Bond in i tiden
När man var liten så stordiggade man Bondfilmerna. Men ju äldre man blev desto mer blev Bondfilmerna lite, tja, smålöjliga. Taffliga specialeffekter och försöken att låta en agent både vara kallblodig mördare och elegant man som kunde röra sig i vilken societetsmiljö som helst blev allt mindre trovärdig.
Andra typer av agentfilmer tog över som mycket mer trovärdig och framför allt mycket bättre som film, exempelvis Bourne-filmerna.
Därför var jag lite småskeptisk mot den nya Bondfilmen. Men vi var fyra stycken som skulle gå på den filmen. Innan filmen träffades vi och slog oss ner vid Rosali's och drack kaffe, eller som jag - åt mat för tredje gången inom 5 timmar. Som vanligt blev J stressad över att tiden närmade sig filmvisningen. När det var 45 minuter kvar till filmen skulle börja, rörde J sig lite oroligt på stolen och ville till biografen. Sagt och gjort, efter tre minuter var vi framme och förskansade oss proviantmedel för den långa filmen, 2,5 timme lång, som daimchoklad och smaksatt vatten.
Min reaktion av filmen är; en av de bästa Bondfilmerna jag har sett. Daniel Craig är den nya tidens agent. Hård, kall och militärisk. Som en agent ska vara. Storyn var bra och filmen behöll ändå sin "glimten i ögat-scener" med lite väl fantastiska specialeffekter. Bra skämt som många skrattade åt. Sammantaget, en bra film.
Efteråt fick jag ett samtal från tjejen som bad mig komma till krogen som hon och hennes kompisar var på. Försökte få med B och P, men de ville hellre ta en öl i godan ro. J hakade på och vi mötte upp tjejen och hennes gäng. Efter några öl och ett mellanstopp på BK där jag lyckades spara in 5 kronor på att smita in på kundtoaletten trots det onda ögat av en som stod i kassan, så gick vi hem.
Idag är det mest klia sig på magen, dricka kaffe och läsa det nya numret av Offside.
Det är så skönt med slapparhelg!