Inte än..

Har inte fått resfeber än. Har packat det mesta nu. Tog sambons rullväska istället för min hockeytrunk och det krävdes mer av mitt organisatoriska sinne. Fast det här gången är jag mer medveten om vad för kläder som krävs därnere efter min tour i Spanien och Turkiet förra somaren.

Tröjor och jeans går fetbort när man är därnere. Alldeles för varmt. Man bär skor enbart vid finare restaurangsbesök, vilket betyder att man klarar sig på två-tre par strumpor. Annars är det sandaler som gäller. T-shirtar, t-shirtar, pikéskjortor, kortärmade skjortor och t-shirtar är det som gäller. Man svettas en hel del och det går åt såna. Två badbyxor. Det är inte världens skönaste känsla att dra på sig ett par blöta badbyxor.

Och så vidare. Funderar om jag ska dra en vända till stan nu och fixa ett par smågrjer eller låta det vara. Har inte bestämt mig än. För egentligen är det bara två saker som man måste ha med sig när man reser, allt annat kan man fixa därnere.

Pass och kortet...

Förberedd...

Nu har jag förberett mig lite grann inför resan. Köpt böcker, solskyddsmedel och två linnen. De sista kanske inte var nödvändiga, men jag kunde inte låta bli.

Fortfarande kan AIK inte vinna. Såg inte matchen, men vad jag förstår så saknas det en hel del. Framför allt nån som kan sätta dit målen. Har hört rykten om två anfallare från Argentina. Hoppas att det stämmer och att det är bra anfallare.

Man vill ju inte ha som Djurgården och värva en Qurinio som skulle "ösa in mål" för Djurgården. Sist tackade Sirius nej till en förfrågan av Djurgården ifall Sirius kunde tänka sig låna Qurinio. Haha..

Bara två dagar kvar...

Nu känns det som semester. Man vaknar några timmar efter ordinarie gå-upp-tid och sätter på lite kaffe. Bestämmer med ett par vänner att ses i stan för lunch. Sätter sig ned vid datorn för att kolla några saker.

Kom just på att jag ska ju åka till Turkiet om två dagar och jag har knappast förberett mig för det. Så idag ska jag köpa några böcker, solskyddsmedel, kanske växla lite pengar, kolla så att jag har bra kläder med mig(skulle behöva en keps) och betala räkningar. Den sista kanske inte Turkiet har med att göra, men skönt att slippa tänka på det när man är där.

Den kalla gäststugan

Ute på landet där vi har sommarstugan så finns det faktiskt en till stuga. En liten gäststuga som är ungefär på 30 kvadratmeter. Den tas i bruk när antalet platser inte räcker till för alla som ska bo i den stora stugan och så hände det under midsommar. Min syster och hennes respektive hade med sig några vänner och vi tog på oss frivilligt att sova i gäststugan.

 

Jag undrade om det fanns någon el överhuvudtaget i stugan och min mor försäkrade sig om att det fanns. Det var två proppar som skulle skruvas åt. En för lamporna och en för spis och kylskåp. Den andra behövdes således inte skruvas åt, eftersom planen var att vi alla skulle äta tillsammans i den stora stugan.

 

Sagt och gjort, vi installerade oss snabbt i gäststugan och umgicks med hela sällskapet under kvällen. Till sist bröt vi upp och begav oss till stugan. Vi gick in och tyckte att det var lite kyligt därinne, men inte så farligt. Vi lade oss och tyckte att sängen var rätt så kall, men att det säkerligen skulle värmas upp.

 

Men det gjorde det inte. Vi frös så att tänderna skallrade och vi var tvungna att ligga på varandra med både täckena över oss för att överhuvudtaget ha värme. Och så var det hela natten.

 

Dagen därpå lyfte jag detta problem för min mamma som sade; Ja, just det. Den andra proppen är ju till elementen också.

 

Tack morsan.


Same as usual

Lugn midsommar på sommarstugan och nu är vi hos sambons mamma utanför Eskilstuna. Det har varit en bra helg hittills. Lite spel, sill och nubbe, midsommarlunch och grillning på kvällen. Som en vanlig midsommarfest alltså.

Har inte riktigt fattat än att jag har semester. Går upp vid åtta-tiden och dricker en kopp kaffe. Eller så kanske det är så att man blir gammal. Man går ju upp tidigare då.

Nä, ge mig ett par dagar så ska ni få se på sömn!

Semester!

Wohoo!!

Enkel kille med enkla behov

Det var svårare än vad jag trodde att hitta badbyxor. Jag är en enkel kille med enkla behov. Jag behöver inte badbyxor med spräckligt mönster eller feta logotyper. Ett par enkla enfärgade badbyxor är rätt för mig. Men såna var inte heller lätta att hitta och när jag väl fann, så var det ändå inte rätt. Ni vet, det ska kännas rätt också. Inte bara se rätt ut. Så min sökning får fortsätta. Förhoppningsvis finner jag ett par innan Turkiet-resan.

Nåväl, det blev lite sent igår. Olika saker hände och en bil fixades för att transportera mig och sambon till Väddö senare ikväll. Som tur är, så är det den sista arbetsdagen idag. Jobba bort lite grejer och sen sju veckors skön semester. Semester!

Bajsbrunt är av

Städar mitt överfulla skrivbord. Nu kan man iallafall se lite bordsyta. Fortfarande trä. Ja, det är ju bra att veta. Hittade också ett presentkort på Intersport. Vet exakt vad jag ska köpa. Badbyxor. Behöver uppdatera min badbyxorgarderob som består av vadlånga bajsbruna badshorts och knälånga bajsbruna badshort. De känns inte så heta - så då får jag leta upp ett par andra. Förslagsvis i en annan färg att börja med.

Kompetensutveckling

Nästa sista dagen på jobbet och det ska innehålla någon form av kompetensutveckling som gör att man står mer redon inför kommande läsår. Min kompetensutveckling för dagen är;

Att utveckla min organisatoriska förmåga med att ha ett strukturerat skrivbord.

Till lunch blir det sushi och ikväll ska det börjar förberedas inför midsommar. Imorgon eftermiddag åker jag och sambon till min mammas sommarstuga i Väddö och firar med sällskap. Förhoppningsvis blir det bra väder. Annars är det bara att tänka på Turkiet....

Antalaya, baby!

TSP Travels har återigen anordnat en resa. Denna gång ska arrangören, tillsammans med två vänner, bege sig till Antalaya i södra Turkiet för en veckas solsemester med bad och avkoppling.

Arrangören fick själv fixa med tillägg och sånt. Arrangören tycker att betala 150 kronor för torr flygplansmat  inte är rimligt och har på egen begäran strukit bort det för samtliga resenärer. Klagomål hänvisas till ett tomt mailkonto.

Men Turkiet om en vecka. Skönt!

Mindre ok med gryta på en tisdag

I morse fick jag ett sms av sambon som bad mig att ta ut köttfärsen från frysen, så hon kunde tillaga den senare ikväll. Lite stressad som vanligt, så rotade jag genom frysen för att hitta den och fann en rödliknande sak med frost över. La den på diskbänken för att låta den tina.

Arbetsdagen rullade på och sen när jag kom hem så fann jag att det inte var köttfärsen som hade lagts ut, utan en grytstek. Det funkar ju inte att frysa den igen, så jag var illa tvungen att leta upp en bra grytrecept och börja tillaga. 1,5 timme tog det. Ok om man har gott om tid och det är en helgdag. Mindre ok när det är en tisdag.

18 juni

18 juni är alltid en vacker sommardag. Oavsett väder. Det är en dag då min far har sin födelsedag. Skillnaden, nu, är att han själv inte kan närvara längre. Men inne hos oss är han alltid närvarande.

Ett ljus för dig farsan.......

Många frågor kring en kaffekopp

Städar lite i mitt arbetsrum och hittade en kaffekopp dold bakom datorn. Några funderingar dyker upp i mitt huvud.

* Hur sjutton hamnade den där?

* Hur tänkte jag när jag ställde den bakom datorn?

* Hur länge har den stått där egentligen?

* Men varför......?

Många frågor och jag kommer knappast få svar på någon av dem....


Som en regnskog hos oss

Mina elever hade skolavslutning och i vanlig ordning får jag lite blommor. Min sambo hade sin avslutning och fick också en hel del blommor. Vilket gör att det ser ut som en mindre regnskog härinne. Blommor och växter överallt. Bara skrikande apor och gnisslande insekter som saknas.

Ja, öh, och så regn förstås....

Grattis sambon!

I fredags fick min sambo sin belöning efter 5 års slit av pluggande och extrajobbande. Hon fick sitt diplom och bevis på att nu ska hon stå redo för arbetslivet. På måndag startar hon sin nya karriär och jag tror stenhårt på henne. Det kommer att gå så bra så...

Fredagen var lång, men mycket trevlig. Jag blev mäkta imponerad av gruppernas framträdande på deras avslutning och mottagningen präglades av mycket spring mellan min lägenhet och mottagningen på gården. Som tack för det så blev jag stungen av en humla på nacken.


Under mottagningen hade jag tillsammans med sambons syster anordnat en liten överraskning. Systern skulle hålla tal och jag skulle tolka efter bästa förmåga. Vi har jobbat på det några veckor innan, och det har varit svårt att hålla det hemligt för sambvon. Hon skulle bli en utmärkt detektiv, ifall hon byter yrkesbana. På nåt sätt hade hon luskat fram att det skulle bli en överraskning och ställde tusen frågor och följdfrågor till mig för att klura ut vilken överraskning det var. Det hände mer än en gång att jag var tvungen att ryta ifrån och stoppa hennes bombardemang av frågor. Plus att jag fick lägga ut olika dimridåer för att förvilla hennes sökande efter det rätta svaret.


Talet blev väldigt lyckat. Sambon syster framförde det mycket fint och jag tolkade så gott jag kunde.


På kvällen var det fest för henne och några av hennes klasskamrater. Den långa dagen tog ut sin rätt för en gammal man som mig och jag däckade på en soffa i väntan på att festen skulle vara klart så att jag och sambon kunde promenera hem.


Lördagen var mest en sådan dag man tog sig igen lite. Vi gick på kvällen till en restaurang och beställde för- och huvudrät och fick båda samtidigt. Ett nytt grepp? Det var iallafall inte så uppskattat från vår sida. Senare på kvällen tog jag en pokerrunda med grabbarna och som vanligt gick det inte alls.


Idag blir det en slappardag för att vila upp mig inför sista arbetsveckan. Blir mycket att göra. Sitta och lyssna på föreläsningar hela dagarna. Tar på krafterna.....


Vad är det för fel på min mage??

I dessa tider brukar det vara oerhört stressigt. Det är massor med saker som ska avslutas och dessutom förberedas inför den stora finalen - skolavslutningen. Men i år har jag avstått att vara med och arrangera skolavslutningen och helt plöstligt har jag hur mycket fritid som helst. Inte riktigt kanske.

Sambon ska ju ta examen imorgon och det är där jag får ägna mina stunder åt. Ikväll ska det lagas mat som fan och dessutom göra ordning logistiken för själva mottagningen.

På jobbet har det varit lugna dagar. Ute hela dagen imorgon och konsekvenserna av det har varit lätt brända axlar och konstaterande att jag suger i boule. Och att det inte spelar någon roll vad jag spelar. Jag blir ändå lika förbannad varje gång jag förlorar.

Idag har vi städat och bytt klassrum. Vilda diskussioner har först om hur klassrummet ska se ut och vilka affischer som får tillåtas sättas upp. Jag har sanktionerat AIK och Liverpools fotbollslag. Inga andra lag får sättas upp. Dessutom diskuterades det om modeller och ifall det var ok att ha kille med magrutor uppe. För min del handlar det om lika mycket objektifiering av en man som en bild på en lättklädd kvinna. Så jag och min kollega har satt hinder för det. Men att det var ok att ta bilder av våra pösmagar och sätta upp dem. De var inte riktigt begeistrade över den idén av någon anledning.....

Att se längre än vad näsan räcker....

Det var tydligen ett bombdrama nära hemmet igår. Som vanligt märkte jag ingenting av det.

Jag måste börja bli lite mer uppmärksam på såna saker.

Inte roligt att bli överraskad av en smällande bomb, kan man ju tycka....

Bärsärksvarning

Man skriver ett bra och långt inlägg och helt plötsligt försvinner alltihop när man ska förhandsgranska.

Tur att det är en timme kvar till nästa lektion, så att man kan lugna ner sig lite........

Kortis

Intensiv helg med en onödig men kul utgång, informationsmiss i Arboga, stekhett Eskilstuna, träffat sambons trevliga släkt, hemgång och misär i fotboll. AIK behöver helt klart köpa en anfallare.

Sen är det ju alldeles för varmt att blogga långa inlägg.....

Fredag och förberedelse inför kommande events

Sista veckan med eleverna brukar inte bjuda på några mästerverk, varken från min eller elevernas sida. Betygen är satta, kroppen varvar ner för en lång sommarledighet och man har bara sol och strand i fokus. Det är knappast engelska oregelbundna verb eller Moses uppväxt som prioriteras för eleverna, om man säger så.

Istället blir det en hel del låta tiden gå. Man snackar, man använder sig av lite SO-lekar på lektionerna och nu har vi bestämt att nästa vecka ska vi ta en heldag på ett utomhusbad. Om eleverna ändå bara vill vara ute och sola, så kan vi väl åtminstone sanktionera det från skolans håll.

Imorgon är det lördag och jag ska iväg till sambons hemstad för att fira hennes systers student. Min sambo påpekade igår kväll att då ska jag ju få träffa hela hennes släkt. Det hade jag inte tänkt på. Förhoppningsvis går det bra. Men nu tänker jag på det hela tiden. Att kallprata är verkligen inte min starka sida. Vad säger man efter att ha pratat om vädret? Jag har då ingen aning.

Äh, det blir nog bra. Kniper det sig, så är det väl bara att prata lite om fotboll. Det brukar gå bra, tills jag säger att jag hejar på AIK.....


Ska man vara ledig en dag, så behövs det en till!

Jag är en vän av rutiner. När man är ledig en hel dag, så antar jag och min kropp att det är en lördag. Man öppnar då burkölen med ett gott samvete, lägger kycklingspetten på grillen och kisar mot eftermiddagssolen. Man lassar upp potatissalladen, sitter med sambon och goda vänners lag och bara njuter av tillvaron. Man tänker att livet är skönt och att det ska bli ännu skönare att kunna sova ut imorgon.

Men vänta nu.


Det är ju för fan onsdag.


Det betyder att jag ska jobba imorgon. Så jag stoppar undan den fjärde burkölen och börjar förbereda mig mentalt att gå upp tidigt nästa dag och bege mig till jobbet.

Jag tycker inte om det här. Ok att man är ledig en dag extra, men inte sådär mitt i veckan och bara en dag. Jag vill ha rutiner. Är man ledig en dag, så ska det medfölja en ledig dag till. Om onsdag ska var en så kallad "lill-lördag" så borde det medfölja en "lill-söndag".

Undrar om man kan driva det här vidare?

Vad är mitt syfte?

Det finns stunder i livet då man stannar upp och tar sig en rejäl funderare.

Man frågar sig själv; vad gör jag här? Är det här jag vill vara? Fyller jag något syfte med att vara här?


Precis de funderingarna hade jag när jag var vikarie för en bildlektion tidigare idag....

Något fel med dubbelsängen

I natt sov vi för första gången i en egen dubbelsäng, men jag tror att det är något fel på den. Två - tre gånger vaknade jag i natt av att jag låg på hennes sida. Hur kommer det sig att jag kommit dit?

Jag tror bestämt att dubbelsängen lutar.

Annars var den jätteskön att sova i. Den är hård. Men det ska den vara. Jag gillar inte mjuka sängar som gör att man ligger som en uppåtvänd C. Eller nedåtvänd, beror ju på hur man ligger. Dubbelsängen passade in precis till sovalkoven. Både jag och sambon har ungefär 20 centimeter var tillgodo att gå på sidorna. Jag har redan gått in med en tå på sängstommen. Det var inte skönt. Men det uppväger med att man kan sträcka ut sig ordentligt utan att riskera väcka någon annan.

Ja, förutom det att dubbelsängen lutar så att jag hamnar på hennes sida hela tiden.

Bloggtorkehelg

Mycket att göra och fint väder påverkar frekvensen av blogginlägg från min sida. Kan nämna det att efter en lång lång vandring i möbelmisär och madrassprovandet, så har jag och min sambo äntligen slagit till med en dubbelsäng. Hemkörning beställdes efter att ha förstått att det är ganska svårt att bära en 160x200 cm resårbotten på axeln in i en buss. Så idag kommer den och vi ska ägna kvällen åt att skruva ihop sängstommen och få ut lite frustrationer.

Annars har helgen inneburit en hel del utomhus. Lördagen spelade vi lite minigolf, kvällen var det öl och en hel del skrikande och "det är inte sant!" när vi tittade på matchen. Några reflektioner utav matchen -

* Undrar om man avbröt matchen på grund av bristande säkerhet efter den första inkräktaren eller efter de två andra som sparang in sen? Borde de inte också få sin beskärda del av skam och skuld?


* Den första inkräktaren borde vara perfekt för en antialkoholkampanj - drick 15-20 öl och sen bli hatad av en hel nation. Vågar du ta risken?


* Så mycket skriverier om Poulsen innan matchen att svenskarna skulle vara försiktiga med att inte provoceras av Poulsen. Totti, Káka och Gattuso log nog i mjugg efteråt.


*  Vilken jävla match det var. En av de bättre jag har sett på länge. Om den inte hade slutat som den gjorde, så skulle den ha varit en tidlös klassiker - oavsett sluresultat.


På söndagen var det allmänt slappande med grillad mat ute i solen. Riktigt trevligt. Fast vissa måste nog förstå att man inte alltid kan vara med överallt och får ta det som det är. Och även kunna vara tacksam för det man får också.
Jaja, nog sagt om det. Nu ska jag hem och montera ihop en dubbelsäng.


Ironi eller ärlighet?

Idag har jag fått min nya tjänstefördelning för nästa läsår. Jag får alltså veta vilka ämnen och klasser jag ska tampas med år 07/08. Det väckte några frågor, så jag skickade ett mail till chefen. Började med att det såg bra ut, men hade några frågor.

En timme senare skickar han svar som jag var nöjd med och han avslutade med "tack för din positiva inställning..."

Nu sitter jag här och undrar om han faktiskt menar det eller är bara ironisk. Det är de där punkterna som stör mig. Hade det varit ett utropstecken så hade man tagit det som ärlighet. Men nu vette fan.....

Grabbhalvan

Grabbhalvan var en mardröm. Första kilometern ville jag bara stanna upp och sluta springa. Men tyvärr fungerar jag inte så. Jag biter ihop, pushar på mig själv och tar i lite extra. Andra kilometern kom jag in i andningen och det kändes till och med lite bra. Sen återstod halva loppet och det var bara en lång golgatavandring, kändes det som.

Det var som en liten elaking stod på min axel och viskade till mig att ge upp. På nåt sätt replikerade jag med massa filmcitat. Ingen aning om varifrån de kommer, men de lät bra. Det kunde låta så här;

Ge upp nu, du är ju trött. Gå den sista biten och ha krafter kvar till imorgon.

There is no tomorrow!


Varför springer du för? Du kan inte vinna, det finns inget att bevisa för.

It's my honour on stake!

Och sådär höll det på. Sista kilometern kändes som att jag enbart sprang på ren vilja och sista hundra metrarna var det hulkningar och sånt där svängande med huvudet som markerar att man är halvt som halvt borta. I mål stod jag framåtlutad ett par minuter för att försöka undvika maguppkastande och sen ett långsamt cyklande hem för att  ta ett varmt bad och en kall öl som min snälla sambo hade ordnat.

Det var lite svårt att hitta resultatet, men nyss gjorde jag det och tiden var som jag hade trott innan: 25.18. Jag vet att jag borde känna mig relativt nöjd. För att jag var otränad, inte alls laddad och hade ingen direkt drivkraft till att göra ett bra lopp. men ändå känner jag en viss besvikelse. I fjol sprang jag åtminstone på 22.41 och det är den nivån jag känner att jag borde hålla. Så förhoppningsvis kickar det här loppet igång mig att åtminstone ta konditionsträningen på allvar....