Tobbes vardag

I veckan har mellanstadieklasserna satsat hårt på att sälja pins i formen av vattendroppe. Det är alltså en symbol från UNICEF som arbetar för rent vatten till barnen i Afrika. Tanken är god och viktig. Men jag är tyvärr så cynisk att inte tror att idén slår väl ut. Det viktigaste är att få till ett fungerande samhälle först och därefter kan man arbeta med att förbättra de sanitära förhållanden. Jag menar, varför bygga en bra vattenbrunn om den inte kan underhållas efter några månader?

Likväl drabbas jag av dåligt samvete när jag knallar förbi eleverna som trugar på en att köpa en vattendroppe. Jag menar, de var mycket värre än de turkiska restaurangägarna i somras som försökte slita in en i deras restauranger. En spirande karriär för eleverna, kan jag tänka mig. Jag har försökt värja mig med massa dåliga argument - har inga pengar, hinner inte och så vidare.

Men till sist blev jag attackerad från tre olika håll av eleverna som prompt tyckte att jag skulle köpa en och jag var tvungen att ge upp. Hosta upp 25 spänn. Men det är nog värt det, trots allt. För det första, så har man ju på ett eller annat sätt gjort en god gärning och för det andra så slipper man det dåliga samvetet och för det tredje så slipper man framför allt tjatet från eleverna.

Nu kan man gå in och hämta sitt kaffe utan att oroa sig.

Förresten, är det någon som vill ha en vattendroppe?