmat. Luftmat. Man blir mätt, men ändå inte. Färdigt och cykla hem.

Nu är det bingen som gäller....

Snart blir det action

Lugn förmiddag. Kan behövas. Det kommer att bli en lång dag. Full rulle med lektioner på eftermiddagen, sen iväg för träning - ska boxas - och till sist ett årsmöte med den lokala föreningen här i Örebro. Beräknar vara hemma vid nio-tiden.

Vi hörs då.

Musik i mitt huvud

När det är nysnö på vägarna och man inte har plogat, så är det ganska svårt att cykla. Man sladdar hit och dit och vinglar med styret hela tiden för att spjärna mot sladdarna.

Varje gång jag svettas med det - så hör jag, varje gång, banjomusik i mitt huvud.

Banjomusik.

Jag tittar alldeles för mycket på filmer..

Konstig känsla

Det känns ovanligt bra att komma igång med jobbet igen. En veckas ledighet gör verkligen susen.

Det är sånt man unnar alla att ha.

Nu ska jag försöka sy ihop dagens alla händelser och sen ska musklerna få sitt.

Det kom en kommentar.....

Först tänkte jag ignorera den - men jag kunde inte låta bli. Idag kom det in en kommentar på ett inlägg som jag skrev i april. Ja, april. Det stod;

"Postat av: Anonymus

Hur i hel**** orkar du skriva så äckligt mycket om din vardag? Om du tar den tiden du lägger på att skriva om de få saker du gör och gör någonting av den istället, lovar jag dig att du får ett lite intressantare liv.

2007-feb-25 @ 15:33:03"


Alltså, det dyker upp några funderingar. Först frågar man mig hur mycket jag orkar skriva om min vardag och borde lägga min tid på intressantare saker. Man kan räkna ihop det. Vi säger, hypotetiskt, att dygnet har 24 timmar. Jag skriver, kan vi säga, i genomsnitt tre inlägg per dag. Varje inlägg tar givetvis olika lång tid att skriva, men säg sisådär fem minuter. 5x3= 15 minuter av 24 timmar = 0,01041666..... Alltså, nästan exakt 1 procent av min dagliga tid.

Jag vågar nog påstå att jag har rätt god tid på mig att göra betydligt intressantare saker än att skriva en blogg om min vardag.

Sen den andra funderingen - jag borde ju känna mig ganska orättvist påhoppad av en person som tar sig tid en söndagseftermiddag med att läsa ett inlägg på en taskig blogg som skrevs i april 2006. Men den personen kanske tyckte att det var värt att spendera sin tid med att läsa så mycket äckligt om min vardag.

Sen den tredje funderingen. Det är ju påfallande ofta att man inte vågar stå för vem man är när man skriver såna saker. Ofta står det inget namn alls, men det är beundransvärt att man tar sig tid med att skriva "anonymus" Nu vet jag inte riktigt vad man menar med anony-mus, men man kanske menade anonymOus........

Buggkursen

Ja, som sagt var jag på buggkurs under hela helgen. Började i fredags och jag mötte tjejen utanför kurslokalen några minuter innan kursstart. Vi letade oss in till själva rummet där vi skulle dasna och mötte andra förväntanfulla ialla olika åldrar.

Kursledaren började med att bjuda på kaffe och det bådade gott, fast han skvätte lite vatten på mig när han ville fixa till sin frisyr. Vi började med grundstegen och de mest elementära snurrarna. Det var det vi fick lära oss första kvällen och nöta in det. Det gick ganska bra. Jag fick vet att jag kan dansa lite ryckigt och måste röra mig med med höfterna. Svårt för en stel svensk som mig, men det får man väl fortsätta öva på.

De följande dagarna fick vi lära oss mera moves och olika steg. Det mesta började släppa. Första dagen dansade jag mest med tjejen som är ganska bestämd av sig och som en paso doble-duell fick jag vara fast och visa att det är jag som för. Sen skulle vi byta partners och jag överraskades av hur lealösa de andra var. Jag behöver nog lite motstånd och kamp för att dansa bra. Det tilltalar ju min aggressiva tävlingsinstinkt.

Det svåraste var nog att hela tiden komma på vad för moves man ska göra härnäst. Vi fick lära oss, tja, 7-8 olika rörelser och de ska man kunna variera med i oändlighet. Man vill ju inte vara tradig och enformig, så man ska hela tiden försöka variera och vara lite påhittig. Som en påpekade under kursen; "vi kvinnor behöver ju bara hänga med, men ni män måste ju hela tiden vara på tå och komma på saker:"

Ja, det är ett tungt ok på våra axlar när vi dansar.

Tjejen har fått mersmak av detta och vill följa lärarens råd om att fortsätta dansa för att hålla kunskaperna vid liv. Man rekommenderade att åka ut till Brunnsparken för att dansa i flera timmar. Så nu vill tjejen att vi far dit och dansar framöver. Jag nickar medhållande, men samtidigt dyker en stilla undran upp i mitt bakhuvud - vad har jag egentligen gett mig in på?

Snart bär det av

Om några timmar ska jag på danskurs. Kan villigt erkänna att jag är en smula nervös. Hur kommer det att bli? Kommer jag klara det? Eller har jag tagit mig vatten över huvudet? Alla dessa frågor kommer jag få svar på snart.

Det rullar upp en sekvens hela tiden i mitt bakhuvud om att jag försöker ta några steg och så kommer läraren och säger med engelsk brytning att; jak innte kann holla tackten...


Undrar vad det beror på?

Min lillasyster

Idag fyller min syster år.

Mitt första minne av henne var när hon var nyfödd. Jag fick komma på besök till BB för att hälsa på. Jag var lite komplex. Man hade ju varit van att få all uppmärksamhet och nu skulle jag helt plötsligt dela uppmärksamhet med en liten rödskrynklig sak. Men mest var jag fascinerad. Jag hade ju fått en syster.

Ett annat minne var när hon var knappt ett år. Hon låg i sin spjälsäng och pappa hade monterat upp en leksak som skulle stimulera synen och hörseln. Man skulle trycka på knappar och det hördes olika ljud från dem. Jag var lite nyfiken på leksaken och tryckte på en knapp. Av någon anledning föll leksaken ner å min syster som givetvis reagerade med gråt och skrik. Föräldrarna kom in och var upprörda. Jag var minst lika upprörd - jag hade ju bara tryckt på en knapp! Lyckligtvs gick allt bra. Tror jag.

Min syster har växt upp till en aktiv och humoristisk kvinna med myket empati och tillgivenhet. Hon är pigg, nyfiken och vill prova på nya saker. Hon börjar få en diger meritlista på vad hon har gjort och provat på. Hon drar sig inte för att gå in i en diskussion och undra vad man pratar om. Eller ifall hon hör lite skratt, så går hon dit och undrar vad det är som är så roligt. Hon har en otrolig social kompetens som gör att det är lätt att tycka om henne.

Även om vi alla börjar bli vuxna, så finns våra roller kvar. Man vill göra sin syter glad och försöker hitta en bra present. Jag och brorsan hade bestämt oss för en bra present och jag fick uppdraget att leta efter den. Och som jag letade. Tappade räkningen på alla affärer jag besökte och inte hittade den vi ville ha. Till sist bestämde jag mig för en som jag hoppas att hon blir nöjd med.

Egentligen gör det inget att leta halva dagen efter en bra present. För att man fyller bara en gång per år och man vill att hon ska bli glad. Det enda kruxet är att det är i smällkalla februari, men det får man ta. För ens lillasyster.

Grattis på födelsedagen syrran!

Ledighet dag 5

Sista dagen av min ledighet. Det har varit jätteskönt - att kunna sova ut och slappa. Det behövdes för att det kommer att bli en intesiv helg. Danskursen, ni vet.

Plus ett par fester som man är inbjudna till. Får se hur det blir med dem.

Ska inte göra så mycket speciellt innan dess. Funderar på att knalla runt lite i stan, men har ingen större lust till det. Måste nog ut lite iallafall.

Nu har jag åtminstone bestämt mig för hur jag ska göra min inbjudan och filar på det. Skönt.

Den annalkande 30-årsdagen III

Idag, eller om det var igår, har jag börjat fila på en idé om hur jag ska göra med inbjudningarna till min fest. Som det är alltid är i början, så är det alldeles fantastiskt, men efter ett tag visas de negativa sidorna upp och jag måste överväga fram och tillbaka om jag ska satsa på den ideén eller kasta den i papperskorgen.

Men om jag ska satsa på den, så kommer det visas sig snart för de utvalda.

Ledighet dag 4

När jag var i Stockholm igår så var det rätt så kallt. Kylan bet i kinderna och jag letade efter en bra födelsedagspresent. Gick väl runt halva stan innan jag hittade en som jag var nöjd med. Förhoppningsvis blir mottagaren lika nöjd.
 
Efter min jakt mötte jag upp J vid ett café som tydligen alla visste var det låg. Själv var man tvungen att kolla på eniro.se för att luska ut var den låg. När jag kom dit erinrade jag mig att jag har fikat där förra eller förrförra sommaren.

Sen när jag skulle bestämma mig för mat, så satsade jag på en "hälsotallrik" bestående av råris, räkor och grönsallad. Måste tänka på fysiken, fast allt föll samman när man blev bjuden på chips och läsk när man kom hem.

Iallafall, så var det trevligt som alltid när man umgås med J. Hon och jag har känt varandra sen högstadie/gymnasie-tiden och har hållt kontakten sen dess, och det är ju mer vad man kan säga med dem flesta andra man umgicks med då på den tiden. Vi pratade om vad som har hänt med oss och andra och vad vi tyckte om det. Alltid kul!

Senare på kvällen njöt jag av Liverpools vinst och sen läggdags.

I morse gick jag upp vid halv tio för att hinna fixa till allt innan jag tog tåget tillbaks till Örebro. Nu är man tillbaka.

Jaha, vad ska man göra nu?

Träna kanske?

Teambuilding på engelskt vis

Det har väl inte undgått någon sportintresserad att det har varit rubriker om Liverpool. Nu är det olika rapporter om vad som egentligen hände, men det som man kan ta för sanning är att under ett kort träningsläger i Portugal gick det lite överstyr. Craig Bellamy, en hetsig walesare, ville att norrmannen Riise skulle upp och sjunga karaoke. Riise ville, som en sansad nordbo sig bör, inte ställa upp, vilket ledde till en dispyt mellan de två som skällde på varandra.

När det var sängdags, så kände Bellamy att han inte riktigt var färdig med diskussionen och sökte upp Riise. Av någon anledning hae han med sig en golfklubba. För att slå övningsslag efteråt eller för att betona allvaret när han skulle prata med Riise, låter vi vara osagt.

Medan de två hade sitt, så söp flera andra riktigt ordentligt och poliser fick inkallas. Detta fick givetvis stora svarta rubriker överallt och man pratade om kris i klubben. Att man dessutom skulle möta Barcelona borta spädde på den redan heta soppan.

Ändå syntes det inget osämja när man stångades mot Barcelona idag. Visserligen släppte Liverpool in det första målet, snyggt nickat av Deco. Men, steg för steg, tog man kommandot i matchen och Bellamy nickar in kvitteringen precis före halvtid, som chockar den mäktiga Barcelona. Men det allra bästa var ju Bellamys målgest - en golfsving!


I den andra halvleken kontrollerade Liverpool matchen och kontrade in ett ledningsmål genom Riise som fick passning av Bellamy! Därmed så vann Liverpool överraskande borta mot mäktiga Barcelona.

Det är så här engelska lag har teambuilding. Man åker bort till ett soligt land, super ner sig och bråkar sinsemellan och vinner sen en svår bortamatch tre dagar senare. Andra nationella lag åker på fjällsemester eller till något kloster för att bounda, men nu ser ju vi att det är det engelska sättet som gäller!

Ledighet dag 3.

När jag kom till Stockholm igår vid tre-tiden, så trodde jag att morsan fortsatte att jobba. Hon sade det iallafall när vi pratades vid telefon dagen innan. Så jag åkte till Solna centrum och gick runt lite på måfå. Åt en kebab och kom på att det var längesen jag åt kebab. När jag åt, så förstod jag varför. Jag tycker om kebab, men det är inte så gott när halva brödet blir blött och degig av såsen. Måste tänka på det nästa gång - säga till att man inte vill ha så mycket sås på kebaben.

Skickade ett sms om att vi kan mötas i centrum för att, tja, inte vet jag, kanske hjälpa till att bära matkassar. Fick svar att hon var hemma och hade tagit ut komptimmar. Det kunde man väl ha sagt innan? Jaja. Knallade hem till henne och fick kaffe och mat. Bororsan kom förbi och vi pratade hela kvällen.

Sen var det ju så här att både hade plikter nästa dag och lade sig tidigt. Jag surfade lite på nätet och spelade lite poker. Tar ett nytt försök efter höstens debacler. Man fick ju lite självförtroende sen förra helgen. Det gick bra. Gick plus.

Vaknade runt nio-snåret, gick upp, kliade mig på magen och fixade lite kaffe. Såg att DN hade kommit och satte mig ner för att läsa länge. Där kände man sig att man har saknat DN. Bra genomtäckande artiklar. Lite upplyftande jämfört med bladets schlagerchocksartiklar och följetongen om Britney Spears hår. Ska nog ta mig an en sån där helgprenumeration. För vardagarna är tiden inte tillräcklig för djuplodande läsning på morgnarna.

Ska snart ta mig i kragen och sätta igång för dagens bravader som innehåller dels köpa födelsedagspresent till syrran, dels träffa en goid vän och dels förhoppningsvis hitta något roligt till mig.


Ledighet dag 2

Vaknade lite väl sent. Skönt med ledighet! Bokade biljett när jag gick upp och ätit lite frukost. Ska åka till Stockholm om en timme och hälsa på familjen. Mest bara det.

Ska försöka ta en sväng runt affärerna, men känner ingen större lust för det.Först kan det väl bli vår och sommar,så att man känner att det iallafall vore lite kul att köpa nya kläder. Nu känns det mer som, rycka på axlarna och säga; njaaaa...

Ändrat fokus

Jag hade bestämt mig för att ändra lite på styrkepassträningarna. Dels ändra övningar, men också lägga mer fokus på uthållighet än ren styrka.

Och det gick som jag befarade.

Jag har inga uthålliga muskler. Så det blev ett rätt så jobbigt pass.

Men det är bara att fortsätta kämpa och ta emot all jäkla mjölksyra med ett ansträngt leende på läpparna...

Ledighet dag 1.

Jag gjorde ingenting igår. Ingenting. Förutom att hyra ett par filmer och nästan somna till. Idag har jag bestämt mig för att vara lite mer nyttig. Sortera tvätten som jag skulle ha gjort igår är klart och nu ska jag iväg för att träna lite.

Sen ikväll ska jag packa lite och åka ner till Stockholm imorgon för att hälsa på familjen. Man måste passa på när man är ledig. Fast kruxet är ju att det är bara jag som är ledig när jag är där. Så jag måste hitta på nåt att göra under dagarna jag är där.

Typ titta på tv......

Det blir aldrig bara en öl....

Jag var inte i topptrim när jag kom hem till M för lite poker och grabbumgänge. En gårdagens festande med en stor portion heldagsdiskussioner om olika föreningssaker gjorde mig ganska så mör. Men stillsamt poker piggar upp en ordentligt och jag hade dessutom bra flyt med händer och floppar.

Hamnade i Heads'up med min vapendragare tillika antagonist; M. Vi bettade försiktigt mot varandra, och till sist fick ett par all-in avgöra som både föll ut till min fördel. M tog förlusten stort och hedervärt med att storma ut från köket till balkongen och muttra för sig själv med en cigarett.

Några kronor rikare bestämde vi för oss att gå ut. Tanken var att ta en öl och käka mat, men då hade inte räknat med en viss persons vana att tokbeställa öl hela tiden så man aldrig kommer från krogen. För honom existerar det inte att bara ta en öl, utan det ska vara minst tre-fyra. Och det ska allra helst vara inom 30 minuter.

Jag kände ändå att jag fick min hämnd genom att skicka bus-sms från hans mobil till en väl vald person. Det måste alla veta. Lämnar man kvar sin mobil inom andras synhåll - så har man rätt att skicka sms i personens namn.

Först efter flera öl var man beredd på att käka, men jag hade ändå fyllt kalorikvoten med ölen, så jag begav mig hemåt till tjejen som fick stå ut med dålig andedräkt och sanslöst osmidighet när jag försökte lägga mig försiktigt. Jag måste träna på det där.

Idag blir det nog mest slappa. Sortera tvätt och en långpromendad står på dagens agenda. Ska nog kunna klara av det.

Tur att man har sett CSI....

Man är rätt sliten nu och tanken är att man ska fortsätta helgen med mer fest och umgänge. Jag lovar att ifall det inte hade varit för en veckas ledighet som kommer nu, så skulle det vara en tuff vecka med så lite vila.

Det startade ju igår med fest med några arbetskolleger. Tog det ganska lugnt med öl och whisky. Bröt upp vid halv ett. Svängde förbi Burger King för lite käk och bälgade i mig vatten för att må så bra som möjligt inför morgondagen. Tre timmar senare vaknade jag av ett olidligt behov av att gå på toaletten. Två timmar därefter vaknar jag återigen av snustorr hals och drack mera vatten. Två timmar går jag upp och avskyr mig själv för att jag ska på möte.

Vi skulle ses på mitt jobb. Jag kommer först och tänkte gå in i rummet som vi ska vara. Tycker att det var väldigt kallt i rummet och anade oråd. Ser att rummet verkar väldig rörigt och gardinerna fladdrar. Då märker jag att det ligger glassplitter överallt och ser upp mot ett krossat fönsterruta. Nu har man ju sett några avsnitt från CSI, så man visste att man absolut inte skulle röra nånting för att inte förstöra bevis som hårstrån och klädfibrer.

Ringde till chefen som skickade en kille som fixade rutan. De andra som jag skulle ha möte med kom, och vi satte igång med diskussioner om stadgar, direktdemokrati och hur vi skulle genomföra årsmötet. Vi kom fram till många bra saker och framför allt om att det blir mycket jobb ett par månader framöver.

Sista timmen var oerhörd seg och när vi äntligen bröt upp, cyklade jag hem för att återhämta mig ett par timmar. Snart ska jag iväg igen för poker och fest. Man måste passa på innan man ska jobba en massa igen.


Ledighet!

Tror ni att det är bara elever som firar att man har lite ledigt? Nä, tänkte väl det. Skönt med ledighet nu. Ska möta upp några arbetskamrater senare ikväll och därefter bege oss iväg till ännu en kollegas hem och fira in sportlovet. Dast det får inte bli så mycket klackar i taket för min del.

Ska på möte imorgon klockan 9.30. Det var ju bra planerat, men inte så mycket att göra åt. Det får gå med vatten och alvedon.

Krock!

När jag kom till jobbet i morse, glad i hågen, och skulle sätta igång dagens arbete, så kommer gympaläraren förbi och undrar om jag ska hyra skidor den 1 mars då vår skola ska ha friluftsdag. Jag svarar att jag behöver hyra och sen kommer jag på det. Samma dag som jag ska svänga förbi sjukhuset på förmiddagen för förberedelse inför operationen. Dessutom, ett möte samma dag hela eftermiddagen.

Fan också.

Nu är det telefonsamtal och massa försök till att ändra tider som gäller.

Operationstid!

Nu längtar man verkligen efter ledighet. Kom hem för en timme sen och har i stort sett bara legat på soffan och orkat som mest med att prata i telefon. Gick genom posten och ser man på - det tog inte så lång tid som man trodde från början.

Om några veckor ska operationen genomföras. På en måndag kl 07.00. Tack för den. Men det känns bra iallafall att äntligen få besked om när det blir av. Nu när det man vet att det närmar sig, så smyger det in en viss nervositet. Alla försäkrar sig om att det är en rutinoperation och så, men det är ändå jag som ska ligga under kniven. Sen är det här med narkos. Jag tar för givet att jag bir sövd. Eller jag ska komma kl 07.00 på en måndag, så det behövs ju nästan inte, men iallafall så vet jag av tidigare erfarenhet att jag blir så dålig efter narkostjack. Jag mår pyton i tre dygn. Undrar om det kan vara abstinens efter lite narkostjack?

Det är väl det jag inte gillar. Sen är jag väl inte förtjust i att bli skuren med en skalpell heller, men så länge jag är borta på narkostjack, så kan jag nog låta det passera.

Jaja, det blir nog bra det här....

Vad är det som är så roligt?

Min arbetsrumskamrat kommer in och spricker upp i ett stort leende och skrattar. Jag tittar upp från uppsatserna om Etik och moral som jag går genom och försöker snabbt komma på vad det är som är så roligt.

Min frisyr? Näe, hyfsat, fast tjejen rufsade lite på den när jag skulle gå i morse.

Kläderna? En svart hood är väl inget man skrattar åt.

Har jag sagt eller gjort något nyligen? Näe, som sagt, jag rättar uppsatser.

Jag höjer ögonbrynen och skakar frågande på huvudet. Jag var inte så talför, nu när jag tänker efter. Han tittar lite åt sidan på mig och jag vrider huvudet åt vänster för att se vad som finns vid min datorskärm.

Åtta kaffekoppar.

Ja, okej då. Jätteroligt.....

Alla hjärtans dag III

Ju längre man är tillsammans med någon, desto svårare är ju det att hitta en bra present. Men än så länge har jag inte haft så stora problem med det. Det gäller bara att vara uppmärksam och skruva upp hörapparaten när tjejen pratar om saker hon tycker om.

Det år ju lite i mode det här med dans. Det är hur många dansprogram som helst på TV och folk väller in på danskurser. Tjejen har varit sugen på att gå på en sådan kurs rätt länge, medan jag mera har varit lite off och skjutit upp det på obestämd tid.

Men, jag vet att hon vill och jag tänkte sluta dissa och börja hissa. Att ställa upp i nånting som gör henne glad. Så jag anmälde oss i hemlighet till en buggkurs om ett par veckor. Alltså, jag är ju riktigt orolig för hur det kommer att gå. Mitt taktsinne är inte på topp, och jag kommer förmodligen att känna mig otroligt fånig.

Men jag ställer upp!

Tjejen blev väldigt glad över det. Så man lyckades. Om man lyckats återigen efter danskursen låter jag vara osagt tills vidare.

Alla hjärtans dag II

Ja, alla hjärtans dag ÄR ett jippo. Det är kommersiellt och kan lätt missbrukas till att trycka ner de svaga och utsatta. Absolut. Då är det ännu mer betydelsefullt att se till att man gör den här dagen till något bra för alla. Jag tycker inte heller om den här hetsen med att se vilka som är populärast med att få flest rosor eller kort. Sånt uppmuntras inte på skolan. Istället uppmuntrar vi att alla får något av en kamratstödjargrupp som uppmanar alla att vara extra snälla mot varandra. Jag kan inte garantera att alla verkligen ÄR snälla mot varandra - för när skulle man kunna det? Huvudsaken är att man åtminstone gör något och gör sitt bästa att det kan bli så.

Tror man på fullt allvar att vårt arbete med att förhindra förtryck och dålig atmosfär på skolan enbart finns just den här dagen, så har man en väldig snedvinklad syn och kastar sig över en väldig billig angreppspunkt. Vårt arbete pågår ständigt och istället för att försöka sopa den här bemärkelsedagen under mattan så väljer vi att försöka göra något positivt av det.

Att det finns elever som mår dåligt av den här dagen är självklart att det finns. Lika självklart att det finns elever som mår dåligt när det är sommarlov för att man har inga kompisar att umgås med, eller att det blir jul för att familjen är splittrad, eller att det är lucia för att man inte kan sjunga.

Det är svårt att göra alla glada. Men man kan alltid försöka och då är det bättre att lyfta fram de positiva sakerna, än att sopa allt under mattan och låtsas att det inte finns. För att, tro eller ej, det finns en värld utanför skolan som gör sitt för att uppmärksamma den här dagen. Och där kan vi inte ansvara för det, utan då får vi, som sagt, göra det bästa av det här på skolan.

Nog om det.

Jag tänker inte skämmas för att jag tar tillfället i akt att göra något speciellt med min tjej. Det är ju bara fånigt att komma med påståenden som, "bättre att göra det oannonserat än att göra det på en bestämd dag", tror man allvarligt på sånt, så har man sett för många filmer från 50-talet där kvinnan ska stå vid spisen och föda barn medan mannen jobbar och läser tidningen när han kommer hem.

Klart som fan att man gör saker i vardagen också. Sen får det stå för var och en hur man gör den här dagen. Att slå till med en ros eller en hjärtformad godisask är inte min grej, utan jag vill hitta på nånting som jag vet gör min tjej glad och det är för mig det viktigaste. Och det är inte så att jag försöker göra min tjej glad en gång om året.

Till sist, tar jag inte heller skit om ifall man är ensam och inte har någon partner. Va!? Finns det såna?! Det hade jag ingen aning om. Det är inte precis så att jag har varit ihop med en tjej varenda gång det har varit alla hjärtans dag. Men då får man göra det bästa av dagen. Samla ihop ett gäng och invadera en restaurang. Käka och drick gott. Det går faktiskt att göra något trevligt med sina vänner också.

Gör något av det, istället för att muttra och dra fram alla negativiteter.

Alla hjärtans dag

Elever går omkring och delar ut ut godishjärtan till alla.

Trevligt!

Även om just jag inte är så förtjust i godishjärtan, men tanken är det viktigaste!

Trött på två sätt

En intensiv dag som tog massa energi. Är riktig trött både psykiskt och fysiskt. Inriktar mig på att ligga på soffan och återhämta mig inför morgondagen.

Pust.

Vad jag brukar göra på tisdagsförmiddagarna

Tisdagsförmiddagar = rätta böcker och prov.

Bläh. Tråkigt att rätta.

Ja, jag vet att det är viktigt att följa upp och se hur eleverna utvecklats, men tycker ändå att rättning är en av de tråkigaste momenten på jobbet. Att förbereda och ha interaktion med dem på lektionerna är grymt roligt. Men efterarbetet. Undrar om man kan anställa en assistent som ansvarar för rättning? Jag menar, jag har ju så mycket att göra nu, nu när jag är bo.., representant för SO-ämnet.


Diplomati hemmavid

Dagen har gått fort. Sjukt mycket att göra på jobbet, hjälpa M att lämna in några filmer och träning efter det. Är rätt så tagen just nu och har ingen energi kvar att göra något åt röran hemma. Ligger lite smutskläder överallt som jag antagligen bör ta tag i innan de anfaller varandra på grund av revirtänk. Har medlat lite och lovat att fixa allt imorgon.

Lite diplomati gjorde susen alltså.

Bos.... Eller jag menar representant....

I morse bestämdes det att jag numera ska bossa över SO-gruppen. Eller, rättare sagt, vara representant och därmed ta ansvar för beställa läroböcker och leda gruppen vid behov. Jag gillar ju att bossa, så det ska inte vara några problem. Men det får man inte säga, utan jag ska vara representant.

Men den mest positiva nyheten var att man får lite extra tjockt lönekuvert av att vara boss, eller jag menar representant, för ett ämne. Det hade jag ingen aning om. Att få bestämma vilka böcker som ska beställas och därmed också vilka som jag beställer lite extra åt och andra som jag inte gillar säger jag bara att det inte finns pengar kvar till flera böcker. Hör mitt ondskefulla skratt! Och dessutom få betalt för det! Det är kul att vara bo..., ehrm, representant!

Veckan har börjat bra!

Ny vecka snart

Det var en trevlig kväll igår. Trots den jobbiga förlusten mot Newcastle med två insläppta mål, en tabbe av målisen Reina och ett billigt straff. Men kan man inte göra mål på tre frilägen, så är man inte värd att vinna. Så det var bara att ta sig genom och bli lite pissig sur.

Slog följe med BigB och P till J som fyllde år och stod för lite fika och lokal. Det var trevligt. Vi satt och pratade hela kvällen om olika saker och boundade på grabbars vis.

Idag blir det en lugn dag. Antagligen gå på bio med tjejen. Inte så mycket planerande, vilket är väldigt skönt. Nu är det vecka kvar till en skön veckas ledighet. Fast det händer väldigt mycket den här veckan. Alla hjärtans dag och såna saker som gör att stresspulsen ligger lite högre än vanligt.

Alla hjärtans dag. Ja, det är kommersiellt. Ja, man ska kunna uppvakta sin dam andra dagar också. Men det är lite kul ändå att ha en extradag som pushar på att ta fram sin obefintliga romantiska sida. Det spelar ingen större roll för mig vad man får eller ger. Det är tanken som räknas. Att veta att det man ger betyder något för den som får. Men det viktigaste för mig är att vara med henne. Att vara i samma rum som henne ger mig mycket mer än att få massa presenter. Men visst blir man lite extra glad att få en liten överraskning.

Och jag vet att jag kommer att bli glad. Jag ska ju vara i samma rum som henne.

Skräckis man garvar åt

Vi hyrde "Snakes on a plane" igår. En skräckis med glimten i ögat. Man skrattade mer än hoppade till av rädsla, om man säger så. Höll oss vakna iallafall. Man blev imponerad av manusförfattarens kreativitet av vilka kroppsdelar ormarna skulle bita på. Inga gränser fanns. Väldigt imponerande.

Idag svängde jag förbi stan för att införskaffa en present åt en god väns födelsedagsfika ikväll. Verkar bli lugnt och det är jag nog tacksam för. Skönt att bara dricka bärs och snacka skit.

Men innan det ska det kollas på fotboll. Svår bortamatch mot Newcastle. Heja Pool!

Vad är det för dag idag?

Hembakad pizza och en rulle att somna till med tjejen.

Fredag!


Könsdebatt

Hade en lektion idag med en grupp. Vi har jobbat mycket med etik och moral. Det viktigaste har varit att försöka kunna motivera sina åsikter. Det är lätt att tycka, men mycket svårare att förklara varför man tycker så. Så jag har gjort lite olika övningar och idag fick jag en hel del goda skratt. Jag hade gjort ordning en könsdebatt om vilket kön som är det bästa. Tjejerna fick argumentera för att killarna var de bästa och killarna fick göra tvärtom.

Man såg på deras ansiktsuttryck att det tog emot att dissa sig själva och hylla det andra könet. Men förhoppningsvis var det bra träning och att man lär sig något att argumentera i en debatt. Om inte annat så fick iallafall jag några goda skratt.

Läsa böcker...

Köpte en bok för några veckor sen. Under arbetsåret är det väldigt sällan jag läser böcker.Jag brukar istället beta av massa böcker under sommaren som jag har köpt på mig under våren. Dum egentligen. Jag brukar förklara bort med att jag inte hinner läsa, är "lästrött" efter jobbet, yada yada.

En annan, inte helt oväsentligt, grej är att det är ganska dyrt att köpa böcker. Ja, man kan köpa pocketböcker, men jag är inte så förtjust i att böckerna ser ut som en dassig solfjäder efter att man har läst dem.

Men allt handlar ju om prioriteringar. Så jag har bestämt mig att jag ska bättra lite på mig på den fronten. För ett par veckor sen köpte jag boken Snabba cash. En rätt så grabbig bok om Stockholms undre värld. Riktigt bra. Den hade realiserats ordentligt, så jag tyckte att den var ett kap. Gick förbi bokaffären idag och letade efter en ny bok att läsa. Trogna läsare vet ju att jag kollat mycket på Vita huset på sistone, så när jag såg att Bill Clintons memoarer reades ut för 80 spänn, så slog jag till. Den är rätt så tjock, så nu har jag några veckor att fördriva tiden med. Därefter är det ju den stora bokrean.....

Storm i ett fotbollslandslag?

Snö, snö, snö. Nu klagar nog ingen på att det aldrig är vinter. Höll nästan på att bli påkörd idag av en cyklist som hade luva på sig. Hon eller han såg inte att jag kom från sidan. Det är ju det som är problemet med luva. Man ser ju ingenting. Det blir ju bara tunnelseende. Därför kör jag på min sköna mössa som täcker kinderna. Och så ser jag alldeles utmärkt, förutom när jag får massa snö i ögonen förstås.

Återigen är det kris i landslaget. Vi förmår oss inte göra något mål mot afrikanska mästarna och det är kris efter kris. Att vi spöade Spanien för några månader sen, som i sin tur spelade ut England igår, verkar det vara ingen som minns. Alltså, jag skiter fullständigt i hur det går på träningsmatcherna. Det är när det är tävlingsmatch som jag begär att de ska vara på tårna och tugga taggtråd. Och det har de gjort hittills, så då är jag nöjd,

Självklart ska vi ha de bästa spelarna med oss. Zlatan behövs. Men han gör inget lag och vi kan spöa nästan alla med eller utan honom. Men tagga ner krissnacket. Vi pratar efter Nordirlandmatchen i slutet av mars......

Snortrött..

En kombination av plasmagivning, hård dag på jobbet, bastant middag på Rosali's med J och P och till sist en inställd biljardmatch gör att jag är riktig snortrött nu. Ska fixa ett par saker och sen är det läggdags.

Slökollar på Sverige-Egypten. Min syn på träningsmatcher har inte förändrats. Fruktansvärt tråkigt och det tycker nog svenska landslaget också. Det går inte att förklara annat med fyra raka vinster i EM-kvalet och typ 28 träningsmatcher utan vinst.

En snabb händelse i arbetsrummet

En kollega kommer in i arbetsrummet och frågar;

Har du Tippex?


Näee..., finns det såna nuförtiden?


Men jag behöver Tippex!


Hmm, kolla det andra bordet. Han brukar samla på antikvarier...


Jag är inte riktig nöjd med den sarkasmen, men det får duga....

Smått och gott

Skönt med ett stenhårt träningspass idag. Man var ganska mör i benen när man kom hem. Sluka i sig mat och ska nog äta lite mer snart. Blev påmind idag att det är bara 1,5 vecka kvar till eleverna har sportlov och det betyder ju lite skön ledighet. Det går fort nu.

Men så är det alltid på våren. Vårterminen är som en Greyhound mot en höstlig bulldogg. Man klagar inte. Dessutom går tiden fort när det är mycket att göra och det är det sannerligen.

Har avslutat andra säsongen av Vita huset där presidenten offentliggör att han har MS och att han ändå ställer upp för omval. Rysningar!

Bra idé?

Det var inte skönt att cykla i morse kan jag säga. Snön piskade i ansiktet och därefter bet kylan riktigt ordentligt. Det borde finnas nåt sån där björnfett som man kan smörja in sig i ansiktet för att kunna motstå kylan. Tänk vad bra det skulle vara. Å andra sidan kanske det inte känns så glamouröst att glida in på jobbet med massa björnfett i ansiktet.

Näe, jag får nog frysa om kinderna framöver också.

Super Bowl

Igår natt var det ju Super Bowl i USA. Finalernas final. Efter 19 stentuffa matcher ska det till sist avgöras vilket amerikanskt fotbolllag som är bäst. Det är som en nationell högdag i staterna och som inte har någon riktig motsvarighet här i Sverige. Bandyfinalen? Kom igen.

När jag pluggade på gymnasiet, så brukade jag kolla på amerikansk fotboll. Det var något magasin på tv 3 som visade en halvtimmes sammanfattning. När det vankades Super Bowl brukade jag och en kompis förbereda oss med att köpa ett par grillade kycklingar, några påsar chips och massor med Coca-cola. Så tittade vi på matchen med alla dessa spelavbrott och reklampauser. En match med fyra 12-minutersperioder kunna gå i flera timmar. Vi somnade väl vid 5-tiden, ganska så illamående efter att ha smällt i sig en hel kyckling och ett par påsar chips, och att hoppas på att komma i tid till skolan några timmar senare var lite väl mycket att hoppas på.

Roliga minnen, men inget man gör nu. Det skulle aldrig fungera när man närmar sig 30 och förväntas göra ett bra jobb. Fast någon gång ska jag återuppleva en hel natts väntan på att spelet ska komma igång och massa illamående av skräpmat.

Dålig kombination

Det är ju ingen bra kombination. Natten till måndag är, helt överlägset, den jobbigaste natten att sova. Kroppen är inte beredd på att gå och lägga sig, men förnuftet vet att man måste sova nu om man ska orka med måndagen. Tyvärr så vinner kroppen. Alltid! Så man ligger där,kniper med ögonen och hoppas att man somnar av det. Av någon anledning så gör man inte det.

Så man vaknar på morgonen med fyra timmars sömn i kroppen och beger sig iväg till jobbet. Och måndagar är, helt överlägset, den jobbigaste arbetsdagen. Fullspäckat med lektioner fram till kvart över tre. Resten kan ni räkna ut.

Outvilad och intensiv arbetsdag. Man är ganska glad över att få vara hemma nu. Nu ska jag äta och sen bara slappa. Sen ska jag piska kroppen till sömn vid 10-tiden...

Tvetydig känsla

Helgen är snart slut. Känns som den har gått förbi en och man inte har gjort något speciellt. Å andra sidan, så har jag tvättat, städat, träffat vänner och en som jag inte har sett på ett halvår, spelat spel, varit med tjejen och sett några bra fotbollsmatcher.

Konstig tvetydig känsla.

Nåväl, nu blir det en lugn vecka. Tjejen är borta en vecka för jobb och jag ska nog mest ägna mig åt jobb och träning veckan ut. Då går tiden mycket fortare.


Städhjälp, ja tack!

Nu luktar det såpa i min lägenhet. Fräscht. Att man inte storstädar oftare. Fast det är så otroligt tråkigt att städa. Det enda skälet man gör det är ju för att det blir mycket trevligare och fräschare att vara i lägenheten.

Jag är helt för städhjälp. Jag ser ingen skillnad på att kalla en rörmokare som fixar avloppet för en summa pengar med en städare som städar hela lägenheten mot betalning. Beroende på hur det blir med skatteavdrag och allt detta, så kan jag mycket väl tänka mig att betala för städning.

Spontant samkväm

Tvättning fixade jag, däremot städning var det lite si och så. Slappade istället på soffan och glodde på tv. Vid halv tio-tiden ringde det på dörren och jag undrade snabbt vem i helvete som ringer på så här sent. Utanför stod tre glada grabbar med varsin drink och undrade om jag ville haka på. Det var ju min gode vän B med J och A som undrade om jag inte ville delta på deras förfest.

Jag var oduschad, klädd i slapparkläder och var allmänt ovårdad. Men efter att ha avböjt vänligt och stängt igen dörren, så ångrade jag mig nästan direkt. För vem skulle jag imponera på? Grabbarna skulle inte bry sig om jag luktade lite. Och tjejen var ju inte med, så för henne behövde man inte imponera på heller. (Även om man har varit ihop i några år, så försvinner inte känslan av att man vill vara fin för tjejen.)

Så jag plockade med mig några öl och knallade över till B:s lägenhet och hade en väldig trevlig kväll med mycket snack och garv. Tack grabbar! 

Skänk en slant eller var en dålig människa

Orkade inte tvätta igår. Men den här gången var jag så duktig att jag gick ner och strök min bokningstid. Det var ädelt gjort, tycker iallafall jag. Istället åkte jag hem till tjejen för att ha en myskväll. Nu är jag hemma igen och ska ta tag i tvätten idag och även lite städning bör vara på sin plats också.

När jag cyklade hem (cyklade!), så åkte jag förbi fotoaffären för att hämta min servicefixade digitalkamera. Har inte kollat den än, men enligt de ska det vara så gott som ny. Jaja, jag vet vad som kan hända efter att ha lämnat in saker för service.

Därefter cyklade jag (cyklade!!) förbi stan och kom på en sak. Alltså, de där insamlingsmänniskorna från Frälsningsarmén, Röda korset och liknande - de måste ju ha en pm där det står var man ska stå. Alltså de platser som ger mest dåligt samvete. Jag menar, om man ska knalla in på Bolaget till exempel och det står en äldre man från Frälsningsarmén precis vid ingången med en sparbössa. Då tar det ju emot att inte skänka några mynt. Och också visa att man är värsta suputen för att hellre spendera pengar på alkohol än att hjälpa andra medmänniskor i nöd. Då känner man ju sig inte som världens bästa människa direkt.

Det där måste ju de veta! Ställ ut på strategiska ställen som garanterat ger dåligt samvete om man inte skänker en slant. Jag tror knappast att man har insamlare utanför sjukhuset till exempel..

Nåväl, jag klarade mig Skulle inte handla nåt på Bolaget idag. Har fortfarande massa taxfree-alkohol kvar, där finns det inte heller några insamlare, så där kan man handla med gott samvete iallafall....


Höll Izzard måttet?

Kollade på Eddie Izzard igår, en världsberömd standuppare från England. Lite sen sändningstid, men har flera gånger sett glimtar av honom och ville verkligen se hur han håller ett helt show.

Det blir ungefär samma känsla som med fotbollsspelare. Som Rivaldo till exempel, man kommer ihåg när Sportspegeln visade några ögonblick av den senaste Barcelonamatchen och Rivaldo gjorde antingen praktfrisparkar eller cykelsparkade in ett mål. På det sättet fick man bilden av att han spelade så hela matchen. Vilket var ju inte sant. Han spelade fantastiskt i 2 minuter, resterande 88 minuterna var han ganska ordinär. Misslyckade finter och skottförsök som hamnade vid hörnflaggan.

Det blir ju också att man fokuserar sig enbart på en eller två spelare under matchen. Jag skiter väl i hur det går för Inter, men gläds åt att det går bra för Zlatan. Därför koncentrerar man sig när Zlatan får bollen eller startar en öppnande löpning, medan jag går på toaletten ifall det är motståndarhörna.

Ungefär så var mina farhågor inför Eddie Izzard. Men han höll måttet. Några smådippar, men annars rolig och jag skrattade högt flera gånger. Inte blev jag iallafall lika besviken som när jag fick se Rivaldo en hel match för första gången och trodde att han skulle cykelsparka in tre mål och slå in några frisparkar i krysset.

TGIF!

Skönt med fredag. Har planerat det så att det blir en ganska lugn dag idag. Så jag, med andra ord, slipper springa som en skållad råtta fram och tillbaka på jobbet. Blir nog fortsatt lugnt hela dagen. Träna efter jobbet och avreagera mig lite. Sen hem för att tvätta under kvällen. Man kan ju inte alltid ligga på topp hela tiden, vet ni. Det ska bara bli skönt att kunna slappa och veta att man kan sova ut imorgon.

Thank God It's Friday!

Badmintonmatchen

För ett par veckor sen utmanade J mig på badmintonmatch. Det är rätt sällan vi tävlar mot varandra överhuvudtaget, mestadels för att jag är en otrolig grinig vinnarskalle och vinner för det mesta. Men i badminton är det faktiskt jämn nivå mellan oss;

J.

Beskrivning: Kort och kompakt. Har en rekylliknande dödlig smash. Uppväxt med stenhård sovjetisk drillning av badmintonspel i sin ungdom, därav en naturlig rörelsemönster på badmintonbanan. Urusel kondition. Ska helst inte ha uppvärmning för då skenar pulsen iväg.


Status: 7/10 första 15 minuterna, sen kraftigt fallande.


T.


Beskrivning: Lång och spenslig. Sega smashar som med nöd och näppe klarar sig över andra sidan. Uppväxt med lättsam sommarsvensk badmintonspel med bensinmacksracketar och plastboll som gick sönder eller försvann i buskarna efter två dagar. Hyfsad kondition. Klarar av att hålla tempot länge.


Status: 6/10.


Vi hann med två matcher. Båda var jämna. Den första vann J i två raka set. Jag hittade ingen bra motmedel för hans stendhårda servereturer som föll det avgörande poängen. 21-18, 22-20 blev ställningen. Redan där märkte jag av hans trytande ork och försökte hålla ett högt tempo hela tiden, så han inte hann återhämta sig. Så andra matchen vann jag relativt enkelt. 21-17, 21-16. Således blev det ju oavgjort, men ifall vi skulle hinna med en tredje, så är jag stensäker på att jag skulle ha vunnit.

Man är ju en grinig vinnarskalle. Såna vinner alltid i längden.


Jag har en ny cykel!

Idag blev jag en stolt ägare till en ny cykel. 7 sköna växlar. 55 cm ramhöjd, navgenerator till framljus, dubbelfälgar, metalliclook och vi fattade tycke för varandra direkt. Han stod där och jag förstod att det skulle vara vi två. Efter lite papperarbete cyklade jag väg och det kändes som jag flög. Iallafall tidsmässigt jämfört med när jag gick. Han arbetade så tyst. Urban var ju väldigt gnällig det sista året och skrek högt hela tiden.

Säljaren installerade sadeln och det var i högsta laget. Nådde knappt ner med fotspetsarna och jag fick nästan svindel när jag cyklade. Men det är väl en vanesak. Kärleken kan bara bli större. Ett djupt hål i plånboklen blev det -men det är han värd.

Nu ska jag försöka hitta ett passande namn till honom. Funderar ut under helgen..