Tobbes vardag

Häromdagen besökte vi hörselvården för lilljäntans räkning. Det var mest briefing om deras verksamhet och en diskussion om vad vi eftersöker av dem.

Vi diskuterade mest förskola som snart är aktuell för henne. Vi har några önskemål, men det är mest upp till oss själva. De kan bara stötta och hjälpa, men påverka förskoleval kan de inte hjälpa med. Synd, med tanke på hur situationen ser ut här i Örebro så skulle det vara bra. Men vi bestämde oss iallafall för att besöka några förskolor för att bilda egna uppfattningar och förhoppningsvis lyssnar beslutsfattarna på våra önskemål sen.

Sen diskuterade vi teckenspråket. Det här är verkligen ett stort svart hål. Det finns kurser och stöd att lära sig teckenspråk, men endast till det hörselskadade barnets anhöriga. Inte till barnet självt! Det här visste jag och vet att UH och HRF arbetar mycket för den här frågan. Det är alltså upp till föräldrarna som får möjlighet till att lära sig teckenspråk som sen själva får ta ansvaret för att föra över kunskaperna till sina barn.

Löjligt.

Nu har vi "turen" att teckenspråket är en naturlig del i vårt hem. Jag själv hör ju som en kratta och är uppvuxen med teckenspråk och min sambo är teckenspråkstolk, så vi känner inte direkt behovet av att gå på teckenspråkskurs steg 1 och lära oss A-B-C. Så lilljäntan ska nog klara sig på den punkten. Men hon har en fördelaktig situtaion som många  andra inte har. Och det måste ändras.

Man måste få möjligheten att  kunna lära sig teckenspråk som man kan använda sig av i situationer där teckenspråket är det bättre kommunikationsalternativet. Det underlättar ofantligt mycket. Sen är det upp till var och en hur mycket man vill använda sig av det. Jag möter personer både som privatperson och i mitt jobb där man mer eller mindre väljer bort teckenspråket och det är okej för mig, även om jag inte håller med.

Men du ska ha fått möjligheten. Det är det viktiga. Och det måste gälla alla hörselskadade barn......