Tobbes vardag

Man kommer hit på morgonen med vetskap om att första lektionen börjar 11. Alltså har man lite tid över för en kopp kaffe och planering inför de närmaste dagarna. Man ställer sin kopp, slår på datorn och tar fram de papper som ska användas. Då rusar vikariesamordnaren in och meddelar att det är kris. Jag måste ställa upp som vikarie för vikarien till två lektioner och det börjar nu!

Inga problem, säger jag och stjälper i mig kaffet för att raskt piggna till. Sen knallar jag över till den lektionen, hälsar på ett öde klassrum. Vafan, det har gått fem minuter över tiden. De kan väl inte ha gått redan? Men så kom jag på att det brukar vara datasalen för den typen av lektioner och mycket riktigt så stod juvelerna där utanför och väntade. Ska DU vara vår vikarie? ropar de unisont och jag nickar.

Väl inne frågar jag dem vad de brukar göra på den här lektionen och då säger de att läraren brukar ge oss en uppgift. Ok, tänkte jag, noll förberedd, det här går ju bra. Jag tänkte i hela tre sekunder och sen hasplade jag ur mig en krampaktig arbetsuppgift som de fick göra.

Nästa vikarieuppgift var med samma klass. Ska DU vara vår vikarie? sa de igen och jag nickade igen. Den här gången passade jag på att tjuvanvända en uppgift för min egna arbetsplan och där sparade jag en lektion för det.

Ska man ställa upp som vikarie så får man se till att få någon nytta för det!

Jag tyckte nästan lite synd om dem. När man väl får en vikarie, så vill man ju ha en färsk en som man kan driva lite med och gärna se till att vikarien ger upp lektionen. Istället så får de mig, klassläraren som har haft dem i fyra år och kan varenda en av deras tricks. "Nänä, du behöver inte gå på toaletten nu. Om du prompt måste, så kan du lämna mobilen kvar, va?" "Är ni färdiga med era uppgifter? Får jag kolla då? Nähä, ni hade lite kvar? Vad bra då..." Jaha, så den andra läraren brukar göra så? Men nu är det jag som har lektion, så då gör vi det på mitt sätt..."

Och så vidare......