Tobbes vardag

När man är fram och tillbaka på sitt jobb, så känns det som att man alltid är tre steg efter. Det märks både på personal och elever att man har kommit in i tempot, medan jag fortfarande känner mig som första dagen efter en lång ledighet. Nu ska det inte vara någon mer frånvaro från min sida mer. Hädanefter kommer eleverna tycka att jag är asjobbig som aldrig är sjuk och aldrig får ha vikarie.

I morse satt vi och diskuterade om hur tillgängliga vi är. De dissade min skjorta! Min fina rutiga skjorta som tydligen inte är synvänlig. Det är ju sant - det måste jag hålla med om. Men det värsta var att man började diskutera om hur man skulle lösa med såna synovänliga sjkortor. Kanske ha en enfärgad förkläde som man kan ta på sig under lektionerna?

Över.

Min.

Döda.

Kropp.

Jag har faktiskt enfärgade kläder också. Dessutom får jag väl kolla upp om just denna dag jag ska ha elever som behöver se mig tydligt. Men jag tänker aldrig, aldrig ha något jävla förkläde på mig!