Oasisdokumentären

Jag kollade på dokumentären på tv om Oasis turné 2006 med deras senaste skiva Don't believe the truth. När de besökte Stockholm hade jag köpt biljetter och hade enorma förväntningar. Mest av nostalgiska skäl. Jag hade ändå en föraning om att de hade blivit sämre ju äldre de blev, men ibland kunde de glimta till och jag hoppades innerligt att det skulle vara en sådan kväll.

Men som de grusades. Åh, vad de grusades. Konserten sög verkligen hästballe och Liam, som hade världens bästa röst för 7-8 år sen, lät som en kraxande rökare. Under dokumentären hör jag samma dåliga kraxande av Liam och jag undrade om någon skulle våga ta upp det. Men icke. Ingen vågade väl. Det skulle inte jag heller ha gjort i och för sig. Men de låter inget bra nu och jag hoppas att de ska lägga ner snart, så man kan bara minnas de första två skivorna och glömma resten.

Ändå var det så att man fick gåshud de sista minuterna av dokumentären. När publiken sjöng allsång till Don't look back in anger. Men bara då. Resten var skit.

Dokumentären i sig var inget vidare. Samma intriger, samma tjafs. Inget nytt. Då hade jag mycket mer nöje av MTV:s dokumentärer om hårdrockens historia som gick tidigare idag. De var riktigt bra!

Kommentarer
Postat av: BigB.

Visst var det bra, hårdrockens lista! Att iron man skull ehamna först var väl inget nyhet men man fick upp ögonen lite på vissa band hur det sjöng och riffen etc etc... Kalaslista!!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback