Bristande lärarutbildning
Min gode vän O skickade mig en länk och ville sätta mitt studiedagslidande i ett större sammanhang. Om ni inte orkar läsa länken, så handlar det om massiv kritik mot lärarutbildningarna där det var ganska lätt att glida genom och få godkänt på kurser utan några egentliga examinationer.
Jag gick ju på lärarhögskolan i slutet av 90-talet och jag kan känna igen mig i kritiken. Inte alla kurser var sådana. Det fanns många stentuffa moment som gjorde att jag proppade mig full av uppiggande kemikalier varje natt för att hinna läsa in allt för tentamen och liknande. Men det fanns också moment där jag inte riktigt fattade syftet med dem och där det räckte med att sitta av tiden för att få godkänt.
Alla tankar kring de moment som sattes in i lärarutbildningen var säkert för ett gott syfte, men mycket fanns inte med som skulle behövas. Konflikthantering, arbeta mot mobbning och lyfta upp diskussioner om hur man ska kunna hantera vardagsstressen i skolan.
Det är ingen hemlighet att en stor andel nyutexaminerade lärare hoppar av efter första året och satsar på en annan karriär. För det är tufft och jobbigt att kastas ut från utbildningen till verkligheten. Att man förbereds via praktik är bara bullshit, för att det är ändå så oerhört stora skillnader mellan att bara ta hand om några arbetsområden under en fast tidsperiod än att verkligen ha det fulla ansvaret för klasser som ska ha betyg, utvecklingssamtal. Dessutom ska man också kunna hantera konflikter och mobbning som det knappt har nämnts på utbildningarna.
Man gör lärarkandidaterna en björntjänst med den slappa utbildningen som därmed leder till dålig förberedelse till det rätt hårda liv som det är att vara lärare. Jag tror inte att jag hade klarat de första två hundåren som lärare om jag inte hade arbetat som ungdomsledare parallellt under lärarutbildningen.
Det tar tid att hitta sin roll som lärare och man möter varje dag nya situationer som man inte har några manualer för hur man ska hantera dem. Efter flera år så har jag en mycket större säkerhet i mig hur jag bemöter elever och situationer och det gör att jag sparar så mycket tid och energi till att kunna göra andra saker, som att till exempel kunna träna och göra saker på fritiden. Man kan tillåta sig själv att ta en andningspaus mitt under brinnande arbetsdag och kunna skriva några rader på bloggen för att det ger lite sinnesro och därmed en bättre Tobbe som lärare.
För att jag vet att jag gör ett bra jobb. Självklart tvivlar jag ibland på mig själv, men jag gör åtminstone mitt bästa. Och då spelar det ingen roll om jag har gått på en taskig lärarutbildning eller inte, för att så länge jag har kvar min glädje att jobba som lärare så blir jag kvar och försöker göra dagen för varje elev jag har.
Kan bara hålla med dej Tobbe.. Tvivel i sin roll finns alltid. Men väldigt mycket tror jag handlar om hur man förmedlar det man ska lära ut och hur man ser på dem som ska ta emot det... är man mottaglig för elevens kunskaper och ger dem ett schysst bemötande är hälften vunnit.. Gillar din syn på "antimobbingarbetet" och om det är ok skulle jag vilja mailas lite om det... har precis tagit över den rollen på min skola så några funderingar på hjärtat! Hörs!
Kul att artikeln fick dig att fundera (gissar att du även sett Frankes debattutspel på DN i samma ämne). För att vara tydlig, anledningen till att jag skickade länken var inte så mycket att antyda att du skulle vara en dålig lärare, eller ens dåligt förberedd av lärarhögskolan (jo, jag visste du gick där). Men jag tycker det är intressant att reflektera över om det finns ett samband mellan lärarutbildningen innehåll och iallafall en del brister, t.ex. meningslösa möten som ingen vill ha.
En annan detalj som jag funderar över är bristen på samband mellan företeelser, vad är det som säger att de saker som Franke och rapporten pekar på som brister är sådana saker som gör att lärarna inte fixar jobbet sen. På vilket sätt gör forskningsanknytningen i uppsatsen någon till en bättre lärare? Eller för den delen sjuksköterska som ju i rapporten fick ett väldigt gott betyg på flera områden.
Åsa; Absolut, det är bara att höra av dig!
Oscar; Det är sant. Det jag funderar mycket på är att på LHS ville man ju också implementera den nya läroplanen fullt ut med att lära sig nya begrepp och få fördjupad kunskap genom arbeten hemma och diskussioner med klasskamraterna. Jag påstår inte att Franke och kompani har förlegad syn på hur man ska bevisa sina kunskaper, men det känns som man går tillbaka med att ha saltentor och återigen proppa huvudet med informationen för att klara av det momentet.
Enligt Lpo 94 ska det inte vara så, utan man ska kunna besitta kunskap som går att använda i olika sammanhang. Man ska kunna ha en säkerhet i att förstå begrepp och vad de betyder (tänker mycket so nu). Är det inte då meningen att lärarkandidaterna måste försöka arbeta på samma sätt, som de sedemera ska arbeta med sina framtida elever? Risken finns självklart att man kan glida genom, men då handlar det om bättre tillsyn från skolan att se till att man förtjänar att få godkänt på kurserna.