Tobbes vardag

Jag hade planerat att möta upp sambon i Stockholm ungefär samtidigt jag kom fram. Men ett antal förseningar från hennes sida gjorde att jag fick vänta i nästan två timmar på henne. Det var sen fredagskväll, snart inpå lördagen. Först tänkte jag slinka in på nån oansenlig pub för att ta en öl och låta tiden gå. Men efter en kort vandring insåg jag att det var lönlöst. Pubar stod isserligen på rad. Men med långa köer och skrämmande många vakter vid varje. En piketbuss stod parkerad och två biffiga poliser ledde en yngling dit.

Jag gav upp ölen och gick mot Mcdonalds på Vasagatan istället. Ett par hemlösa utanför. Ungdomarna inne. Beställde en Big Mac meny och satte mig vid fönstret. Åt den torra hamburgaren och kollade på folklivet utanför. Alla möjliga människor gick förbi. Städade. Ostädade. Glada. Ledsna. Många. Ensamma.

En tjej som satt bredvid går ut. Hon lämnar över en hundralapp till den hemlösa mannen utanför. Han ger en slängkyss och fortsätter sen betrakta folket. Precis som jag. Några minuter senare kommer en ungdom ut med en hamburgare och en pommes frites frågar den hemlösa om han vill ha. Han viftar med sedeln och hälsar att han klarar sig. Jag blir varm. På ytan kan Stockholm kännas kallt, men skrapar man lite på den så kommer värmen fram.

Men tyvärr inte alltid.

Plötsligt hör jag några gälla skrik. Jag liksom andra som satt omrking mig vände våra huvuden i riktningen mot toaletten för damerna. Två tjejer har kommit i konflikt. Jag kan inte urskilja vad det handlar om, men könsord och hor utbyts och några killar försöker dels förhindra och dels förmedla. Men det eskalerar. Någon ringer efter polisen. Jag slänger mitt skräp. Ställer mig återigen i kön för att beställa ett meny åt sambon som behöver lite mat när hon kommer fram. Jag tar emot det jag har beställt. Går ut och korsar Vasagatan. Tre piketbussar körs fram till den Mcdonalds jag precis lämnat.

Stockholm är fortfarande min stad. Men känslan blir allt svagare.