Tobbes vardag

Väl framme i ett ösregnande Manchester och väntan på min ryggsäck som bagage. Jag hade tagit med mig två ryggsäckar efter att sambon hade skrämt mig om att min stora ryggsäck skulle förmodligen inte passera som handbagage. Jag tyckte att den nog låg inom gränsvärdet, men jag skulle ju handla lite saker därborta- så, äh, jag tar med mig en liten ryggsäck till då. På resorna såg jag en hel del folk som hade, om inte riktigt, så nästan dubbelt så stora väskor än min stora ryggsäck. Jaja, man lär sig..

Både ryggsäckarna med och vi gick mot tågstationen för att ta första bästa tåg till Liverpool. Vi missade en med två minuter och fick vänta 58 minuter till nästa. Inte så kul när man redan har varit på resande fot i 11 timmar. Väl på plats i tåget och dryga timmen resande kom vi fram till ett ösregnande Liverpool. Taxi till hotellet och äntligen så var vi framme.

Incheckningen, inga problem. Eller, det är ju en speciell dialekt därborta. Försök förstå Jamie carragher utan text när han pratar, så är det en fingervisning på hur de talar. Receptionisten sa något och vi svarade unisont va? Ooooone rooom - yooooou twoo? Och för att förtydliga det hela så visade hon ett varsin pekfinger upp mot luften och förde dem samman. Efter att ha klurat ut den matematiska svårigheten fick vi varsitt nyckelkort och begav oss till rummet för att i stort sett slänga in väskorna och ge oss ut i nattlivet. Framför allt för käk och självklart, lite öl.

In i rummet och bröstvårtorna stod direkt i givakt. Svinkallt var bara förnamnet och jag rekade runt i rummet för att hitta termostaten. Där och det stod på 16 grader. Lite varmare tack, men jag fattade inte hur man gjorde. Tryckte in 22, men inte en susning till varmluft kom och till sist förstod jag varför den där värmefläkten som stod vid teven fanns.

Fungerar inte AC:n så får man ta till en temporär värmefläkt a'la trestjärnigt hotell.

Nåväl, man får vara tacksam för att man får värme. Vi gick ut efter att ha frågat receptionisten om bra matställen och tog en första vätskepaus på en typisk gemytlig pub. Ett par Guiness senare gick vi vidare och efter 30 meter kändes våra strupar en aning torra, så vi vidtog säkerhetsåtgärder och tog en vätskepaus. Efter detta så insåg vi att huvudmålet måste nog ändå vara mat, så vi hamnade till slut på en kinarestaurang och ögnade genom menyn.

Både jag och brorsan slog till med kungsräkor i olika former. När servitrisen kom in med en skål vatten och våtservetter borde vi ha anat något. Rätterna serverades och själv fick jag halva oskalade räkor bombarderade med vitlök på. Att skala fint och elegant var ju helt omöjligt. Vitlöksbitar spratt över hela bordet när jag försökte skala räkorna och brorsan kämpade på med sina räkor. Efter mycket jobb hade vi ätit upp allt, bett om extra våtservetter och vårt bord såg ut som en hårt bombarderat krigskådeplats efter år av frontlinjeskyttekrig.

Jag hade iallafall svårt att se servitrisen i ögonen när hon dukade av bordet.

Dags att uppleva Liverpools nattliv och vi klev ut rakt i en gatukorsning med massa nattklubbar runt omkring. Perfekt, tänkte vi. In till ett ställe och där kunde man inte ens höra sig själv tänka. Nästa ställe och jag höll på att krocka med en jättetransvestit i ingången och vi tänkte att den här klubben tangerar nog inte oss som målgrupp. Medan vi började gå vidare, slogs vi av att alla var så tunnklädda. Det var ändå en kuststad mot Atlanten i januari. Men få hade jackor på sig och det var inte så att de gick runt i tjocka polotröjor för den delen heller. Tunna klänningar och tunna skjortor.

När vi styrde kosan mot tredje klubben förstod vi läget. Inga entréer, inga utkastare, inga köer. Man kunde alltså dumpa jackan - ifall de ens hade med sig det - på ett ställe och sen röra sig fritt kring klubbarna. Jag och brorsan ville ju egentligen inte klubba. Vi ville bara sätta oss, ta en Guiness och snacka skit. Men pubarna hade stängt och klubbarna var det enda alternativet. Vi drack ett par öl till, sen satte timmarna av resor sitt och vi började röra oss mot hotellet.

Skulle vi hitta tillbaka? Vi fick en karta av receptionisten, men vi skulle hellre gå nakna genom stan i kalla januari än att plocka upp en karta framför oss som värsta töntturisten. Helst ska vi smälta samman med lokalbefolkningen. Vi tycker till och med att det är lite skämmigt att plocka fram kameran, oavsett tidpunkt. Men våra lokalsinnen fanns kvar och vi hittade tillbaks utan problem. Nästan så att man blir lite rädd för sig själv hur ofattbart bra lokalsinne man har,

Dags att sova och vi slocknade snabbt. Imorgon skulle vi inspektera centrum....