Tobbes vardag

Nu är jag så trött att ögonen går i kors.

Inte ens kaffe hjälper och då är det allvarligt.

Hem och leka med barnen - DET hjälper.

När man läser gamla blogginlägg av undertecknad, så ler man lite åt den gamla goda tiden då man tyckte varje morgon var lite av en golgatavandring av att gå upp på morgnarna och ta sig till jobbet. Snooze var min bäste vän och jag skar av en moment efter varje snooze så att jag kunde ligga och dra lite längre. Ibland var det frukosten som rykte eller att jag kunde ta den där planeringen lite senare eller att jag fick ta en raggardusch istället för den vanliga.

Allt, allt, allt för att ta en minut eller ett par till för att ligga kvar i sängen. Sen är det bara att blåcykla till jobbet för att hinna till första morgonlektionen. Framför allt morgonlektionerna var de värsta man visste. För det betydde att man var tvungen att stressa dit och inte ha den lilla tiden till en kopp kaffe innan.

Det är inte riktigt samma sak nu. Kan man säga.

Först är det bara ett under ifall man sover fram till själva larmtiden. Oftast vaknar någon av kidsen vid sex-halv sju tiden och det är bara att gå upp och fixa välling eller mjölkersättning. Och det är bara att käka frukost själv och där går dagen igång. Man kommer faktiskt i tid, i god tid till och med, på morgnarna och man hinner ta en kopp kaffe, slänga ett par ord med andra kolleger och kolla genom dagens planering. Har morgonlektion varje dag och det är helt okej! Hinner ändå ta den där koppen kaffen som är ganska avgörande för hur dagen kommer att bli.

Fast den senaste veckan har det gått lite krus med det där. Kidsen vaknar lite senare. Det är mörkare ute och man går upp med ett ryck och inser att det är ganska kort om tid att vara installerad på jobbet.

Men man är ju härdad och vet vad som gäller. Trycka in ett par mackor med en unge i famnen, duscha snabbt och klä på sig nästan samtidigt. Blåcykla till jobbet och den här gången hinner jag faktiskt ta den där morgonkaffet iallafall. 

Allt det här tyder ju egentligen bara att jag håller på att bli väldigt vuxen..... 

Road trippen gick bra. Trots att det tog nio timmar och en timmes lunch, så kändes det inte så farligt. Det gör mycket om man har en god resekamrat med sig som kan babbla bort nästan hela restiden.

Annars rullar det på. Kylan drar sig genom Örebro och skär sig in i den innersta märgcellen i kroppen. Varje gång man knallar över skolgården, så svär och frustar jag över hur kallt det är. Familjen mår bra. Alla är friska och allt rullar bara på.

Givetvis var jag lite deppad i lördags med Sveriges förlust mot Danmark. Det är nog dags för en reboot med svenska landslaget. Det jag inte förstår att man vill ha Svennis. Svennis och Lars lagerbäck är EXAKT likadana tränartyper. 4-4-2 med riskminiminering. Jag förstår inte riktigt att man vill ha Henke Larsson som tränare. Bra spelare gör inte automatisk till en bra tränare. Se på Diego Armando Maradona.

Jag vet inte riktigt vad jag vill ha. En utländsk tränare är ju bara att glömma. Vi har bara råd att anställa någon från den svenska tränarmyllan och Mikael Stahre är ju upptagen med AIK. Hasse Backe? Tja. Erik Hamrén? Jo. Det är ju inte sådär superexotiskt, men Backe har ju iallafall internationell erfarenhet som biträdande coach. Jag räknar inte Danmark eller Norge som internationell erfarenhet.

Men, måste ge Lagerbäck credd. INGEN pratar om att Sverige har missat slutspel för första gången på 12 år. ALLA pratar om vem som ska ta över Sverige. Det bor fan en liten Mourinho i Lagerbäck, men så dags så....

Det är ibland inte lätt att vara lärare.

Våra elever är borta på prao och eftersom vi är en statlig skola med regional täckning så kan det sluta med att man ska åka 4,5 timme för att hälsa på en elev, kolla att allt är bra och liksom heja fram eleven. Det skulle kanske räcka med ett telefonsamtal, men vi gör inte så den här gången med den här eleven. Istället åker jag och en kollega klockan sju imorgon bitti för att kryssa oss fram genom de mörka skogarna för att komma dit, käka lunch och prata med prao-eleven.

Sen åker vi hem. 4,5 timme till.

Det som är bra att jag och kollegan verkligen hinner med att gå genom planering, omdömen och lite snack om hur vi ska arbeta längre fram.

Jag menar, på nio timmar tycker man ju att man borde hinna med det.

Det har varit lite sjukstuga hemma hos oss den senaste veckan. Först upptäckte vi lite ögonkrafs i ena ögat hos jäntan och efter lite koll fastslog vi att hon hade fått ögonfluss. Och ögonfluss är ju mer smittsam än själva svininfluensan (det vet jag faktist inte, men det lät så på sjukrådgivningen.) så det var i stort sett bara att invänta att man själv skulle få ögonfluss.

Sambon drabbades och jag fick betrakta en svullen öga. Själv gick jag omkring och kände efter hela tiden. Så fort det kliade lite i någon av ögonen, så tänkte jag; "Åh, nej! ÖGONFLUSS!!!!" Men det gick över.

Lilljäntan fick feber och var allmän gnällig. Sambon fick halsont och var allmän gnällig. Sen tappade hon rösten och det var jätteroligt. Hon kraxade som hon hade druckit fulwhisky och rökt cigaretter i hela sitt liv. Så jag försökte så mycket som möjligt att få henne prata lite grann så jag kunde få ett gott skratt. Annars var det bara att försöka se till att allt rullade på. Sambon tog trots sitt allmänna tillstånd ett hästjobb och hann till och med baka bullar och grahamsbröd.

Själv passade jag på igår eftermiddag/kväll se på lite fotboll. Chelsea-Liverpool. Man skakar lite på huvudet och tänker att man har hamnat allt längre efter den abslouta toppen. Man hade hoppats lite mer, men saknaden efter Xabi Alonso är för stor.

Men AIK däremot! Man trodde innan säsongen att man fick nöja sig med en femteplats, men vi har ju för fan ena stortån på guldet nu! En pinne borta mot Elfsborg är ju en pinne mer än vad man trodde och nu är det tre sådär farliga mittenmatcher som man förväntas vinna men det är svårare än vad det egentligen är. Sju poäng där och vi har kammat hem guldet. Då tycker jag att man ska göra som i Spanien om man spelar sin sista match och är klara vinnare. Då ska motståndarlaget, IFK Göteborg, stå ute på planen och applådera motståndarna när de går in.

Det skulle se bra ut!