Tobbes vardag

Det slår en ibland hur fort tiderna har förändrats både för mig och för mina vänner.

För bara några år sen slog vi klackarna i taket på stan varenda helg och det var ytterst sällan man avstod från festligheter eller utgång. Min lördag nuförtiden inleddes senast med en välkomstfest för sambons väns dotter. Faktiskt samma vän som var i sällskap med sambon första gången vi träffasdes. En välkomstfest låter inte så intensivt, men det ÄR intensivt när man har två kids vars största förmåga inte är att sitta still en längre period.

Därefter hastade vi vidare till en familj som vi har lärt känna via våra barn och det firades en treåring. De bor i en trea och det var rätt överdimensionerat med vuxna och barn. Mycket trevligt var det, men det var fullt ös och runt sju knallade vi hemåt och försökte lägga två barn som var höga på socker efter all glass och tårta de hade ätit.

Till slut slocknade de och jag hastade vidare hem till J där gamla sköna kompisar befann sig för lite pokerspel. M tog förstaplatsen och vi bestämde oss för att gå ut. Det diskuterades när vi gick ut sist och det var lite rörande att vi alla hade svårt att minnas när det var. För min del skulle jag nog säga maj. Om det räknas att jag tog en öl efter bion.

Vi gick till stans inneställe och genast började vi som gamla gubbar klaga på allt. Var sjutton kan man lämna in jackan? Varför finns det inga sittplatser? (Man orkar inte stå så länge - höften säger till...) Varför är musiken så hög? Varför måste det vara så dimmigt härinne? Man ser ju ingenting!

Näe, stafettpinnen är nog lämnad för längesen till andra. Från och med nu är min lördagkväll lika med slappa i soffan med en påse chips och hyra den senaste nyheten på filmtoppen.se.