When the shit hits the fan

Tre matcher hann man se under helgen, mer eller mindre. AIK i lördags och Liverpool igår och en till som jag redan har glömt bort vilka som spelade. Båda de viktiga matcherna var bedrövliga och det känns verkligen som man har slösat bort ett par timmar på att se sånt här skit.

Det är ju det här som är problemet med fotboll. Man kan aldrig veta innan om det kommer bli en av dem bästa matcherna man nånsin har sett eller en sån match som inte ens Simon Bank skulle tycka om.

Jag kan ju rakt av erkänna, även om ansiktet blir varm av skam, att jag missade Liverpools klassiska vändning i CL-finalen år 2005. Men ibland har man ju varit på plats och sett en fantastisk match som gör att man bara ler fånigt i flera timmar. Senaste matchen var nog ÖSK-AIK, då AIK vann med 4-1. 

Så man vet aldrig. Så därför kan det bli så ibland att man reser sig från soffan när slutsignalen har gått och är förbannad över både lagets usla spel och att man själv är en idiot som har kastat bort två timmar åt att se skiten.

Men nästa helg så är vi där igen. Laddad och hoppfull om en härlig match. Går aldrig att ändra på. Hoppet är ju det sista som överger människan.

Det kan en fotbollssupporter verkligen skriva under på....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback