Tobbes vardag

Året 2010 har hittills varit en enda lång sjukdom för vår familj. Magsjuka, feber, ögonfluss, snuvaoch hosta har gått omkring oss. Speciellt nu de sista tre veckorna har det varit extra tungt.

Kidsen är mina ögonstenar. Mina viktigaste delar av mitt liv. Men de har inte visat sina bästa sidor dem sista veckorna, om man säger så. Inget har varit bra, allt har varit jobbigt - så det har varit mycket skrik och gråt och protester. Ja, och så barnen har ju också varit så.

I fredags kväll tyckte jag och sambon att lilljäntan var ovanlig hängig. Och dagen därpå bestämde vi oss att åka in med henne till akuten efter att hon bara velat titta på film hela dagen och inte vela göra något alls, trots lock och pock till lek. Pettson och Findus i all ära, men någon måtta får det vara.

Eftersom det var jag för den här gången som hade mest pluspoäng hos jäntan, så åkte vi dit och spenderade hela eftermiddagen med att vänta på att göra en test och sen vänta igen för att göra en test och så väntade vi igen för att göra ytterligare en test.

När jag hade klargjort helhetsbilden för läkaren, nånting i stil med "det här året har varit, sjukdomsmässigt, för jävla jobbig...", så ordinerade han en pencillinkur till lilljäntan och även till lillgrabben i och med att han också varit dålig en längre period.

Det tog två dagar och nu börjar vi se lilljäntan och lillgrabben som de brukade vara - fulla av bus och skratt.

Det är riktigt, riktigt, RIKTIGT skönt.....