Tobbes vardag

När jag cyklade hem efter träningen, så gled en glassbil framför mig. Först tänkte jag över hur det fortfarande idag kan existera. Ser aldrig någon som står och handlar, men uppenbarligen så måste några göra det eftersom de fortsätter köra glassbil och tjuta med den där förhatliga signalen.

Glassbilen körde långsamt, så långsamt att jag cyklade förbi den utan problem. Genast visste jag vad som skulle hända. Kände på mig det och redan då började jag bli förbannad. Självklart , när jag precis hade åkt förbi, så sattes signalen igång. Man hör ju den på mils avstånd, så det hördes rätt bra från några meter också. Kroppen reagerade instinktivt och jag fick kämpa för att hålla mig uppe på cykeln.

Jag kokade. Instinktivt ville jag öka farten för att få avstånd för att sen vända och kamikazecykla mot glassbilen för att krascha rakt in på den. Förmodligen skulle nog jag ta mer skada av kraschen än glassbilen, men då hade jag iallafall markerat mitt missnöje.....