Tobbes vardag

Det har hänt andra, men inte mig. Men nu fick jag stå för min kast i bloggandets värld och att det faktiskt är så att vem som helst kan läsa det jag skriver om. Och reagera kraftigt på det. Och, nej det är inte glassbilschauffören jag tänker på, utan den föreställning jag såg i måndags och vad jag tyckte om den. En i projektet hade tydligen läst om det och reagerade rätt så hårt på det.

Det kan jag förstå. Jag gav ju lite kritik om det.

Första tanken var "fan också". Det här var ju inte så bra och gjorde också att det kunde bli lite grus i dialogen mellan oss och dem för deras föreställning på skolan som jag jobbar på. Så jag gjorde det jag kunde göra, jag bad om telefonnumret till personen för att ringa och förklara min åsikt. Förhoppningsvis gick det fram att jag tycker att innehållet är bra och viktigt, men att formen kan bli bättre. Och jag utgår från att skapa så bra förutsättningar som möjligt för att deras budskap ska nå ut till eleverna. Men allt handlar fortfarande om mina egna personliga åsikter.

Man får lite ont i magen av sånt här. Det är inte så kul att saker och ting kan gå snett för att man luftar ens personliga åsikter på en anspråkslös hemsida på nätet, som har typ 60 unika besökare varje dag, och att det kan drabba andra. Jag står fortfarande för mina åsikter, men jag kan förstå att de reagerar på det.

Jag skulle också bli förbannad om jag jobbade med ett projekt i flera år och det kommer en dryg exilstockholmare som sett en föreställning och tycker att man borde göra si och så. Absolut. De har mycket mer kunskap om vad som funkar med deras föreställning än vad jag har.

Men jag har fortfarande rätt att skriva vad jag tycker om det. Det kommer inte att passa alla. Till och med mina närmaste har reagerat på saker jag har skrivit om, och då tycker jag ändå att jag är ganska så slätstruken i mina åsikter och ord.

Det här är en smäll jag får ta. Jag reser mig snabbt ändå....