Statistik för November: Ett inlägg.
Tänk att det finns några tappra själar därute som fortfarande besöker denna högst torftiga, eller det där var ju en rejäl överdrift, blogg.
Det är svåra tider nu. Finanskrisen sätter sina spår. Man har inte råd att gå ut och käka lika ofta. Eller att gå på bio. Förvisso är det bara det att man inte hinner och att blöjor slukar det mesta av budgeten. Men då och då slår vi på stort och hyr "Johan Falk no. 5" med en billig chipspåse till.
Svininfluensan sätter sina spår. Vi har alla hittills klarat oss och även tagit sprutan efter en lång tids konfunderande. Efter att ha sett att det förekom både på min arbetsplats och på lilljäntans dagis så bestämde vi oss att det var lika bra att köa flera timmar för att få en nålstick. Inga bieffekter av sprutorna, förutom ömmande överarmar som ställde till problem för oss när vi skulle bestämma vem som skulle ta upp barnen på morgonen. "Nej, jag kan inte ens lyfta min arm!"
Jobbet sätter sina spår. Kombinationen av två barn och ett heltidsjobb är jag inte så van vid. Hittills bara fyra månader av den varan är min erfarenhet. Men den positiva effekten av det är att man möts av två strålande glada barn när man kommer hem på eftermiddagen. Därefter är det fullt ös tills lillgrabben slocknar vid sisådär halv nio.
November sätter sina spår. Det är mörkt, det är kallt och det är regningt. När det var soligt i lördags märkte man knappt av det för man tog det liksom så givet att det skulle vara mörkt, kallt och regnigt.
Men, men. Det är väl så här det kallas för liv. Nu är det dags att fortsätta jobba med omdömen, planering, åtgärdsprogram och diverse elevärenden. Men fört en kopp kaffe på det här.
Det är svåra tider nu. Finanskrisen sätter sina spår. Man har inte råd att gå ut och käka lika ofta. Eller att gå på bio. Förvisso är det bara det att man inte hinner och att blöjor slukar det mesta av budgeten. Men då och då slår vi på stort och hyr "Johan Falk no. 5" med en billig chipspåse till.
Svininfluensan sätter sina spår. Vi har alla hittills klarat oss och även tagit sprutan efter en lång tids konfunderande. Efter att ha sett att det förekom både på min arbetsplats och på lilljäntans dagis så bestämde vi oss att det var lika bra att köa flera timmar för att få en nålstick. Inga bieffekter av sprutorna, förutom ömmande överarmar som ställde till problem för oss när vi skulle bestämma vem som skulle ta upp barnen på morgonen. "Nej, jag kan inte ens lyfta min arm!"
Jobbet sätter sina spår. Kombinationen av två barn och ett heltidsjobb är jag inte så van vid. Hittills bara fyra månader av den varan är min erfarenhet. Men den positiva effekten av det är att man möts av två strålande glada barn när man kommer hem på eftermiddagen. Därefter är det fullt ös tills lillgrabben slocknar vid sisådär halv nio.
November sätter sina spår. Det är mörkt, det är kallt och det är regningt. När det var soligt i lördags märkte man knappt av det för man tog det liksom så givet att det skulle vara mörkt, kallt och regnigt.
Men, men. Det är väl så här det kallas för liv. Nu är det dags att fortsätta jobba med omdömen, planering, åtgärdsprogram och diverse elevärenden. Men fört en kopp kaffe på det här.