This is the year
I fredags fyllde lillgrabben ett år.
För det första så har det gått vansinnigt fort. Det här med att tiden är det enda rättvisa för det är lika mycket för alla människor är ren tjurskit.
Jag kan garantera att sekunderna, minuterna, timmarna, dagarna och veckorna går så mycket fortare när det är två barn med i bilden. Allt går i ett furiöst tempo och runt niosnåret på kvällen pustar man ut i soffan efter att ha varit med kidsen en hel dag och därefter nattat dem. Efter det så har man städat, diskat, sorterat tvätt och röjt upp de sista spåren av kidsens framfart.
Det blir, som ni förstår, inte många knop för resten av kvällen.
För det andra var det alltså dags att dra igång lite kalas för grabben. Visa av tidigare erfarenhet, så bestämde vi oss för att dela upp festandet mellan släkt och vänner. Det blev fest i tre dagar. Fredagen kom mina syskon med en respektive med hund och vi firade lillgrabben med att käka tårta. På lördagen var det dags för farmor och mormor att fira lillgrabben och därefter söndagen då vänner med barn kom för att käka grillade hamburgare och strawberry split.
Man var alltså rätt mör på söndagskvällen och igår måndag var det inte många knop från min sida.
Ändock tog jag tag i vår present till kidsen - en cykelvagn som man kan ha både barnen i. Det underlättar ju när man ska iväg med kidsen själv med cykel. Lite svårt att ha ena barnet i cykelbarnstolen och det andra under armen. Bruksanvisningen var enbart på tyska och inte i nivå med mina skoltyskkunskaper.
Det hela hade kunnat eskalera ut i ett slags utbrott med kastade hjul och furiöst svärande - men det hade ju inte varit så bra med tanke på att lillgrabben sussade precis bredvid. Så med hjälp av sambon tog vi oss genom cykelkärran och monterade ihop del för del med stöd av suddiga bilder med en skinnjackeklädd arm som pekade.
Idag blir det inte heller så många knop - ska skriva mig genom massa skriftliga bedömningar om elever inför gymnasieflyttet.
Ja, det är inte så kul ja........
För det första så har det gått vansinnigt fort. Det här med att tiden är det enda rättvisa för det är lika mycket för alla människor är ren tjurskit.
Jag kan garantera att sekunderna, minuterna, timmarna, dagarna och veckorna går så mycket fortare när det är två barn med i bilden. Allt går i ett furiöst tempo och runt niosnåret på kvällen pustar man ut i soffan efter att ha varit med kidsen en hel dag och därefter nattat dem. Efter det så har man städat, diskat, sorterat tvätt och röjt upp de sista spåren av kidsens framfart.
Det blir, som ni förstår, inte många knop för resten av kvällen.
För det andra var det alltså dags att dra igång lite kalas för grabben. Visa av tidigare erfarenhet, så bestämde vi oss för att dela upp festandet mellan släkt och vänner. Det blev fest i tre dagar. Fredagen kom mina syskon med en respektive med hund och vi firade lillgrabben med att käka tårta. På lördagen var det dags för farmor och mormor att fira lillgrabben och därefter söndagen då vänner med barn kom för att käka grillade hamburgare och strawberry split.
Man var alltså rätt mör på söndagskvällen och igår måndag var det inte många knop från min sida.
Ändock tog jag tag i vår present till kidsen - en cykelvagn som man kan ha både barnen i. Det underlättar ju när man ska iväg med kidsen själv med cykel. Lite svårt att ha ena barnet i cykelbarnstolen och det andra under armen. Bruksanvisningen var enbart på tyska och inte i nivå med mina skoltyskkunskaper.
Det hela hade kunnat eskalera ut i ett slags utbrott med kastade hjul och furiöst svärande - men det hade ju inte varit så bra med tanke på att lillgrabben sussade precis bredvid. Så med hjälp av sambon tog vi oss genom cykelkärran och monterade ihop del för del med stöd av suddiga bilder med en skinnjackeklädd arm som pekade.
Idag blir det inte heller så många knop - ska skriva mig genom massa skriftliga bedömningar om elever inför gymnasieflyttet.
Ja, det är inte så kul ja........
Kommentarer
Trackback