Tobbes vardag

Det verkar som att det inte är bara jag som står inför förändringens vindar. Även för några av mina vänner får försöka förändra sitt tankesätt med att jag har blivit farsa.

Jag kan inte längre vara spontan. Jag kan inte säga ok till att ses för ett par timmar för att kolla på fotboll hos en kompis när jag har ett litet barn hemma. Speciellt inte om jag jobbat hela dagen och sen fortsätter vara borta på kvällen också.

Med det säger jag inte att det alltid kommer vara så. Men det krävs lite längre planering för sånt. Jag och sambon kommer absolut göra saker för egen skull, men det måste vara en gemensam överenskommelse som båda är nöjda med.

Därför var det ok att sambon åkte iväg ett par timmar på kvällen igår för att fika med sin vän medan jag fick torka upp spyor på kläder och filtar plus byta en rejäl bajsblöja under fasanfulla former. För att hon och jag hade kommit överens om det flera dagar innan. Och givetvis spelade det också roll att hon hade dragit det tunga lasset under dagen.

Det är så det är - logistik, logistik, logistik och ännu mer logistik.

Inte bara för mig, utan för de som umgås med mig också. Tyvärr, men så är det numera...