Sjukstuga

Igår kväll började lilljäntan snörvla och var allmän grinig innan läggdags. Bara hon somnar, så är det lugnt, tänkte vi. Jadu, hon somnade, men vaknade efter ett par timmar. Somnade efter mycket om och men. Vaknade igen och var sur och så höll det på hela natten.

Man var lagom mör när man kom till jobbet i morse, kan jag säga.

Någon bakterie måste ha tagit henne i grepp, för på morgonen hade jag den där omisskännliga tjockheten i halsen och det var bara pumpa på med te och vatten. Kom hem, tog över skiften efter sambon som passade på att sova en timme. Sen passade jag på att sova en timme.

Nu ikväll är sambon borta på bio och givetvis fick lilljäntan en sån där kväll med magont, snörvel och allmänt risande. Det var inte en sån där nätt och lätt läggning. I över en timme skrek hon och jag försökte med alla medel för att få henne att somna. Mat, vaggning, hyssjande, mörkläggning, näsdroppar och you name it. Till sist tog jag mitt ess i rockärmen. En sång av Håkan Hellström och hon somnade (nästan) på en gång.

Nu sitter jag här på soffan och har det tyst. Varje gång jag hör henne snörvla så hugger det till i magen och jag går så tyst jag kan för att kolla henne.

Vänta, vad var det!?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback