Tobbes vardag

Efter en trevlig lunch med en gammal klasskompis från grundskoleåldern där vi bland annt diskuterade om återträff. Jag vill inte ha någon återträff. Det blir alldeles för mycket ångest och regression till högstadieroller för mig. Jag slipper helst sånt. Jag nöjer mig med att veta att JAG mår bra och givetvis några i klassen då, men med dem flesta har jag faktiskt inget behov av att veta hur det är med dem.

Efteråt knallade jag runt lite för att leta efter jeans. Under mitt jeansliv så har jag alltid kört med loose fit. de ska vara rymliga och i mitt skåp finns det fullt med sådana jeans. Nu tänkte jag att jag skulle förnya mig lite, köra lite smalt. Inte slim jim kanske, men något raka. Testade ett par, försökte få på mig dem smärtfritt men lite kamp var det. Expediten frågade hur det gick. Jag svarade med att det var väldigt smala jeans. Expediten försökte dölja ett leende, men sade vänligt att det var standardmodellen jag provade. Efter mycket om och men stod jag till sist med två par som jag velade mellan. Slutligen bestämde jag mig för att öppna plånboken och köpte båda.

På väg hem mötte jag morsan och hon slog följe med mig till skoaffären. Hade spanat in på ett par som jag redan innan hade bestämt mig för att köpa. Plockade fram dem och morsan började kommentera;

Tänker du köpa dem?


Ja, det är tänkt så.

Är de fodrade? Blir det inte kallt att ha dem?


De är nog tillräckligt varma för mig iallafall.

Det är väldig blanka sulor på dem. Blir det inte halt att ha dem?


'Amen sluta nu, mamma! Jag bestämmer väl vad jag vill köpa!

Jaja. Jag ska vara tyst.


.............

Blir de inte blöta när det snöar ute?


Mamma, ett ord till och du får vänta utanför affären!

Framöver ska nog morsan låta bli att följa med. Till sist köpte jag skorna. Vi begav oss hemåt där jag ordnade en middag för oss. Nu är det vila som gäller. Tar på krafterna att handla kläder.