Tobbes vardag

Om några dagar fyller lilljäntan ett år.

Det har verkligen gått så satans fort men det hinner jag inte fundera på så mycket just nu. Bråda dagar inför kalaset på lördag - sambon är ju en sån som vill fixa det mesta själv och jag har ju sagt vid ett flertal gånger att det gör hon jättebra. Det blir både gott och mer roligt när det är hemlagat. Men det blir ju det här med att allt stressande.

Så idag irrade jag på Ica Maxi och givetvis hade jag tappat bort inköpslistan och fick handla allt ur minnet. Det gick bra. Bara jäst och pappersmuggar som jag glömde.

Imorgon blir det storstädande och det här ska vi fixa - chokladsås, kolasås, maränger, korvbröd, hämta bord och stolar och så gjorde sambon saft igår. Ja, ni ser...

När vi planerade allt för några veckor sen, så ville jag ha fiskdamm. Är ganska glad över att vi lade ner förslaget.....

Lite skillnad är det ju. Nu när man har barn. Det går liksom inte att göra det där lilla extra omtänksamma som man kunde göra förr. Nu har man knappt tid att tänka längre än nästa dag. Men vi hann iallafall komma överens om att inte köpa något till varandra, utan bara vara tillsammans och göra saker. Men vad?

Först pratade vi om Gustavsvik, ett badställe. Lilljäntan är ju förtjust i att bada, men det kändes lite väl tidigt med att utsätta henne för äventyrsforsar och jättevågor.

Lek- och buslandet funderade vi på och när vi kollade upp deras hemsida att det var gratis för barn under ett år så kände vi oss manade att passa på. Lilljäntan fyller ju år nästa vecka och då är det för sent.

Så dit åkte vi idag och ja. Det var kul, om man bortser från alla andra barn. Hyfs förekommer inte riktigt och föräldrarna hade väl pungat ut massa riksdaler för sina barn för att kunna få ett par timmars ro med kaffe och Aftonbladet. Det satt hur många som helst sådana på fikaplatserna. Lilljäntan var förtjust i bollhavet och att krypa runt bland mjuka leksaker. Studsmattan var också en hit.

Till sist kände vi föräldrar att det var dags att ge upp och begav oss hemåt. Nu liger damerna i sovrummet helt däckade och snart ska jag fixa ordning ett par hemmagjorda pizzor för kvällen. Tydligen ska vi se melodifestivalen ikväll och det blir som det brukar bli. Jag slår ut med händerna, skakar på huvudet och säger; "vad är det här???"

Jag och lilljäntan satt i hennes rum och lekte. Vad lär hon sig egentligen, tänkte jag. Vi hänger ju bara här och så går vi på promenader och träffar folk. Men stimulerar jag hennes utveckling?

Då pekade hon på en ko och tecknade ko. Några minuter senare ställde hon sig upp och stod jättelänge - egentligen vet jag inte, det var ett sånt där ögonblick då tiden känns jättelångsamt - och i handen hade hon min mobil som hon räckte över till mig utan att tappa balansen.

Ja, okej då. Det händer saker.