Tobbes vardag

Det har blivit en återkommande grej att ha en stegräknartävling på jobbet. Man ska vara i lag på 4-6 personer och sen samla på sig så många steg som möjligt per vecka och för hela månaden. Det lag med bäst snitt vinner ett restaurangsbesök.

Det började förra året och blev en succé - därför fortsätter man i år igen och fler lag än nånsin har anmält sig.

I fjol var jag inte med - var ju pappaledig och gick miste om det. Nu i år satte jag igång ett lag och på pappret såg det bra ut. Två och en halv gympalärare, en som är mammaledig, en som har jogging på milen varannan dag och så jag som småbarnsfarsa och knappt hinner träna.

Men jag tänkte att jag ska fan i mig dra mitt strå till stacken och försökte hitta alla möjliga småhål i vardagen för att samla ihop så många steg som möjligt. JAG kan gå till affären! JAG hämtar tvätten och springer ner i trappen sex våningar och UPP också. Lillgrabben kan inte sova? JAG kan ta honom på en lååååångpromenad. En halvtimme över på jobbet? Iväg till personalträningsrummet och svettas lite på roddmaskinen. Har eleven glömt böckerna? JAG kan springa iväg och hämta extraböcker och så vidare och så vidare.

Igår skulle jag sammanställa lagets antal steg och skicka vidare till tävlingsledningen. Alla hade gjort jättebra ifrån sig, men överlägset flest steg av alla hade jag. Till och med mer än gympalärarna! Kanske hade jag tagit i lite för mycket? För det är ju som tävlingsledningen säger - det viktigaste är ju att alla rör mer på sig?

Det här matchar inte riktigt min tävlingsinstinkt om jag säger så. Jag går helt bananas på såna här tävlingar och jag tänker fortsätta. Ska vi se en film ikväll? JAG kan gå till stan och hämta den!!