Tobbes vardag

Med tanke på att jag är hörselskadad genom ärftlig väg, så har det ju funnits tankar på att lilljäntan också har det. På BB gjordes det hörselscreening och då fick vi grönt ljus på ena örat men inte på det andra.

Sen har det varit ett flertal turer till audionomen för att försöka fastställa hennes hörsel, så vi som föräldrar vet hur vi ska ko0mmunicera med henne på bästa sätt. Tonvikt på talspråk eller teckenspråk eller bådadera? Givetvis använder vi oss av både och så långt som möjligt, men det kanske skulle vara lite onödigt att ropa på henne om hon inte hör?

Efter typ femtioelfte försöket och inget resultat mest på grund av hon var ointresserad av oss när vi testade henne eller att hon vägrade sitta still när man skulle undersöka hennes öron föreslog audionomen att vi skulle söva henne för att göra en hjärnstammätning och verkligen få veta hur mycket hon hör.

Jag och sambon var först lätt tveksamma till att göra det här. Söva ett spädbarn? Men det skulle vara en ytlig nedsövning för att kunna göra en rättvis bedömning.

Igår var det den dagen och vi, lätt nervösa, föräldrar åkte till sjukhuset med en glad lilljänta. Hon var sitt vanliga jag som charmade alla och det enda hon gnällde över var att man ville se in i hennes öron. Känsliga områden! Hon var lite förkyld, men så länge hon var feberfri så skulle undersökningen genomföras. Hela läkarteamet var väldigt förtroendegivande och vi blev inte så nervösa som vi trodde att vi skulle vara.

Men det dracks kaffe och en massa småfikande hela tiden utanför salen, kan jag säga. Efter dryga timmen var de klara och hon hörde bra. Liten hörselnedsättning på ena örat, men annars bra. Som vi trodde. Att hon inte reagerar när vi ropar på henne är nog bara för att hon redan nu genomgår en förtrotsålder.

Efter uppvaknadet som inte var några problem förutom att hon blev arg för att hon inte hade fått mat på ett tag, så åkte vi hem för att dels äta en pizza och dels totalt däcka efter all anspänning innan.

Tre timmars tupplur - bra jobbat.

Men nu vet vi iallafall.. Det är skönt...

Man byter till vinterdäck....

Jag tror att jag har sagt det förr, men då får jag väl säga det igen -

Nybakade bullar är verkligen the shit!

Det är nu man börjar märka av det här med barnleksaker.

Som ligger utspridda på golvet och man kanske för en kväll inte förmådde sig att plocka undan dem.

Gick upp i natt för att fixa lite välling åt lilljäntan. Trampade på en leksak. Inte skönt!

Farsan, på den tiden, tjatade och tjatade på oss barn om att skaffa körkort. Vi tyckte inte att det var så superaktuellt att lägga ut pengar på en dyr körkortsutbildning när man bodde i Stockholm. Dels fanns ju kommunikationer, dels fanns det taxi och dels ställde ju farsan upp på att köra oss när det krisade.

När jag flyttade till Örebro, så förstod jag efter några år att det kanske skulle vara bra med körkort. Så en intensivutbildning en varm sommar och några lektioner på hösten, så hade jag fixat kortet på senhösten 2006.

Idag tog den andra i syskonskaran kortet och jag vill gratulera min syster lite extra som fixade det. Farsan ler nog nånstans, men tro inte att han är nöjd förräns du skaffar en bil. Bara så du vet det!

Så nu är det bara brorsan kvar att svära över växellådan och försöka komma ihåg att titta på backspeglarna hela tiden....

Kul fredag med kick-offen som började med fotbollsgolf ute på vischan. Jag kan säga det att det var ungefär som minigolg - olika hinder som ska passeras fram till att sänka fotbollen ner i ett hål. Det var lika rogivande som minigolf. Som balsam för själen, kan jag säga. All irritation och frustration var som bortblåsta.

Efter den meditativa rundan, så bjöds det på korv med bröd. Sen lite dragkamp och träningsvärk för ryggen hela helgen kom som ett brev från posten.

På kvällen var det middag och dryck för att sen cykla hem i ösregn vid tolvslaget.

Lördagen gjordes det inte många knop, kan jag säga. Umgänge med familjen som rundades av med en kebabtallrik.

Söndagen hälsade jag och lilljäntan på en kompis och senare på kvällen var det mest strukturarbete och logistikplanering för kommande vecka.

Så roligt kan man ha på en helg!

Full rulle hela dagen, beräknat fram till tolvslaget inatt.

Så, trevlig helg!

Det var inte så att man studsade upp från sängen när man såg vädret i morse. Den här veckan är det första som jag känt av det där betungande höstmörkret som gör att hela kroppen vill totalvägra att gå upp. Nästan som man har en liten Djävulstobbe som sitter vid ena axeln och vyssjar en till sömns. Men den andra ängalika med en AIK-halsduk på sig bitchslappar en och manar på att gå upp. Så får man en liten tifo när man går upp.

Typ.

Fast jag har förbjudit bengaliska eldar. Brandsäkerheten, ni vet.

Babysim senare ikväll, imorgon ska vi på jobbet ha en kick off-dag när eleverna har slutat för dagen. Man kan förvisso tycka att det är lite sent påtänkt att ha en kick off två månader efter vi började jobba, men hey, bättre sent än aldrig. Så får vi ju gratis mat också.....

Trafikinformation från NTF i morse. Hon pratade om allmänna grejer om trafiksäkerhet och alkohol. Och så gick hon in om cykling. Frågade alla i rummet om det fanns några som cyklade. Örebro är ju en riktig cykelstad, så de flesta räckte upp handen. Sen frågade hon vilka som använde hjälm. Skamset räckte jag inte upp handen, medan jag såg att alla elever och de flesta lärare räckte upp handen.

Så var hon givetvis tvungen att fråga vilka som inte använde hjälm. Det var bara att räcka upp handen och vara alldeles ensam om det. Klart att man syntes och klart att man fick en lektion om att vad som kan hända utan hjälm.

Grejen är ju att jag har ju sagt att jag ska köpa hjälm. Lovat min familj om det. Men det är en lång process - det är inte bara att sätta på sig en hjälm. Det är ungefär lika omvälvande som det var när jag flyttade från storstaden Stockholm till, som jag tyckte då, byhålan Örebro. Det tar tid. Men snart ska det ske. Iallafall så lovade jag trafikinformatören det till nästa gång, då hon återkommer i november....

Man kanske skulle lämna in en intresseanmälan om att få spela med landslaget.

Snart har ju de inga spelare kvar. Lika bra då att man visar att man kan ställa upp.
 
Det är nog bäst att skriva att man inte kan garantera en succé, men fräna glidtacklingar mot Cristiano Ronaldo iallafall. Om jag träffar boll eller Ronaldo - det är en annan femma.....

Inatt sov lilljäntan hela natten.

Det var alltså en liten chock när man vaknade i morse och förstod då att man hade sovit hela natten oavbruten.

Det lustiga är att jag, idag, känner mig mer trött än vad jag brukar göra. Lite sådär trötthetskänsla man brukade ha när man hade sovit för länge på helgerna. Då, kanska man ska nämna.

Det kanske är det man ska göra för att hålla sig alert. Gå upp ett par gånger på nätterna...

Ny vecka, nya tag.

Varit en bra helg. Gjorde en snabbvisit i Stockholm för att fira M och O som fyllde år. Förortsfest och på ett område där jag hade massa minnen från min första period som lärarkandidat. Hade praktik på skolor runt om i det området och började tänka på hur längesen det var.

Det var längesen. Så då släpper vi den tanken.

Det blev sent och runt klockan tre på natten var det dags att kasta in handduken. Men jag har någon slags inbyggd väckarklocka att jag inte ska sova mer än sex timmar, så jag vaknade halv nio medan hela lägenheten sov vidare. Passade på att unna mig den kära aktiviteten att bara ligga och dra. Hade inte så mycket spelutrymme - en enkel madrass, men det var skönt ändå.

Tåg hem vid lunch, sen födelsedagsfika hos P och på kvällen kommer jag knappt ihåg vad vi gjorde. Tog det säkert bara lugnt.

Söndagen var en speciell dag, då var det första gången jag och sambon vågade på oss att göra något utan vår dotter. Hon hade barnvakt och vi gick på bio. Sambon fick bestämma och det blev "Mamma Mia". En riktig Feelgood-film, men jag har svårt för filmer där människor sjunger i tid och otid. Det känns inte verkligt att folk utbrister i sång, så fort det händer någonting. Som jag skulle kasta mig bak i stolen och sjunga när det trasslar lite med planering eller bedömning.

Det gick bra för lilljäntan att vara utan oss några timmar. Skönt, då vet man att det funkar.

Nu är det en ny vecka och nya tag!

Har varit ovanlig grinig under eftermiddagen. Korthuggen med svar, ingen positiv atmosfär omkring mig eller så. Vill bara avsluta möten eller samtal så snabbt som möjligt för att kunna komma undan.

Orsak?

Soppa till lunch.

Och till det så fick man risgrynskaka med sylt.

Hur ska man bli mätt på det? Jag beklagade mig över det under ett möte och då säger två kolleger att nu kan jag vara glad för att det serveras bullar till eftermiddagsfikat. De menar väl - men jag behöver mat!

Soppa är ingen mat. Bulle är ingen mat. Jag behöver mat!!

Nu förstår jag väl hur Hedda känner sig på nätterna. Ska skynda lite extra i natt...