Gamla ordskelett i garderoben
När man packar, så sorterar man ut olika saker. Det är alltid samma sak - så mycket skräp man samlar på sig! Nu vågar man inte heller gå ner och slänga allt man vill slänga eftersom någon annan verkar ha gjort samma sak - fast med ett helt hemproportioner.
Men man hittar också de där små guldkornen som man hade glömt bort och blir nästa barslig förtjust över att man får återse dem igen. Som det där printade mailkonversationen jag och sambon hade innan vi blev ihop. Hon hade sparat alla mail vi hade skickat till varandra efter den där kvällen på Björnstugan och printat ut det till ett häfte.
Jag kommer ihåg hur man satt på datorn det första man gjorde när man kom hem för att se ifall hon hade skickat mail och hur glad man blev när man såg att det hade kommit ett. Hur man försökte formulera så charmigt och bra marknadsföringmässigt som möjligt. Fast med drygt tre och ett halvt år senare kan man nu sitta och fullständigt skämmas över dem ordval man tog.
Jag menar, jag avslutade ett mail med "kramelikram"..... Åh, herregud. Det ryser ända in märgen av skam! Eller det här; Kramar i stora lass! Jag blir alldeles varm av genans. Det är ju bara ren tur att vi blev ihop, inser jag nu i efterhand.....
Men man hittar också de där små guldkornen som man hade glömt bort och blir nästa barslig förtjust över att man får återse dem igen. Som det där printade mailkonversationen jag och sambon hade innan vi blev ihop. Hon hade sparat alla mail vi hade skickat till varandra efter den där kvällen på Björnstugan och printat ut det till ett häfte.
Jag kommer ihåg hur man satt på datorn det första man gjorde när man kom hem för att se ifall hon hade skickat mail och hur glad man blev när man såg att det hade kommit ett. Hur man försökte formulera så charmigt och bra marknadsföringmässigt som möjligt. Fast med drygt tre och ett halvt år senare kan man nu sitta och fullständigt skämmas över dem ordval man tog.
Jag menar, jag avslutade ett mail med "kramelikram"..... Åh, herregud. Det ryser ända in märgen av skam! Eller det här; Kramar i stora lass! Jag blir alldeles varm av genans. Det är ju bara ren tur att vi blev ihop, inser jag nu i efterhand.....
Kommentarer
Postat av: oscarh
här måste jag referera till dagens artikel i svd om paolo coehlo som säger sig skriva "om det som är viktigt, det existentiella, som kärlek, tro, öde och tradition, och ?gör det på ett enkelt och direkt sätt, utan att det blir platt?. Kanske är det i själva verket nobelklass på dialogen?
http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_17188201.asp
Postat av: Madzia
haha... kan faktiskt förstå lite, samma sak när man läser sina gamla flickdagböcker... Genanskänslor som bara den
och uh vad hemskt om ngn skulle råka komma över dom och kanske sprida runt!! ;) Men å andra sidan, det var ju direkt ur hjärtat så ;P Kramselikram! :P
Postat av: Tobbe
Oscar: Tro mig. Nej......
Madzia; Det finns nog många sådana skelett i var människas garderob... Vem vill outa sig? =)
Trackback