Efter den långa vandringen...

Vi kaffedrickare, vi håller ihop. Vi alla förfasades över icke-existensen av kaffe i personalrummet. Som tur hade några tagit med sig termosar hemifrån och såg till att vi abstinenta kaffesörplare fick sin välbehövliga dos.

Det var en rejäl sträcka. Dessutom gick jag och några elever fel och fick en äventyrlig upplevelse av bergochdalsträcka med massa vatten och hisnade sluttningar. Till sist fann vi den rätta sträckan, efter typ 1,5 timme. Men till vår förvåning tog det inmte så lång tid innan vi hann upp dem andra. Det visade sig att den där kartan var en lurig rackare och flera hade gått fel.

Nåväl, till slut kom vi fram. Med blöta strumpor efter felaktiga trampval och ett rätt så slut sinnelag. Väl tillbaks på arbetsplatsen var jag rätt så grinig och hade absolut ingen lust att vaska fram material till vikarierna som ska ha mina lektioner imorgon. Tänkte skriva en lapp till dem och ge informationen;

Improvisera!

Mitt samvete förbjöd mig dock detta tilltag. Efter många suckar hade jag fixat tre lektioners material och hyfsad noga vägledning om vad som ska ske. Cykla hem, tappa upp ett varmt bad, öppna en kall öl och efter det så mådde jag som en människa igen.....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback