Tobbes vardag

Snön vräker ner utanför fönstret och jag ligger på soffan med en rinnande näsa. Febern har gått ner, vilket resulterar att jag svettas floder och får byta t-shirt då och då. Några vänner har undrat om jag kunde ta emot lite sällskap i samband med fotbollsmatchen.

Jag är otrolig asocial när jag är sjuk. Inte ens flickvännen ropar jag efter. När vi började träffas och hon bestämde sig för att vi skulle vara ihop (jag ville ta det lite lugnt i början, men hon är mycket klokare än mig och visste redan vart vi var på väg.), så blev jag sjuk efter ett par veckor. Hon ville komma över och ses, medan jag höll dörrar och fönstrar stängda och låsta och ville bli frisk först innan jag kunde vara sällskaplig. Kanske inte så smart när man precis har träffats, men det gick ju bra med det iallafall.

Så, jag sa som det var till grabbarna. Ville vara själv. Jag brukar vara ganska utagerande när jag kollar på fotboll, men den här gången när Liverpool ÄNTLIGEN lyckas besegra Chelsea, så orkade jag som max med att höja näven medan jag låg raklång över soffan. Annars hade jag skrikit mig hes och slagit sönder lite inredning.