Promenad i minnenas lärarkvarter
Jag och min 30 år äldre arbetskollega sitter i arbetsrummet och tjafsar lite.
Plötsligt kommer det fram att vi har gått på samma gymnasium.
Det visste vi inte om, trots att vi har delat rum i två år, så det var rätt så glatt när vi kom fram till det.
Så frågade han mig vilka lärare jag hade. Ja, inte hade vi samma sa jag, men nämnde en, nej, henne kände han inte till.
Nämnde den andra, haha ropade han! Henne hade han i svenska. Vi pratade lite om henne och ja, hon var rätt så utmärkande om man säger så.
Nämnde den tredje och haha igen! Samma naturkunskapslärare. Han mindes lärarens polisonger, jag mindes bara hans skägg och att han hypnotiserade mig.
Den fjärde, nej.
Den femte, nej.
Åh, henne hade du nog inte heller och sa hennes namn. Jo, skrattade han, i matte?!
Men vafan!
Ja, förvånad är bara förnamnet. Nu sköljer alla minnena över en och deras uppmanande ord om att plugga på och sköta sina studier.
Ungefär som man själv gör nu.
Hilfe!