Tobbes vardag

När jag väl har klippt mig, brukar det ta ungefär en månad efter att jag känner att det är dags att klippa sig igen och efter en ytterligare en månad fixar jag äntligen tid och får det gjort. Ungefär så ser det ut. Igår kände jag att det verkligen var dags att ta tag i burret och ringde till frisören där jag brukar klippa mig. Som tur var, fanns det en tid samma dag och frågade efter mitt namn. Jag nämnde mitt namn och hon svarade; Ja, jag tyckte att jag kände igen rösten. Jag tycker sånt är lite creepy, men det kanske bara är jag.

Väl på plats ögnar hon genom håret och anser att det behövs tvättas. Måste det vara fint och blankt när man ska klippas? Whatever, satte mig snällt och lät mig blötas och schamponeras. Har aldrig gjort det förr, men det var riktigt skönt! Höll på att somna där, så njutbart var det. När hon till sist ska klippa mig så frågar hon när jag klippte mig senast. Öhh, två månader sen runtomkring, tror jag., svarar jag. Som jag tidigare beskrev så brukar det vara två månaders intervall  när jag klipper mig och dem som klipper frågar alltid mig hur längesen det var sist och alla reagerar på precis samma sätt - de nickar lite förstrött, suckar sammanbitet och yttrar då är det väl bara att sätta igång. Som det vore värsta djungeln att ta sig genom och måste använda machete för att kunna göra en anständig klippning.

Men men. Jag blev iallafall nöjd. Nu kan man gå med rak hållning och inte tyngas av sitt hårsvall längre.