Badmintonspelande farsa...
Vi är några föräldralediga farsor som då och då försöker träffas på Backahallen för att spela badminton en timme. Det går till att två spelar medan resten av oss försöker hålla ställningarna med fyra barn.
Man kanske tror att när man har ett barn så är det enkelt att handskas med andra barn, men inte riktigt, Man har ju sina knep och kan tolka av sitt eget barn om vad som krävs för stunden, men det är ju inte samma sak med andra barn. Man ser att en börjar bli lite ledsen och man försöker desperat ta alla leksaker i närheten för att avleda uppmärksamheten. Ibland lyckas det, men oftast inte.
Idag hade jag tur. Min lilljänta var på bra humör och lekte gott vid sidan av. Förra gången gick det inte lika bra. Så fort jag stod och bollade lite, kröp en gallskrikande tjej mot mig och kunde absolut inte tänka sig vara någon annanstans än i min famn.
Då fick man spela så mycket man orkade med att bära lilljäntan med ena armen och veva med andra armen.....
Man kanske tror att när man har ett barn så är det enkelt att handskas med andra barn, men inte riktigt, Man har ju sina knep och kan tolka av sitt eget barn om vad som krävs för stunden, men det är ju inte samma sak med andra barn. Man ser att en börjar bli lite ledsen och man försöker desperat ta alla leksaker i närheten för att avleda uppmärksamheten. Ibland lyckas det, men oftast inte.
Idag hade jag tur. Min lilljänta var på bra humör och lekte gott vid sidan av. Förra gången gick det inte lika bra. Så fort jag stod och bollade lite, kröp en gallskrikande tjej mot mig och kunde absolut inte tänka sig vara någon annanstans än i min famn.
Då fick man spela så mycket man orkade med att bära lilljäntan med ena armen och veva med andra armen.....
Kommentarer
Trackback