Tobbes vardag

Häromdagen var det match igen i korpen. Den här gången hann man värma upp lite mer än första gången och kunde på så sätt förbereda kroppen inför annalkande späkning.

Blev kommenderad som mittback och fick börja med att springa ner till eget mål efter att vår målis misslyckats med en utrusning. Anfallaren fick kontroll på bollen och mitt i löpningen tänkte jag att det var kört. Några steg mot målet och han kunde placera den hur han ville medan jag hade då kommit till mållinjen utan möjlighet att skära av ytor. Men till min förvåning tofflade han direkt mot mål och jag förstod att kanske, kanske skulle jag hinna, och jag kan säga så här; hade jag klippt tånaglarna innan matchen så hade det blivit mål...

Men anstormningen fortsatte och man fick ägna mycket tid till att rensa, tackla och försöka nicka bort bollarna. Nickarna får man träna in sig lite. Tajmingen stämmer inte riktigt där.

Men återigen fick vi till en farlig kontring som resulterade i mål. Jag signalerade för byte till vår enda avbytare för att ta igen mig lite. i tio sekunder signalerade en annan spelare till mig för byte, så det var bara att hoppa in i hetluften igen.

Vi fick en hörna och jag stegade upp för att röra till det lite. Jag sprang mot främre stolpen och bollen flögöver mig till en medspelare som fick en halvträff mot mål. det blev retur och allmän villervalla uppstod. Jag slängde fram benen för att åtminstone få bollen mot mål, precis då lyckades de sparka bort bollen samtidigt som jag fick en stämpling mot låret.

Jag skulle vara lite italiensk där och spela död, men jag hann inte ens uppfatta det och sprang tillbaka för att vara på rätt försvarssida. Bollen rullade ut till inkast och när jag blickade ner mot det nerblodiga låret förstod jag vad som hade hänt. Men bara att köra på. Min favoritliga utanför Sverige är premier league - dags att bevisa det.

De lyckades kvittera efter en villervalla i vårt straffområde, flipperspel som till slut studsade på en av våra spelare som ställde vår målis.

I halvtid pratade vi om att trycka upp med laget och jag kan säga så här hur det gick. Jag borde ha fått två frilägesutvisningar. Jag fick kramp i vaden efter en låååång glidtackling. Vi släppte in ett mål av ett individuellt misstag. I slutet skiftade jag plats med en anfallare och jag tog emot en boll i deras straffområde med ryggen mot deras mål. Jag kände paniken växa i mig. Det här var ju en targetspelares situation och jag är ingen targetspelare. Jag är back! Jag är Carragher, inte Crouch! Så jag hade ingen aning vad jag skulle göra. Till slut såg jag en medspelare möta mig så jag passade honom och försökte hitta ny anfallsposition, men jag bara virrade runt och visste inte var jag skulle ställa mig. 

Så jag skyndde mig tillbaks till min trygga backposition och fortsatte att tackla.

Vi lyckades inte etablera något tryck, istället var det mer nära 3-1 men det hände inte. Så torsk med 2-1.

Bara att komma igen....