Tobbes vardag

Om kroppen ändå var en maskin så man kunde programmera in att man verkligen somnar när man vill sova och vaknar upp när man vill vakna. Låg och vred i sängen i flera timmar, var för trött för att gå upp och göra nånting annat, men kunde ändå inte somna. Kan inte säga att jag är orolig för det. Helt normalt efter varit ledig några veckor. Tar lite tid för kroppen att vänja sig vid omställningen att man har börjat jobba igen. Drygt en vecka får jag stå ut med att inte kunna sova på nätterna.

Nytt schema, nya grupper, nya konstellationer. Ska nu samarbeta med en kollega i två grupper. Säger inte att det blir konstigt, men det tar ju tid att kunna anpassa till varandra och veta vilka vägar man ska ta. Ibland funkar det bra, ibland inte. Har dock goda förhoppningar. Ändå är det ett exhibitionistiskt jobb man har. Man vill stå i centrum och kunna vägleda, peka med hela handen och ha auktoritet. Helst ska de falla på knä och tala i tungor när jag kommer med klyftiga tankeställare.
Lite krig om uppmärksamheten blir det.

Äh, det ska nog gå bra. Så länge man skrattar åt mina skämt, så är jag nöjd.