Tobbes vardag

Nätterna är Heddas. Allt mellan två timmar till fyra timmars mellanrum, så vill hon ha mat. Igen. Bara att se till att det blir så. Eventuellt byta blöja. Hoppas, hoppas, hoppas att hon inte kräks. Ibland händer det. Ibland byta sängkläder. Skrik igen. Vad är klockan? Sssch, sssch, snart kommer maten. Äter gott. Tittar på mig. Jag tittar tillbaka. Kan inte låta bli att le. Hon lutar huvudet tillbaka. Slutar att äta. Jag tar henne långsamt upp mot axeln. Klappar försiktigt på ryggen. Sådärja. Där kom rapet. Lägger henne försiktigt. Hon rör sig lite. Sov, sov, sov. Hon somnar. Ah, skönt. Tittar lite på henne innan jag somnar själv. Två timmar kvar till morgonkvisten. En ruffig natt är snart över.

Morgon. Snabbdusch och snabbfrukost. Pussar hejdå till sambon och Hedda. Börjar med en kopp kaffe på jobbet. Kollar av dagens bestyr. Möte där, lektion här. Behöver prata med den eleven. Behöver kolla av med den kollegan. En till kopp kaffe. Lektion. Jesus och bergspredikan. Var Jesus kristen? En elev frågar. Nej, då. Han var jättejude. Mitt svar. Hinner med en kopp kaffe innan ett möte. Måste planera den lektionen. Dagen rullar på. Hem. Fortsätta ta hand om Hedda. Laga mat? Orkar knappt. Rör ihop något snabbt. Äta. Lika bra att sova nu.

En dimmig dag är återigen över och den ruffiga natten tar vid. Återigen.