Resan del 5 - Ofrivillig sightseeing och fientlig halsduk
Ny morgon och återigen passerade vi första delen av frukostbuffén för att hugga in oss på cornflakes och smörgåsar. Under tuggorna av färska toast och nybryggt kaffe bestämde vi oss för att åka till Liverpools hemarena,Anfield road, för att dels kolla på muséet, gå runt inne i arenan och kanske köpa något därborta. Vi frågade receptionen om hur man tar sig dit och buss nummer 17 var det som gällde.
Ut i det grådisiga vädret som sen växlade till regn. Vi rörde oss mot bussterminalen som vi såg häromdagen och fann nummer 17, men alla steg av bussen och ingen steg på, så vi förstod att vi skulle på bussen på andra sidan. Över till andra sidan och då såg vi bussen lite längre ner för gatan. Spring, spring! skrek vi till varandra och gjorde som vi sade tills vi upptäckte att bussen stod stillenbart för stoppljus och började rulla uppför gatan. Spring tillbaka, spring tillbaka! skrek vi till varandra och hann med bussen till slut.
Receptionisten sa att det skulle ta ungefär 10 minuter att komma dit. Vi försökte se ut genom de immiga bussfönstrena och det typiska engelska radhusen flimrade förbi. Men ingen antydan till fotbollsarena såg vi. Efter 20 minuter och bussen susade på motorvägen började vi ana oråd. När bussen till slut stannade vid en förort och alla steg av så frågade vi chauffören om bussen verkligen åkte förbi Anfield road. Jadå, precis utanför svarade han. Jaha,vi såg den inte, svarade vi. Han såg ganska chockad ut och påtalade att det var i stort sett omöjligt att missa den. Men han skulle säga till oss när han skulle åka tillbaka. Ungefär 20 minuter skulle det ta.
Så vi satt med näsorna upptryckta mot bussfönstrena, tog tid och lyssnade ordentligt. Efter 20 minuter hojtade busschauffören till oss och vi blev ganska chockade. Bussen åker verkligen precis utanför arenan. Hur vi kunde missa den vet vi inte riktigt, men jag skyller på de immiga fönstrena. Innan vi gick in tog vi sikte på närmaste pub för att införskansa oss mat. Det tar på krafterna och hungern att åka fel. En klassisk halv kyckling med pommes och jag var mätt för en dag.
Rundvisningen var stängd på grund av matchdag, så vi gick till muséet istället för att kolla Liverpools historia. Det var som ett vanligt museum, småintressant men ingen kioskvältare. Förutom den lilla filmen om Liverpools Champions league-vinst 2005 - man kan se den hur många gånger som helst, ändå får man gåshud och man bara ler när Dudek gör sina distraherande rörelser för att störa Milans straffskyttar under avgörande straffläggning.
Efter muséet gick vi till souvenirshopen och jag letade efter en halsduk. Jag ville ha en clean halsduk, endast röd-vitrandig. Inte massa krafs och tjafs, inte en sån där med massa årtal och så. Bara röd-vitrandig. Till saken hör det också till att jag under julresorna tappat bort min vardagshalsduk och har under tiden använt min AIK-halsduk. Det kanske bara är jag, men jag tycker att jag har fått väldigt många sneda blickar från omgivningen när jag använt den halsduken.
Så jag tänkte att om jag använder Liverpool-halsduken istället, så kanske man blir mer accepterad i Örebro. Tills jag kom på dagen efter att Örebros hatlag nummer 1 är ju Degerfors. Och Degerfors färger är givetvis rött och vitt...
Nåväl, en clean halsduk blev det iallafall och vi begav oss tillbaks till Downtown för att dels ladda lite på hotellet och dels hitta någonting till lilljäntan. Hittade en skön huvtröja, inget med Liverpool att göra - det fanns helt enkelt inga snygga barnkläder där.
Tillbaks på hotellet och ladda ett par timmar innan det var dags för match!
Ut i det grådisiga vädret som sen växlade till regn. Vi rörde oss mot bussterminalen som vi såg häromdagen och fann nummer 17, men alla steg av bussen och ingen steg på, så vi förstod att vi skulle på bussen på andra sidan. Över till andra sidan och då såg vi bussen lite längre ner för gatan. Spring, spring! skrek vi till varandra och gjorde som vi sade tills vi upptäckte att bussen stod stillenbart för stoppljus och började rulla uppför gatan. Spring tillbaka, spring tillbaka! skrek vi till varandra och hann med bussen till slut.
Receptionisten sa att det skulle ta ungefär 10 minuter att komma dit. Vi försökte se ut genom de immiga bussfönstrena och det typiska engelska radhusen flimrade förbi. Men ingen antydan till fotbollsarena såg vi. Efter 20 minuter och bussen susade på motorvägen började vi ana oråd. När bussen till slut stannade vid en förort och alla steg av så frågade vi chauffören om bussen verkligen åkte förbi Anfield road. Jadå, precis utanför svarade han. Jaha,vi såg den inte, svarade vi. Han såg ganska chockad ut och påtalade att det var i stort sett omöjligt att missa den. Men han skulle säga till oss när han skulle åka tillbaka. Ungefär 20 minuter skulle det ta.
Så vi satt med näsorna upptryckta mot bussfönstrena, tog tid och lyssnade ordentligt. Efter 20 minuter hojtade busschauffören till oss och vi blev ganska chockade. Bussen åker verkligen precis utanför arenan. Hur vi kunde missa den vet vi inte riktigt, men jag skyller på de immiga fönstrena. Innan vi gick in tog vi sikte på närmaste pub för att införskansa oss mat. Det tar på krafterna och hungern att åka fel. En klassisk halv kyckling med pommes och jag var mätt för en dag.
Rundvisningen var stängd på grund av matchdag, så vi gick till muséet istället för att kolla Liverpools historia. Det var som ett vanligt museum, småintressant men ingen kioskvältare. Förutom den lilla filmen om Liverpools Champions league-vinst 2005 - man kan se den hur många gånger som helst, ändå får man gåshud och man bara ler när Dudek gör sina distraherande rörelser för att störa Milans straffskyttar under avgörande straffläggning.
Efter muséet gick vi till souvenirshopen och jag letade efter en halsduk. Jag ville ha en clean halsduk, endast röd-vitrandig. Inte massa krafs och tjafs, inte en sån där med massa årtal och så. Bara röd-vitrandig. Till saken hör det också till att jag under julresorna tappat bort min vardagshalsduk och har under tiden använt min AIK-halsduk. Det kanske bara är jag, men jag tycker att jag har fått väldigt många sneda blickar från omgivningen när jag använt den halsduken.
Så jag tänkte att om jag använder Liverpool-halsduken istället, så kanske man blir mer accepterad i Örebro. Tills jag kom på dagen efter att Örebros hatlag nummer 1 är ju Degerfors. Och Degerfors färger är givetvis rött och vitt...
Nåväl, en clean halsduk blev det iallafall och vi begav oss tillbaks till Downtown för att dels ladda lite på hotellet och dels hitta någonting till lilljäntan. Hittade en skön huvtröja, inget med Liverpool att göra - det fanns helt enkelt inga snygga barnkläder där.
Tillbaks på hotellet och ladda ett par timmar innan det var dags för match!
Kommentarer
Trackback