Tobbes vardag

Jag har alltid varit skeptisk mot Flygande Jakob efter en skräckupplevelse av den rätten för 12 år sen. Det räckte inte bara med att den smakade äckligt. Bara namnet på den maträtten borde göra att man tog avstånd från den.

Så när tjejen föreslog den maträtten igår var det en trumpen min jag visade. Men hon stod på sig och menade att jag kunde vara med och utforma en egen variant av Flygande Jakob. Sagt och gjort, vi trixade till den och den var riktigt god! Bara man inte använder bananer så var det superbt. Bananer ska ätas råa - ingenting annat!

Därefter kollade vi på film och hela kvällen försökte jag uttala jury rätt. På engelska var det inga problem, men jag kunde fanimig inte uttala det på svenska. Helt omöjligt. Trots idoga försök.

Idag har jag svurit åt Pools match och ska trösta mig med bio och mat med P senare ikväll.

Soppa till lunch på skolan. Trogna bloggläsare vet vad jag tycker om soppa som huvudrätt, så likt en rymling smög jag ut från skolområdet fram till närliggande Sibylla och beställde en tunnbrödsrulle.

Förhoppningsvis är det ingen som har märkt mig. Kanske skulle andedräkten i såna fall avslöja mig, men maskerar det med att dricka kaffe nu.

Borde nog ta ett allvarligt snack med husmor och kräva slut på soppor.

Bara att bryta ihop och glömma.

Ett dygn kvar tills säsongens sista derby i Allsvenskan. Mot Hammarby. Nervös och orolig är jag, men det är inte alls av samma dignitet som mot Djurgården. Självklart är en förlust imorgon mer än bara en förlust, i och med att man förlorar mot en lokalkonkurrent, samt att vi torskade första matchen i våras.

Men Hammarby kan man ändå aldrig riktigt ta på allvar.

Har man som ansikte utåt en rödfull skäggig gubbe som kallas för Tomten, så säger ju det allt om Hammarby som klubb. Djurgården är ärkerivalen, så är det. Matcherna mot dem är det viktigaste och dem är ju avklarade med glans.

Tre poäng imorgon!!

Av den här helgen har jag tagit med mig några nya erfarenheter.

1. Att stryka skjorta på en halvtrasig strykbräda ger inga bra resultat.

2. Att cykla med tjejen på pakethållaren i kjol bäddar för livsfarliga färder.

3. Att det är inte värt pengarna att betala en skamlig entréavgift för att leta efter tjejens kompis på en klubb och inte hitta henne.

En händelserik helg har det varit. Bra resultat på fotbollen, god mat - varmkorv är ju oslagbart som lördagslunch! Trevlig utgång med tjejen trots den livsfarliga cykelfärden.

Nu är jag trött och ser inte fram emot att slita mig upp klockan sju imorgon bitti. Men det är bara att bita ihop.

Jag har haft lite problem med mina framtänder ett tag. Sen jag var, ptja, 12-13 år så har jag haft plastbeläggning på mina framtänder för att dölja en enorm glugg mellan mina framtänder. Den har ju således några år på nacken och börjat påverka tandköttet så att det har dragit sig lite tillbaks. Inget märkvärdigt nu, men kan bli värre framöver.

Därför bestämde jag och tandläkaren för att ta bort plastbeläggningen och lägga in ett nytt skonsammare samt ha ett litet mellanrum mellan tänderna för att skona tandköttet.

Tandläkaren inleder med att säga; Det kommer inte att göra ont. Yeah right.

Jag är inte bekväm med att ha fyra händer i mitt mun. Dessutom med det där jäkla uttorkaren som gör att man får sandtorr bakistunga. Först slipade dem bort min gamla plastbeläggning. Efterlite blod och smärta, så ville dem att jag skulle se hur min riktiga glugg ser ut.

Jag knäckte Thore Skogman så jävla lätt.

Efter den skräckscenen så började dem lägga på nytt. Jag vet inte riktigt vad dem använde för borrar. Min utsiktsplats var inte den allra bästa, men nån borr med vattensprut hade tandläkaren och kan väl bara säga att duschen i morse var ganska onödig. Därefter slipades och borrades det. Sen visades resultatet för mig. Inte så pjåkigt. Glugg finns, men inte så farligt.

Hela tandläkarsessionen avrundades med att hosta upp pengarna. 1833 spänn! På kvittot stod det också hur mycket som täcktes av försäkringen. 210 kronor. Man blir så tagen av deras generositet.

Skrev ett inlägg tidigare idag som försvann.

Lite jobbigt.

Skrev att jag hade gjort min medborgeliga plikt och röstat. Väntade med spänning inför valvakan och att utgången var så oviss.

Nu med facit (nästan) i efterhand, så kan man förstå att alliansen vann. Det är bara att gratulera dem och önska dig lycka till. Men man måste ha i åtanke att det är en uppdelad Sverige man ska leda imorgon. Det kommer att bli tufft.

Alliansen borde tacka Göran Persson för vinsten. Folk hade tröttnat på honom och hans ledarskap. Det fanns säkerligen en hel del människor som röstade på Alliansen bara för att få bort honom. GP har, trots vad folk än säger,  varit en ypperlig duktig politiker som drivit genom 10 års ledning med en minoritetsregering. Det är inte många som skulle ha klarat det. Göran ska ha all kredit för sina år.

Imorgon fortsätter ens liv, i stort sett, som vanligt. Trots vad valarbetare än säger..

I fjol jobbade jag på en annan arbetsplats. Vi låg i anslutning till en vanlig kommunal skola. Jag äter i stort sett varje dag med eleverna. Dels för att jag tycker det är trevligt att umgås med dem under andra former än enbart lektionsstriktformer och dels för att jag är så fruktansvärd dålig på att ta med matlåda.

Jag är ingen matlådekille, hel enkelt.

Den kommunala skolan hade, som nästan alla andra liknande skolor, ett centralkök nånstans i staden. Det betyder att centralköket lagar mat och sen skickar man den till olika skolor vars kök enbart öppnar upp och värmer maten.

En utsökt utmaning för smaklökarna således, fast kanske inte på det sättet som man skulle vilja.

Min mage accepterade aldrig riktigt den kassa maten. Knip och knorr var en mycket vanlig företeelse i min mage på eftermiddagarna.

Nu jobbar jag på en statlig skola som har ett eget kök med en köksmästare. Jag vet faktiskt inte om den är just den titeln han använder sig av, men han beter sig som en. Maten här är utomordentlig! Två olika rätter varje dag och ett dignande grönsaksbord. Häromdagen kunde jag ackompanjera pastan med smakrik ost- och skinksås med oliver, fetaost, champinjoner, sallad och broccoli.


Eftermiddagarna genomförs numera med skön mättnadskänsla och belåtenhet.

Tack köksmästar'n!

Man vaknar lite senare än tänkt, proppar i sig några smörgåsar, tar de första bästa kläderna som ligger närmast till hands, fixar till sig lite slarvigt och tänker ut hur dagen ska bli.

Man kommer till jobbet, laddad och redo för dagen. Lite konfererande på morgonen och sen ta itu med lektionerna. Säger att det och det ska fixas. En snabb tanke far i huvudet om att alla ser så fina ut idag. Man skakar bort det och fokuserar sig på lektionen. Inför nästa så står klassrummet tom. What the fuck, tänker man och kollar upp varför eleverna inte dyker upp. Då krokar tankeslingorna i hjärnan ihop och man får uppenbarelsen framför sig; Skolfotograferingen!

Det är därför alla ser så fina ut idag. Så det var det. Då blickar man på sig själv. Orakad, flottigt hår, urtvättad t-shirt och allmän risig.

Äh, bara le och se söt ut......