Tobbes vardag

Min Urban har inte mått så bra den sista tiden. Urban har fått sina smällar så länge vi har känt varandra och jag kan erkänna att jag inte alltid har varit snäll mot honom. Jag har sett till att han har ramlat i gropar, blivit påkörd av en bil, krockat med diverse saker och fått sina saker  trasiga av min vårdlöshet.

Ändå har det alltid varit han och jag. Han har aldrig svikit mig. I och för sig har det hänt att luften har gått ur honom och då vägrat hjälpa mig. Men för det mesta har han inte gnällt och hjälpt mig att ta mig dit jag vill. Han har stått emot gassande sol, ihällande regn och snöstorm. Även om jag har dumpat honom på olika ställen och glömt hämta honom, så har han troget stått kvar.

Men på den senaste tiden har det varit något som är fel. Han har vägrat stanna när jag bett om det och jag har hamnat i situationer som kunnat gå riktigt illa ifall jag inte har haft marginalerna med mig. Jag tog med honom till verkstaden för att få Urban tillbaks i gammal god fin form. Men mannen på verkstaden tittade på honom och skakade på huvudet. Det skulle bli dyrt och mödosamt för att laga honom och jag fick ta ett svårt beslut. Jag måste leta efter en ny cykel.

Men det är nog lika bra det. Urban blev aldrig sig lik när hans ringklocka gick sönder. Man får inte så mycket respekt bland cykelpolarna på cykelstället om man inte kan plinga högt.