Tobbes vardag

I fjol jobbade jag på en annan arbetsplats. Vi låg i anslutning till en vanlig kommunal skola. Jag äter i stort sett varje dag med eleverna. Dels för att jag tycker det är trevligt att umgås med dem under andra former än enbart lektionsstriktformer och dels för att jag är så fruktansvärd dålig på att ta med matlåda.

Jag är ingen matlådekille, hel enkelt.

Den kommunala skolan hade, som nästan alla andra liknande skolor, ett centralkök nånstans i staden. Det betyder att centralköket lagar mat och sen skickar man den till olika skolor vars kök enbart öppnar upp och värmer maten.

En utsökt utmaning för smaklökarna således, fast kanske inte på det sättet som man skulle vilja.

Min mage accepterade aldrig riktigt den kassa maten. Knip och knorr var en mycket vanlig företeelse i min mage på eftermiddagarna.

Nu jobbar jag på en statlig skola som har ett eget kök med en köksmästare. Jag vet faktiskt inte om den är just den titeln han använder sig av, men han beter sig som en. Maten här är utomordentlig! Två olika rätter varje dag och ett dignande grönsaksbord. Häromdagen kunde jag ackompanjera pastan med smakrik ost- och skinksås med oliver, fetaost, champinjoner, sallad och broccoli.


Eftermiddagarna genomförs numera med skön mättnadskänsla och belåtenhet.

Tack köksmästar'n!